Dagens Citat

"You're not in Kansas anymore. You're on Pandora..."

Stephen Lang i "Avatar".

Avatar (3D)

Då har man sett den. Äntligen! James Camerons största projekt hittills. Mannen har tidigare regisserat klassiker som "Alien", "Terminator" och "Titanic". I över tio år har denna historien utformats i hans hjärna, bit för bit och nu är den alltså här. Han var till och med tvungen att vänta ifatt teknologin för att göra sin dröm rättvisa. Efter att han såg Gollum i "Sagan om ringen" och tekniken bakom den lille krabaten insåg han att tiden var mogen. "Avatarhypen" har varit ENORM och jag kan lugnt säga att mina förväntningar var galet höga. Aldrig tidigare har jag velat se en film så mycket som denna. När jag steg ut ur biosalongen var jag inte paralyserad, filmen hade sina brister som tyvärr gör att filmen inte är det storslagna mästerverk som man hade hoppats på. Men lyckligtvis är bristerna små och lätta att förlåta och till och med glömma när man får åka med på en magisk och oförglömlig resa. Ett storslaget visuellt mästerverk är det utan tvekan. Mitt livs bioupplevelse!

Året är 2154 och jordens tillgångar börjar sina. På den blåa planeten Pandora finns det massor av värdefulla mineraler som människan vill utnyttja. Men ingenting är enkelt. Förutom livsfarliga djur är planeten bebodd av tremeter långa blåa varelser - Na´vi (urbefolkningen). Självklart gör de allt för att försvara deras land. Rullstolsbundna Jake Sully (Worthington) får chansen att fullfölja sin döde brors jobb, eftersom deras genkod matchar varandra. Hans DNA blandas med en riktigt Na´vis DNA och genom ett högteknologiskt program får han möjligheten att kontrollera en alldeles egen Na’vi-klon. Hans uppdrag är att leva sig in i urbefolkningens miljö, lära sig deras seder och på sätt sätt vinna deras förtroende så att människorna kan haffa åt sig deras mineraler snabbare, enklare och på ett mycket mindre smärtfyllt sätt. Men med tiden trollbinds Jake av naturen, folket och framför allt en Na´vi brutta och han börjar tveka. Vem gör rätt och vem gör fel?

Låt oss börja med det negativa, för visst finns det brister, lyckligtvis små och lätt att överse. Det är lite för mycket "Hollywoodstil" för filmens bästa. Klichéerna är av överflöd och det mesta är ganska förutsägbart. Mest av allt kärlekshistorien som följer handbokens alla steg. Men "Avatar" är ingen kärlekshistoria, utan en magisk och trollbindande drömvärld. Fokusera på den snygga och detaljrika miljön istället och glöm den småjobbiga dialogen. Men som sagt, några oväntade vändningar och något mindre klyschiga karaktärer skulle gjort filmen gott och gjort det till det stora mästerverk man hade hoppats på.

Men visst är filmen ett mästerverk. Åtminstone visuellt sett. När man ser skogen genom plastglasögonen för första gången tror man knappt sina ögon. Så detaljrikt, så snyggt, så levande! Vilddjuren är snuskigt välgjorda och även Na´vi folket är en fröjd för ögat. Den tredimensionella skogen är utan tvekan ett steg framåt för film i allmänhet. Men något jag upptäckte är att det är svårt att fokusera på mer än ett ställe när man tittar i 3D. Koncentrera dig därför inte alltför mycket på undertexten, då missar du den fantastiska miljön. Mitt råd är att istället lyssna och njut av Pandoras universum, då blir upplevelsen ännu mer fascinerande.

Vidare så är samhällsreferenserna tydliga. De giriga och inskränkta människorna försöker utrota urbefolkningen med hjälp av bättre utvecklad teknologi. Imperialismen och kolonialismen är inte långt borta.

Skådespelarna gör bra jobb. Sam Wortington, Sigourney Weaver, Zoe Saldana, Michelle Rodriguez, Stephen Lang, alla gör bra och trovärdiga insatser. Ju längre filmen går ju mer känner man för karaktärerna, sympati för vissa, förakt för andra och i den sista actionfyllda akten är spänningen otroligt hög tack vare att man verkligen bryr sig om karaktärerna.

Filmen har som sagt brister i form av dialog och avsaknaden av twistar och det är det enda som är i vägen för ett fulländat och komplett mästerverk. Men om man tänker efter är det inte manus och dialog som man väntade sig, utan en
visuell "mindblowing", och det är precis vad det är. Därför säger jag att "Avatar" lever upp till den smått osannolika hypen. Det "Avatar" gör allra bäst är trots allt att underhålla, och som den gör det. 2 timmar och 40 minuter har aldrig gått snabbare, detta tack vare Camerons lekfulla hjärna. Pandora är ett universum, långt mycket mer intressat än "vårt eget". Man vill stanna kvar där för evigt och utforska alla dess platser. Därför hoppas jag innerligt på en uppföljare med förutsättningen att det är Cameron och ingen annan. För visst kan han det där med uppföljare.

Upp till det allra högsta betyget når inte riktigt filmen, på grund av bristerna som jag har nämnt. "Avatar" är dock en otrolig film som du MÅSTE se om du gillar film. Se den på bio och helst i 3D. Låt mig somna och vakna upp på Pandora...

Betyg: 9/10

Ändrad recension

Första gången jag såg "Pulp Fiction" tyckte jag den var bra men inte så mycket mer. Jag tyckte manuset var ganska svagt och att dialogen var av överflöd. Men det säger mer om mig än om filmen antar jag.

För inte så länge sedan såg jag filmen igen. Det var med en helt annan känsla jag hade när eftertexterna rullade. Nu njöt jag istället av dialogen och manuset är lååååångt ifrån svagt. Jag har därför skrivit om min recension om "Pulp Fiction"!

Pulp Fiction

"Pulp Fiction" är Quentin Tarantinos andra långfilm och hans mest uppskattade. 1994 var året då filmen hade premiär. Det blev Tarantinos genombrott och filmen har med tiden blivit en riktig kultfilm!

Filmen är uppbyggd av fyra olika sidohandlingar som spelas upp helt okronologiskt. De två huvudhandlingarna är dels två torpeder (Travolta och Samuel L. Jackson) som fått i uppdrag av gangsterbossen Marsellus att hämta upp en väska med okänt innehåll och dels prisboxaren Butch(Bruce Willis)som trotsar en påbjudning att lägga sig i en titelmatch och tvingas fly landet. I en annan sidohandling beordras gangstern Vincent Vega (Travolta) att gå ut med Marsellus fru, Mia och i den sista handlingen föröker ett förälskat par göra ett spontant rån i den resturang de sitter i.

Jaha, var ska man börja? "Pulp Fiction" är en oerhört originell och nyskapande film. Historierna berättas kors och tvärs utan någon som helst kronologisk ordning. För denna annorlunda berättarteknik krävs en enorm skicklighet som inte många regissörer har. Tarantino har det utan tvekan! Man får hela tiden tänka till och ibland ser man samma scen två gånger men ur olika personers perspektiv. Kort sagt, ett felfritt manus!

Men det som genomsyrar "Pulp Fiction" och Tarantinis övriga filmer är dialogen. Enligt mig är dialogen i denna filmen historiens bästa och mest välskrivna. Allvarliga ämnen blandas med lättsamma under hela filmens gång, vilket gör att både spänningen och underhållningsvärdet är väldigt högt. Dialogen mellan Travolta och Samuel L. Jackson är av absolut världsklass. Tack vare enastående skådespeleri och grym regi är deras konversationer någonting utöver det vanliga.

Rollistan är minst sagt imponerande och inger bort sig, tvärtom. Travolta och Jackson har jag redan nämnt. Vidare så syns Uma Thurman, Harvey Keitel, Tim Roth, Bruce Willis och även Christopher Walken och Tarantino själv har två små roller. Mästerregissören lyckas verkligen med att få ur det yttersta av alla skådespelare. Travolta och Jackson gör utan tvekan sina livs roller, och kanske även Bruce Willis.

Om jag ska sammanfatta då? "Pulp Fiction" är filmen som alla filmälskare MÅSTE se. Annorlunda och effektiv berättarteknik, brutalt våld, vass humor och dialog. Allting är träffsäkert! Om man studerar filmen ser man detaljer och inser vilket geni Tarantino är. Hans skruvade ideér lyfter filmen ännu högre. Ingen gör filmer som honom och ingen tänker som honom. Slumpen, överjordiska mirakel, "komiska misstag" och antiklimax, allt förekommer i berättelsen och gör den originell och förutsägbar. Ett exempel är när Travoltas karaktär av misstag skjuter en person i huvudet. Ingen annan än Tarantino skulle kommit på den idén.. Säger bara underbart!

Har du inte sett filmen, gör det! Allt annat än högsta betyg är otänkbart. Det är Tarantinos bästa och det säger mycket. Enligt mig en av filmhistoriens bästa filmer!

Betyg: 10/10

Årets sista biomånad!

Nu är det bara upploppet kvar. Sista månaden av 2009 har börjat, och julstämningen börjar infinna sig. Glädjande kan jag säga att det ser ut att bli en lysande filmmånad. Sen är det dags att sammanfatta året med listor m.m. Men först december alltså. Här är de filmerna jag ser fram emot mest.

27 november: "Luftslottet som sprängdes": Hade visserligen premiär i november men eftersom jag inte har sett den får den också ha en plats på listan. Den avslutande delen i trilogin om Blomkvist/Salander. Får inte missas!

11 december: "The Informant": Vad jag har förstår är det en slags dramakomedi av Steven Soderbergh. Matt Damon spelar huvudrollen och det sägs att han är lysande. Oscarsnominering? Ska bli spännande att se vad han kan göra efter den lysande Bourne-trilogin!

18 december: "Avatar": James Cameron, mannen bakom "Titanic", "Terminator 2" och "Aliens" är tillbaka! Jag har sett fram emot filmen hela året och nu är den snart här! En slags sci-fic/action med nykomligen Sam Worthington i huvudrollen. Att döma av trailern verkar filmen vara fantastisk med underbara miljöer. Längtar! Visas även i 3D.

25 december: "A Serious Man": Som en extra julklapp har bröderna Coens (No Country for old men, Big Lebowski, O Brother where are thou, Fargo etc)nya film premiär. En svart komedi med förhoppningsvis grymma karaktärer och finslipad dialog. En måstefilm!

25 december: "The Imaginarium of Doctor Parnassus" Filmåret avslutas med ett fantasyäventyr av den kontroversiella regissören Terry Gilliam. Filmen verkar rent av episk med Johnny Depp, Christopher Plummer, Jude Law, Colin Farrel i rollistan. Men framför allt är det Heath Ledgers (R.I.P) sista film!

Kort sagt ser det ut att bli den bästa biomånaden på mycket länge! Det enda problemet är att jag förmodligen inte kommer hinna se alla innan årsskiftet, men jag får ta det som det kommer. Avslutningen är riktigt vass: James Cameron, Bröderna Coen och Terry Gilliam. Me like!

Månadens lista - Oktober/November

Eftersom jag glömde göra en lista i oktober slår jag istället ihop oktober och november. Sammanlagt har det blivit sex filmer. Två animerade, en "feel good", en fjortisfilm, en "jordensundergångsfilm" och en skräckis. Härlig blandning! Så här ser listan ut.

1. "En Julsaga"

2. "Julie & Julia"

3. "2012"

4. "Upp"

5. "Paranormal Activity"

6. "New Moon"

Månadens skådespelarinsats: Meryl Streep i "Julie & Julia".

Filmer jag vill se i december: "Luftslottet som sprängdes", "The Informant", "Avatar", "A Serious Man", "The Imaginarium of Doctor Parnassus"

Paranormal Activity

Jaha, då har man sett "Paranormal Activity". Lågbudgetfilmen som har blivit en enorm succé i landet i väst. Den har kallats "2000-talets läskigaste film" och givetvis var mina förväntningar högt ställda. Men helt allvarligt så förstår jag inte anledningen till denna hype.

Ett ungt par lever i ett ensamt hus ute på landet(?). De anar att deras hus är hemsökt och installerar därför en övervakningskamera som filmar allting som händer på dagen... och på natten.

Hanlingen är simpel men effektiv. Regissören Oren Peli ska givetvis ha en eloge för att ha skapat en film som denna med sådana förutsättningar. Filmen som helhet är okej men inte mer. Visst är det kusligt men särskilt läskigt blir det aldrig. Man väntar hela tiden på att någonting stort ska hända, men nepp.

Skådespelarna är inte många men de gör bra ifrån sig. Även handkameran bidrar till något positivt, det känns mer äkta. Men tyvärr räcker det inte. Man skriker inte högt, hjärtat bankar inte i 190, utan istället sitter hälften av biobesökarna och fnissar när det ska vara "läskigt". Slutligen vill jag säga: Se filmen, absolut. Men ha inga skyhöga förväntningar, då blir du besviken. 2000-talets läskigaste film heter INTE "Paranormal Activity".

Betyg: 4/10

Twilight: New Moon

Förr ett par veckor sedan såg jag den nya Twilightfilmen "New Moon". Fråga mig inte varför, det var nämligen något av det sämsta jag någonsin sett.

Filmen spinner vidare i Bella (Kristen Stewart) och Edwards (Robert Pattinson) kärleksrelation. Men det händer något som får Edward att undra om detta är rätt. Att en vampyr förälskar sig i en vanlig människa. Edward lämnar henne ensam och är därmed ett minne blott?

Det mesta med filmen var bedrövligt. Först och främst manuset. Visserligen är det tagit från boken men jag tycker trots allt att handlingen inte riktigt håller. Rättare sagt, det finns knappt någon handling. Inget klimax överhuvudtaget.

Vidare så är skådespelarna minst sagt usla. Pattionson är värst och Stewart är inte långt efter (hon får dock ett stort + för hennes utseende). Deras kärlek känns inte alls lika stark som den borde och de verkar nästan uttråkade när de staplar pinsamma repliker på varandra.

Filmens ändå behållning är "stilen". Det är väldigt snyggt gjort och musiken är godkänd. Även Volturi eller vad de nu hette är intressanta och träffsäkra. Men det lyfter faktiskt inte filmen nämnvärt, då det finns hundra saker man stör sig på. Stor tumme ner!

Betyg: 2/10

2012

Såg Roland Emmerichs nya katastroffilm 2012 i helgen. Emmerich har tidigare regisserat Independance Day, Day After Tomorrow, Godzilla etc. Detta är hans hittills största och mest kostsamma projekt, och det märks.

Mayafolket har förutspått jordens undergång till 21 december 2012. Allting tyder på att det är sant. Gigantiska vulkanutbrott, tsunamivågor och andra naturkatastrofer drabbar världen och snart är människans existens i fara. Vi får dels följa världspolitikerna och deras försök att mörklägga det hela för befolkningen, dels en vanlig familj och deras desperata kamp mot döden.

Om du har sett någon av Emmerichs tidigare filmer vet du vad du har att vänta dig. Hafsigt manus, korkad dialog, sentimentalt tjafs men framför allt fantastiska effekter. Och det är precis vad du får. Specialeffekterna överträffar faktiskt allt annat han har gjort och stundtals är det riktigt maffigt.

Skådespelarna gör klart godkända insatser, åtminstone inget jag stör mig på. Det som däremot stör mig är den sentimentala biten. Det blir väldigt mycket av den varan, lite för mycket. Även ganska löjligt att jordbävningar, lava och annat ska "följa efter dem" bara ett par meter bakom dem innan de hinner fly. Men som sagt, det är en film som ska vara lättsmält och underhålla, ingenting annat. Om man tar det för vad det är blir man inte besviken. Det är spännande, maffigt och mycket underhållande. Men eftersom det är en "för-stunden-film" och inte lämnar några större avtryck får den nöja sig med en sexa.

Betyg: 6/10

Korta recensioner

Har varit sjuk sedan i torsdags. Har bara vilat och försökt med film som botmedel. Det har blivit ett par sköna rullar och jag tänkte skriva en rad eller två om varje film och ge betyg.

FROM DUSK TILL DAWN 2: Något sämre än ettan, men ändå underhållande. Inte heller lika bra skådespeleri men sevärd som sagt. BETYG:6/10

FROM DUSK TILL DAWN 3: Den sista av blodsugarfilmerna bekräftar regeln. En mycket bra etta, lite sämre men okej tvåa och en värdelös trea. Till en början verkar den okej men sen spårar den ur totalt och är inte ens spännande. BETYG:1/10

FORREST GUMP: Underbar film på alla sätt. Fantastiskt skådespeleri av Tom Hanks i huvudrollen, en mycket välförtjänt Oscars. Det är roligt, spännande, sorgligt och fullkomligt trollbindande. En av de tio bästa filmerna jag har sett! BETYG:10/10

TAKEN: Fartfylld action med Liam Neeson i huvudrollen. Det är viktigt att ta filmen för vad det är - en actionfilm, och inte störa sig på filmens övertydlighet, smått overkliga våldsglorifiering etc. Bortser man från det är det riktigt riktigt underhållande. BETYG:7/10

STATE OF PLAY: En konspirationsthriller i toppklass. Dock har jag lite svårt för den genren. Ett dussintal olika kostymkillar visar sig alltid vara inblandade på ett eller annat sätt och sedan ska allting vridas och vändas upp och ner tio gånger för att det sedan ska visa sig att det är på ett helt annat sätt. Men filmen är bra. Speciellt Russell Crowe och Helen Mirren. På vissa ställen är det grymt spännande! BETYG:6/10

THE DEER HUNTER: Klassiker från 70-talet med Robert De Niro, Meryl Streep och Christopher Walken. En fängslande, gripande och stundtals väldigt rå film som behandlar Vietnamkriget och dess psykologiska effekter med en skrämmande precision. Filmen är uppdelad i tre "avsnitt". I del ett får man lära känna personerna. De skämtar, jagar hjort, dricker öl på puben, är på bröllop etc.

I den andra delen är de i Vietnam där vardagen är hemsk och där de bland annat tvingas till rysk roulette. Den sista delen utspelar sig efter kriget. Det är här filmen verkligen lyfter, mycket tack vare den första delen eftersom skillnaden nu ter sig så påtaglig. Kriget har förändrat dessa personernas liv för alltid, både fysiskt och psykologiskt. Direkt efter att jag sett filmen tvekade jag mellan en fyra och en femma. Men den bara växer och växer ju mer jag tänker efter och nu i efterhand är femman självklar. En oerhört gripande och realistisk film med ett enormt djup. Det handlar om vänskap och lojalitet och om krigets fruktansvärda effekter iställer för fokus på själva kriget som man har sett så många gånger förr. Utöver det fantastiskt skådespeleri. En film man aldrig kommer glömma! BETYG:10/10

KELLYS HJÄLTAR: En gammal krigsfilm från 1970 med Clintan! Mitt första intryck av filmen är att den inte riktigt håller. Den känns ganska "b" och de flesta skådespelarna spelar över så det skriker om det. Då syftar jag främst på Don Rickles och Carroll O´Connor. Jag satt till och med och skrattade åt deras överspel ett par gånger. Clintan och Savalas gör mycket bra ifrån sig måste jag dock säga. Kort och gott en film som påminner en om filmskapandets utveckling och känns ganska ointressant. BETYG:3/10

En Julsaga (3D)

Jag såg nyligen Robert Zemeckis nya animerade film "En Julsaga" i 3D. Mina förväntningar var ganska höga efter att jag sett trailern. Jag fick en riktigt härlig känsla och som tur var besannades den.

För er som inte vet är filmen en version av Charles Dickens gamla klassiker. Den snåla och bittra gubben Scrooge hatar det mesta, speciellt julen. En dag besöks han plötsligt av ett spöke som talar om för honom att han kommer att besökas av tre spöken från dåtid, nutid och framtid som ska försöka övertyga honom att livet och julen är underbart på alla sätt.

Det enda jag tvivlade på före filmen var Jim Carreys medverkan. Han röstgestaltar både Scrooge under hela hans liv och de tre spökena. Men tur nog så är Jim inte lika överdriven som vanligt och man vänjer sig ganska snabbt.

Filmen börjar lite avvaktande för att sen bara bli bättre och bättre. Det är charmigt, roligt och stundtals faktiskt riktigt läskigt. 11-årsgränsen är utan tvekan berättigad. Även 3D:n är lyckad. Man känner sig hela tiden närvarande och då och då får man åka en tur genom staden eller liknande.

På stora hela är det en stämningsfull saga som inleder julkänslan för året och lägg därtill ett underbart lyckligt slut så får man en riktigt härlig film.

Betyg: 8/10

Julie & Julia

Samma dag såg jag dramakomedin "Julie & Julia" med Meryl Streep och Amy Adamas.

Filmen är baserad på två verkliga personer och filmen hoppar mellan dessa olika historier. Den ena är den kända kocken Julia Child (Meryl Streep). Vi får följa hennes liv i Paris under mellankrigstiden då hon utvecklades till en världskänd tv-kock och nästan ett fenomen. Den andra personen vi får äran att följa är den unga kvinnan Julie Powell (Amy Adams) som lever ett normalt liv i 2000-talets början. Hon har pojkvän, ett bra jobb (som hon knappt klarar av) och skriver en novell som hon aldrig avslutar. Istället börjar hon att blogga och hennes mål är att laga alla Julia Childs 500 recept ur hennes kända kokbok på 365 dagar...

I "Julie & Julia" visar Meryl Streep att hon är en av, eller kanske rentav vår tids största och bästa skådespelerska. Hon är grymt förberedd inför varje roll och det märks tydligt i denna film. Ansiktsuttryck, rörelser, dialekt och inte minst hennes fantastiska utstrålning av humor och värme gör att man inte kan annat än le varje gång hon dyker upp i rutan.

Även Amy Adams gör en mycket bra rolltolkning av en typisk ung kvinna som dras med vardagliga problem. Hennes karaktär är mer "realistisk" och den värmen och humorn som Julie Child utstrålar finner man inte i Julia. Med det menar jag inte att hon gör det dåligt, tvärtom.

Filmens storhet ligger, förutom i skådespelet, i den lätta och muntra stämningen. Man blir helt enkelt glad när man tittar på den. Visserligen är det en film utan twistar och dramatiska händelser, men man kan inte undvika att inspireras av Julie Childs härliga personlighet, inte heller undvika att lida med Julia när hon bränner kycklingen, man kan inte undvika att le! Denna "feelgood" rekommenderar jag starkt om du känner dig nere eller bara vill njuta av Meryl Streeps fantastiska skådespeleri!

Betyg: 7/10

Upp (3D)

För ett tag sedan såg jag Pixars nya storfilm "Upp" på bio. Jag har älskat i stort sett alla deras filmer och enligt ryktena skulle "Upp" vara minst lika bra. Därför var mina förväntningar höga, men tyvärr höll den inte samma klass som de tidigare animerade storfilmerna.

Filmen handlar i kort om pensionären Carl Fredricksen som i hela sitt liv drömt om att bli en upptäcksresande. När han en dag blir vräkt av en byggherre bestämmer han sig för att ta saken i egna händer. Med hjälp av massor av heliumballonger fästa i skorstenen flyger han iväg med sitt hus mot frihet och äventyr. Den lilla scoutkillen, Russel, följer av misstag med på färden och tillsammans hamnar de i Sydamerika där äventyret börjar...

Först och främst ska det sägas att "Upp" är mera riktad till den yngre publiken än de andra pixarfilmerna. Kort sagt är allting lite barnsligare och när det väl blir allvar känns det inte helt äkta (inte i en film där en gubbe flyger ett hus med hjälp av ballonger och hundar snackar genom halsband). Den "vuxnare" humorn och värmen som gör "Hitta Nemo", "Ice Age", "Wall-E" etc. så underbara är i stort sett obefintlig i "Upp".

Vidare så är intrigen lite "tafatt". Det är förutsägbart och skurken är väldigt endimensionell och klyschig. Dessutom så utspelar sig filmen till största del på ett kargt berglandskap. Den underbara djungelmiljön som förhöjer atmosfären rejält får en relativt kort varsel, vilket är väldigt synd eftersom miljön gör väldigt mycket i animerade filmer. Men filmen är trots allt inte dålig. Smårolig men inte briljant. Som i alla animerade filmer hittar vi ett flertal sköna karaktärer. Sammanfattningsvis en helt okej film som tyvärr riktar sig endast till den yngre publiken. Lite mindre rolig och intelligent än de stora inom genren, men den ljuvliga musiken höjer betyget ett steg.

Betyg: 6/10

Månadens lista - September

Denna månaden blev det bara ETT biobesök. Lite dåligt.. Fast på det stora hela var det en riktigt svag biomånad med inga riktiga storfilmer. Jag har suttit och klurit i ett par timmar nu på hur jag ska rangordna filmerna jag har sett och nu tror jag att jag har det klart för mig!

1. "Flickan som lekte med elden"

Månadens skådespelarinsats: Michael Nyqvist i "Flickan som lekte med elden".

Filmer jag vill se i oktober: Flickan, Surrogates, Upp, Law Abiding Citizen, The Ugly Truth och kanske någon av de svenska filmerna.

Flickan som lekte med elden

Det var nu flera veckor sedan jag såg "Flickan som lekte med elden". Filmen är baserad på Stieg Larssons roman med samma namn och är uppföljare till "Män som hatar kvinnor".

Datahackern Lisbeth Salander (Noomi Rapace) återvänder från en årslång frånvaro till ett Sverige fyllt med mardrömmar och mörka minnen. Ett förflutet som hon avser att ta itu med. Samtidigt har Mikael Blomkvist (Michael Nyqvist) fått upp spåret till ännu ett scoop där ansedda sexköpare ska hängas ut i tidningen Millenium. Ett nät av intriger som får blodiga konsekvenser för alla inblandade.

I "Flickan som lekte med elden" får Noomi Rapace ännu mer tid att briljera. Och visst är hon bra, men det är faktiskt Michael Nyqvist som imponerade mest på mig. Från att ha varit ganska tråkig i ettan är han nu mycket mer intressant. Så skådespelet är snäppet vassare än i föregångaren.

Tyvärr räcker inte det. Jag stör mig på hur historien berättas. Ettan är väldigt skickligt berättad med precision, geniala detaljer och ideér på väg till ett specifikt mål. "Flickan.." är en mer simpel och rentav luddig story. Allting går som i en cirkel och saknar helt fokus. Detta gör att inte bara tempot utan även spänningen sänks påtagligt. I ettan satt man på helspänn och bet på naglarna mest hela tiden, nu satt jag och tänkte på skådespelarnas frisyrer och annat nonsens.

Det är trots allt inte filmen som är dålig, utan förväntningarna som var skyhöga. Och tyvärr lever inte "Flickan som lekte med elden" upp till ettans höjder, och betyget stannar på godkänt. Det finns ju faktiskt anledningar till "besvikelsen" eller vad jag ska kalla det. Annan regissör, mindre budget, sämre kamera och det var först meningen att filmen bara skulle gå på tv och inte på bio. Inte de bästa förutsättningarna precis.. Den avslutande delen "Luftslottet som sprängdes" har biopremiär 27 november. Missa inte det!

Betyg: 5/10

Artikel

Hittade en intressant artikel om "Nyckeln till frihet". Bland annat om hur den har blivit mer hyllad efter varje år som gått och nu till och med gått om "Gudfadern" på imbd:s lista över världens bästa filmer. Jag kan bara hålla med. Underbar film och enligt mig världens bästa film!

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/kronikorer/markuslarsson/article5863268.ab

Valkyria

Det var ett tag sen jag såg denna film. Den hade premiär i slutet av januari men jag såg den ganska sent. Förväntningarna var sådär, och tyvärr är filmen ganska medioker.

Filmen handlar om attentatet mot Hitler den 20 juli 1944, genomfört av den tyska motståndsrörelsen med högt uppsatta militärer i spetsen. Det var långifrån det första försöket att mörda Führern, men det kanske mest välöverlagda och det närmaste att lyckas. Planen var att direkt efter bombdetonationen sätta i verket Operation Valkyria, den reservplan som Hitler själv utarbetat i händelse av hans plötsliga död. Attentatets frontman, greve Claus von Stauffenberg (Tom Cruise), skrev en ny version av Valkyria som skulle göra ett blixtsnabbt övertagande av Berlin möjligt, eftersom enda sättet att få reservarmén på sin sida var att få kuppen att framstå som Führerns egen önskan.

Jag har svårt för Cruise. Det är någonting, jag kan inte sätta fingret på det, som gör att jag inte klarar av honom. Visst han varit bra då och då men är inte en av de stabilaste skådisarna. Även i "Valkyria" stämmer det inte riktigt för honom. Sätt in Russel Crowe eller någon annan som alltid övertygar.

Rent utseendemässigt är "Valkyria" en snygg film. Fotot och scenografin är grymt och det märks att rullen är påkostad. Men under ytan är det inte särskilt märkvärdigt. Eftersom slutet är ganska uppenbart krävs det något speciellt för att hålla spänningen uppe. Tyvärr saknar filmen intensivitet förrän mot slutet då den tar sig något. Jag finner även filmen något klyschig med superonda nazister, modig hjälte och så vidare..

Kort och gott än snygg film på ytan, men som saknar djup, intensivitet och nämnvärda rollprestationer. Platt helt enkelt.

Betyg: 4/10

Kill Bill: Volume 2

Efter att jag såg "Kill Bill: Volume 1" kände jag mig självklart tvungen att se fortsättningen. Från början var det meningen att det bara skulle bli en film, men filmen blev för lång och fick därför klippas till två filmer.

På The Brides dödslista återstår nu bara tre namn. Vernita Green och O-Ren Ishii har redan fått smaka på "Black Mambas" vrede och nu är hennes måltavlor Budd, Elle och slutligen Bill. Tillsammans med sitt sylvassa Hanzosvärd ger hon sig iväg för att hämnas en gång för alla...

Det jag gillade med ettan var främst våldet och det höga tempot. Det var charmigt, rappt och störtcoolt! Tyvärr så byter Tarantino helt spår i den andra delen. Redan i början förstår man att det här kommer bli en mer dialogdriven och realistisk "Kill Bill". Inget fel med det. Quentin kan verkligen det där med dialog, det har han bevisat många gånger. Problemet är att dialogen inte tillför särskilt mycket i "Kill Bill" som i hans andra filmer. Vanligtvis använder han sig av dialogen för att få fram något, driva handlingen framåt, men i "Kill Bill" känns det nästan lite meningslöst.

Det känns nästan som han känner sig tvungen att fylla ut med lite dialog eftersom handlingen är så pass svag. Och visst, ibland är det riktigt bra, i synnerhet David Carradine (Bill) gör ett ruskigt bra jobb. Men på det stora hela känns det ganska utdraaaget och filmen kunde lätt varit tjugo minuter kortare.

Som jag nämnde är det inte lika blodigt. Inga blodfontäner eller flygande kroppsdelar, utan en lite mer realistisk version. Jag vet inte riktigt vad som tilltalar mig mest. Ettans överdrivna men coola våld eller tvåans realistiska, "snygga" våld. Skådespeleriet är ännu bättre i tvåan. Uma Thurman får visa hela sitt register, inte bara bitchfighter och Michael Madsen och David Carradine spelar sina roller mer än väl.

Tarantino fortsätter (som tur är) med sin lekfullhet. Likt ettan är vissa scener svartvita, kamerajobbet är makalöst och musiken är briljant! Slutligen kan jag säga att jag är lite kluven. Istället föra att skapa två så pass olika filmer tycker jag att han borde kört på samma stil i båda delarna. I tvåan finns mycket av det djup som jag saknade i ettan, men saknar det coola våldet som skapade en sån härlig stämning i ettan. Alltså riktar sig filmerna åt olika målgrupper. Jag själv är inte säker på vilken grupp jag tillhör, kanske någonstans i mitten.

Betyg: 7/10

Kill Bill: Volume 1

Kill Bill vol. 1 (2003) är Quentin Tarantinos fjärde film och anses av många vara en av hans bästa. Jag har sett filmen förut (vem har inte det liksom) men det var ett tag sen, så jag bestämde mig för att ta en titt igen.

Yrkesmördaren "Black Mamba" (Uma Thurman) är medlem i Deadly Viper Assassination Squad, en slags organisation som förutom "Black Mamba" består av fyra andra professionella yrkesmördare som alla lyder under bossen Bill. När "Black Mamba" upptäcker att hon är gravid vill hon sluta med sin verksamhet, men på sin egen bröllopsdag blir hon förrådd av sina gamla vänner. Alla gäster blir dödade och Bill ser själv till att göra slut på sin höggravida flickvän med ett skott i skallen.

Mirakulöst nog överlever "The Bride" som hon kallas av polisen, och hamnar i koma. Fyra år efter attentatet vaknar hon upp och har bara EN sak i tankarna. HÄMND! På sin dödslista skriver hon upp de fem namn som förråde henne fyra år tidigare. Hennes stora mål och sist på listan är Bill, men först måste hon slakta O-Ren Ishii och de andra uslingarna!

"Kill Bill: Volume 1" är en väldigt underhållande film. Vissa element känner vi igen från Tarantinos andra filmer, men ändå är filmen väldigt annorlunda från hans andra. Det som sticker ut mest är givetvis våldet. Blodet sprutar som ur fontäner, olika kroppsdelar klyvs och flyger hit och dit o.s.v. Överdrivet kan tyckas, men enligt mig är det hysteriskt roligt. Det är gjort med glimten i ögat och är dessutom väldigt skickligt gjort.

Den sylvassa dialogen som genomsyrar Tarantinos andra verk finns inte med på samma sätt i "Kill Bill: Volume 1". Med all rätt. Detta är inte en film för en massa snack. Istället låter han de maffiga actionscenerna tala. Vidare så älskar jag Tarantinos sätt att skapa film. Blandningen mellan svartvitt och färg är intressant och de korta minuterna av mangaanimation är en ren njutning. Även musiken förtjänar ett eget hyllningstal. Oerhört passande och bra musik. Ett stort plus!

Som i de flesta filmer finns det också vissa brister. Handlingen är trots allt ganska tunn och personporträtten är inte särskilt djupa. Uma Thurman ska dock ha en eloge för sin insats.

"Kill Bill: Volume 1" är en av de coolaste och roligaste filmer jag har sett, mycket tack vare Thurman. Upp till "Pulp Fiction" och "Inglourious Basterds" höjder når den inte riktigt, men är ändå en mycket bra film!

Betyg: 8/10

Catch me if you can

"Catch me if you can" är en biografi/drama från 2002 regisserad av Stieven Spielberg. Filmen är baserad på en verklig händelse och det finns även en bok med samma namn.

Frank Abagnale Jr (Leonardo Di Caprio) föds som en vanlig pojkusling. Vid 17 års ålder är han en av FBI:s mest eftersökna personer. Han förfalskar checkar till ett värde av flera miljoner dollar, lever med förfalskad identitet som pilot, jurist och läkare. Den som leder jakten på honom är agenten Carl Hanratty (Tom Hanks), som gör allt för att sätta fast Abagnale och ställa honom inför rätta. Men Abagnale ligger alltid steget före...

Problemet jag hade med denna filmen är att jag har läst boken, och jag gillade den starkt. Som vanligt när det kommer till filmatiseringar blir man något besviken. Trots en storsatsning med Spielberg som regissör och namn som Christopher Walken, Tom Hanks och Leonardo Di Caprio i rollistan finns inte riktigt den stämningen som jag älskade i boken.

Men det är trots allt en bra film. Underhållande och charmig. Istället för att måla upp rånaren som en livsfarlig galning och agenten som en aggressiv auktoritär som i så många andra filmer (ex "Heat"), är "Catch me if you can" en betydligt mer lättsam historia. Di Caprio spelar sin roll utmärkt. Ungefär som den riktige Abagnale verkar det som han har riktigt roligt med det han gör. Han är smart, charmig och allt annat som jag minns honom från boken.

Även Cristopher Walken sköter sig mycket bra som far till Abagnale. Han fick till och med en oscarsnominering för sin insats. Riktigt så bra är han kanske inte, men fortfarande lysande. Hanks spelar som vanligt en lågmäld och mycket sympatisk karaktär, vilket passar honom som handen i handsken. Han sticker inte ut, men han gör det han ska. Han är tålmodig, sansad och mycket målmedveten.

Som jag nämnde är filmen mycket charmig, mycket tack vare skådespelarna (främst Di Caprio). Spielberg berättar med glimten i ögat och scenen där Di Caprio lurar brallorna av Hanks är helt underbar. Ändå tycker jag att filmen är lite tunn. Son och far-relationen är visserligen mycket intressant och välbehövlig men förutom det flyter filmen mest bara på, utan någre större klimax eller oväntad twister. Dessutom känns filmen aningen lång med tanke på materialet. En bra film, men inte mer.

Betyg: 6/10

Män som hatar kvinnor

I fredags såg jag även den svenska jättesuccén "Män som hatar kvinnor". Filmen är baserad på Stieg Larssons roman som har sålts över hela världen. Även filmen har som sagt blivit mycket populär och inte mindre än 1,2 miljoner svenskar såg den på bio! Jag var inte en av dem, vilket beror på att jag inte har läst någon av böckerna i serien och att jag inte är något stort fan av svensk film. Trots det kunde jag inte hålla mig ifrån "Män som hatar kvinnor". Filmen har fått mycket bra omdöme från både publik och kritiker och det känns som en film man inte kan missa helt enkelt!

I huvudrollerna hittar vi den lågmälde journalisten Mikael Blomkvist (Michael Nyqvist) och den piercade, tatuerade, asociala, emodatahackern Lisbet Salander (Noomi Rapace). Blomkvist får i uppdrag att lösa en 40 år gammal mordgåta. Snart kommer Lisebet in i bilden och tillsammans gör de allt för att knäcka det mystiska fallet..

Tempot är högt från början till slut och med hjälp av kusligt passande musik är spänningen på högsta nivå hela tiden. Även skådespelarna gör ett fantastiskt jobb. Nyqvist spelar en ganska okomplicerad och "tråkig" roll men lyckas ändå övertyga. Men den som står för den största insatsen och som faktiskt höjer filmen ett snäpp är Noomi Rapace. Jag har visserligen inte läst boken och kan därför inte jämföra "boksalander" med "filmsalander" men allt jag kan säga är att hon är störtcool! Hon äger varje scen hon framträder i.

Om jag ville skulle jag kunna klaga på vissa saker, men jag gör inte det. "Män som hatar kvinnor" är utan den bästa svenska filmen på väldigt länge och ett välbehövligt lyft från de tidigare "Beck" och "Wallander"- filmerna. Det är mer osvenskt, intressantare karaktärer och mer spännande. Fyran är inte stark men åtminstone ganska stabil. Har redan bokat biljetter till premiären av "Flickan som lekte med elden" på fredag!

Betyg: 7/10

Slumdog Millionaire

I fredags hyrde jag "Slumdog Millionaire". Givetvis var mina förväntningar höga med tanke på filmens oerhörda framgång i Oscarssammanhang (8 stycken bl.a. bästa film).

Vi slängs in mitt i den indiska versionen av "Vem vill bli miljonär?". Jamal Malik, 17 årig slumpojke, överrumplar alla genom att svara rätt på fråga efter fråga. När han är uppe på 10 miljoner rupies och programmet tar reklampaus, blir han arresterad, anklagad för fusk.

Hur kan en 17 årig pojke från slummen veta svaren på alla dessa frågor? Polisen hotar och torterar honom för att få reda på hans fuskmetoder. Men det visar sig att svaren ligger i Jamals egna erfarenheter i hans stökiga uppväxt. Bakom varje svar döljer sig en häpnadsväckande historia. Jamal berättar bland annat om hur han blev föräldrarlös och tvingades fly och växa upp med sin bror Salim. Vi får se hur deras relation förändras och Jamals febrila sökande efter sin bardomskärlek Latika..

Jag kan verkligen förstå varför filmen erövrade så många priser som den gjorde. Det jag kom att tänka på direkt var fotot. Det är grymt skickligt filmat, med en närvaro som inte går att ta miste på. I grund och botten är det en vanlig livssklidring av en grabb som har haft en väldigt svår uppväxt och som gör allt för att återförenas med sin stora kärlek. Låter som en hel klichécirkus. Nej, det som tilltalar mig är själva "vem vill bli miljonär konceptet". Danny Boyle lyckas med att göra en vanligtvis klyschig historia till en smart, fräsch och inte minst gripande story.

Även musik och skådespeleri är av hög klass, inte minst Dev Patel själv, som spelar Jamal. Det finns dock vissa små detaljer som hindrar "Slumdog Millionaire" från en gjuten tia. Hur Jamal vet alla svaren på frågorna i progammet får vi veta men inte HUR han kom att tävla. Frågan ställs i filmen men får inget riktigt svar. Jag stör mig även lite på skådespelerskan som spelar Latika den äldre. Hon känns mest som en tom yta utan någon större tillgivenhet gentemot Jamal. Grunden i filmen är ju trots allt deras kärlek till varandra, men jag tycker inte riktigt att kärleken "når fram". En bättre skådespelerska kunde bidragit till ett starkare band mellan Latika och Jamal och därav väckt ett större engagemang i publiken.

Men nåja, det är bara petitesser. På det stora hela är "Slumdog Millionaire" en underbar film. En storslagen historia och en värdig Oscarsvinnare. På grund av redan nämnda småmissar når filmen inte upp till det högsta betyget, men är trots det en av årets 2-3 bästa filmer hittills!

Betyg: 9/10

Dagens citat

"I love my unofficial title, precisely because I have earned it."

Christoph Waltz i "Inglourious Basterds".

Whats up next?

Det var ett tag sedan jag uppdaterade bloggen. Det beror på att det inte har blivit särskilt mycket film på sistone. Men jag kan avslöja att det blir minst ett biobesök till helgen, vet dock inte vilka än.

Funderar även på att hyra "Män som hatar kvinnor" och "Slumdog Millionaire" snart. Två av årets största filmer som jag har missat, fyfy! Recensioner kommer givetvis.

Ändrade betyg

Så här ett par månader efter att jag såg "Transformers: Revenge of the Fallen" och "Ice Age 3" kan jag erkänna att jag satte lite för höga betyg på dem. Recensionerna skrevs samma kväll som jag såg filmerna, vilket nog är den största orsaken. Därför har jag ändrat båda från femmor till fyror. Givetvis är det två mycket bra filmer, men båda har sina brister och är inga mästerverk.

Månadens lista - Augusti

Jaha, ännu en månad är förbi. Som vanligt har det blivit en hel del biobesök. Sex stycken för att vara exakt (såg dock Ice Age för andra gången men i 3D så vi struntar i den), varav fem helt nya. Jag tycker att rangordningen är ganska självklar, så här kommer listan!

1. "Inglourious Basterds"

2. "District 9"

3. "Linje 123 Kapad"

4. "The Proposal"

5. "G.I. Joe: The Rise of Cobra"


Månadens skådespelarinsats: Christoph Waltz i "Inglourious Basterds".

Sammanfattning: En väldigt bra biomånad. Inte en enda dålig film faktiskt. "Inglourious Basterds" är tveklöst årets bästa film hittills enligt mig och även "District 9" är en av årets briljanter. Bör tillägga att "Linje 123 Kapad" är den bästa thrillern i år och "The Proposal" var en riktigt roligt överraskning. Endast "G.I. Joe" som inte övertygade särskilt mycket.

Filmer jag vill se i september: "Baksmällan", "Brustna Omfamningar", "Taking Woodstock", "Gamer", "The Ugly Truth", "Flickan som lekte med elden", "G-Force" och "Observe and Report". Verkar vara en ganska svag biomånad med andra ord.

Nyheter

Tänkte lägga ut lite korta filmnyheter då och då, med start idag.

X Martin Scorceses nya film "Shutter Island" flyttas från 2 oktober till feubruari 2010 av oklar anledning.

X Ny etta på biotoppen är Tarantinos "Inglourious Basterds" som tog hand om förstaplatsen med 48 700 biobesökare. I USA spelade filmen in 38 mijoner dollar under premiärhelgen och sammanlagt 65 miljoner över hela världen.

X James Camerons nya jätteprojekt Avatar som har premiär den 18 december har redan slått rekord. Trailern som släpptes för ett par dagar sedan av Apple slog rekord med otroliga 4 miljoner visningar. Det tidigare rekordet låg på 1,7miljoner visningar.

X Idag (24 augusti) fyller Rupert Grint, som spelar Ron Weasley i Harry Potter-filmerna, 21 år.

Biosommar- 09 över

Jaha då var sommaren över. Skolan har börjat och vädret blir allt sämre. Inte nog med det. I och med "Inglourious Basterds" i helgen är också biosommar- 09 över. Självklart har jag sett alla filmerna som fanns på programmet (elva till antalet) och jag tänkte göra en kort lista. Det har varit många mycket bra filmer och inte en enda riktigt dålig så det är inte lätt att rangordna dem, men jag gjorde åtminstone ett försök!

1. INGLOURIOUS BASTERDS

Första platsen är det inte mycket att snacka om. Tarantinos nya mästerverk innehåller det mesta. Manus, skådespel, dialog, musik, foto; allting av yttersta klass. Blandningen mellan ändlös spänning och fyndig komik ger filmen ytterligare än dimension. Man kan inget annat än att avguda Tarantino. Han har så kul när han gör sina filmer, det märks. Dessutom gör han lite som han vill, det är det som gör honom så unik. Han passade till och med på att ändra lite på världshistorien.

2. TRANSFORMERS: REVENGE OF THE FALLEN

Michael Bays mastodontfilm finns det mycket att säga om. Rent filmsikt sett finns det många brister, men själva underhållningen går inte att klaga på. Specialeffekterna imponerar stort i en lika storslagen film med sommarens klart maffigaste slutstrid.

3. ICE AGE 3: DET VÅRAS FÖR DINOSAURIERNA

Den enda animerade filmen på listan. Den tredje i raden av Ice Age-filmer. Denna är minst lika imponerande som de föregående. Ett mycket noggrannt och välarbetat manus som kompletteras av klockrena karaktärer. Skämten är många och ovanligt roliga. Den största behållningen står Simon Pegg för som röstskådespelare till den nya supercoola vässlan Buck. (OBS! Se helst med engelskt tal!)

4. ÄNGLAR OCH DEMONER

Uppföljaren till "Da Vinci Koden" var bättre än jag färväntade mig. Väldigt spännande från början till slut. Visserligen ganska förutsägbart och klichéartat men sånt får man ta ibland. Rolgt att vår svenska stjärna Stellan Skarsgård gjorde bra ifrån sig! En oväntad twist på slutet höjde spänningen ytterligare ett snäpp.

5. BRÜNO

Sacha Baron Cohen (Ali G, Borat) spelar en österrikisk gayreporter i hans nya utflippade film. Det är grövre än någonsin och den når kanske inte riktigt ända upp till Borats höjder, men ändå väldigt underhållande. Stundtals hur kul som helst, men ibland går det för långt. Men som sagt, riktigt rolig!

6. PUBLIC ENEMIES

Denna film hade jag väldigt höga förväntningar på. Av den anledningen blev jag faktiskt lite besviken. Visst är det väldigt snyggt gjort och så, men det saknas djup. Både Johnny Depps Dillinger och Christian Bales Purvis bara "hoppar in" i filmen utan någon som helst bakgrund. Depp övertygar i sin roll och en Oscar är inte helt otänkbart. Bale däremot var mycket svagare än vad jag hade förväntat mig. En roll han inte passar i helt enkelt. Filmen tar sig dock på slutet och blir då riktigt spännande.

7. HARRY POTTER OCH HALVBLODSPRINSEN

Den nya Harry Potter-filmen är väldigt annorlunda jämfört med de tidigare. Det är snyggare men framför allt roligare. Lite för roligt. Den framställs som en romantisk komedi, vilket är synd då detta ska vara en av de mörkaste i serien. Även vissa viktiga delar från boken finns inte med i filmen, vilket också är synd. Kort sagt kommer jag aldrig gilla filmerna så som böckerna. Skådespelarna gör dock ett strålande jobb. Jim Broadbent, Helena Bonham Carter, Tom Felton och Evanna Lynch står för de bästa insatserna.

8. SOMMAREN MED GÖRAN

Den enda svenska filmen i årets program. Det var nog den filmen jag hade lägst förväntningar. Därför blev jag positivt överraskad. Peter Magnusson i huvudrollen är mycket bra och bevisar att han kan mer än tv-program. Sköna karaktärer i en mysig och väldigt rolig sommarkomedi. Når dock inga imponerande höjder.

9. G.I. JOE: THE RISE OF COBRA

Vill du se ren action är detta filmen för dig. Ungefär som Transformers. Byggd å leksaker och har som syfte att underhålla och inget annat. Men den är sämre än Transformers. Lika dåligt manus, pinsam dialog och VÄLDIGT högt tempo. Men är du sugen på action och inte orkar använda hjärnan så ska du se den.

10. TERMINATOR SALVATION

Trean i serien blev en flopp och jag anade ett identiskt öde för denna. Så dålig var den inte. Men heller inte särskilt bra. Det jag saknade främst var någon sorts charm och humor. Allting var oerhört stel, även Bale i huvudrollen. De nya robotarna imponerade åtminstone och betyget stannar på godkänt.

11. NATT PÅ MUSÉET 2

Ettan var överraskande bra. Den var både charmig och smårolig. Tvåan däremot saknade den charmen, eftersom man redan visste att föremålen skulle börja leva. Alltså var det inget lyckat drag att göra en uppföljare enligt mig. Seth Rogen och Ben Stiller höjer betyget till godkänt här också i alla fall.

Inglourious Basterds

Quentin Tarantino är tillbaka, äntligen! Efter en besvikelse i form av "Death Proof" har vissa tvivlat på honom, men i "Inglourious Basterds" visar han än en gång upp alla sina underbara kvalitéter som regissör.

Den här gången för han oss tillbaka till Frankrike och andra världskriget. Filmen inleds med ett brutalt massmord på en gömd judefamilj ute på landet. Ledaren för massmordet är naziofficern Hans Landa (Christoph Waltz), även känd som "judejägaren". En liten flicka vid namn Shosanna (Mélanie Laurent) överlever attentatet och flyr för att senare försöka hämnas.

Men givetvis får nazisterna inte härja runt helt och hållet på egna villkor, då blir det ingen bra film. Motståndsrörelsen består av ett litet team av skjutglada och minst sagt hänsynslösa amerikaner, ledda av Aldo Raine (Brad Pitt). "The Basterds", som de kallas, gör allt vad som krävs(slaktar nazister i hundratal) och spelar helt utan regler för att nå sitt mål; störta Hitler och nazismen.

Känslorna jag hade när jag gick ur biografen var typ: WOW!! Det var väldigt länge sedan jag såg en så spännande, rolig, smart och oerhört snygg film. Tarantino levererar på alla plan. Manuset ,som han har putsat på ända sedan "Pulp Fictions" dagar, är grymt starkt. Berättartekniken känner vi igen från såväl "Pulp Fiction" och "Kill Bill", d.v.s att han använder sig av flera olika sidohandlingar som vävs ihop i slutet (i detta fallet på en biograf) och att berättandet sker i kaptielform.

Skådespelet imponerar som alltid när det gäller Tarantino. Brad Pitt ,som inte har gjort en dålig roll sedan "Troja", spelar den smått galna Aldo Raine och med sin breda Tennesse-dialekt står han för de flesta komiska inslagen. Och som han gör det. Vissa kallar det överspel men jag kallar det underhållning på hög nivå. Scenen där han pratar italienska är klockren! Men han står dock inte för den bästa prestationen. Christoph Waltz är helt outstanding i sin roll som översten Hans Landa. Inte nog med hans briljanta agerande, han talar dessutom fyra olika språk! Allt annat än en Oscar vore en skandal. Även Mélanie Laurent och Diane Kruger står för grymma insatser.

Quentin Tarantino är kanske mest känd för sina brutala och annorlunda filmer, men också för sin exemplariska dialog. Så även här. Tempot i filmen är stundtals väldigt, väldigt lågt men det stör inte tack vare den felfria dialogen. Enligt mig är Tarantino den i särklass bästa regissören på att med hjälp av sin dialog driva handling framåt och skapa en nästan elektrisk spänning. Det finns flera bra exempel från filmen. Man anar att någonting ska hända men den kontrollerade dialogen fortsätter tills man nästan inte kan sitta still längre. Detta kombinerat med fantastiskt foto och makalös musik bygger upp en spänning så påtaglig att man nästan kan ta på den. Och då plötsligt får vi skåda de mest brutala och våldsamma scener som vi inte har fått uppleva på filmduken på väldigt länge. Tarantino i ett nötskal.

Tarantino har i samband med "Inglourious Basterds" skapat ett nytt stycke film som kommer att leva en lång tid framöver, var så säkra. Definitivt i klass med hans bästa och utan tvekan årets bästa film hittills ("District 9" och "Avatar" som möjliga utmanare, dock mycket tveksamt). Tarantino gav oss en liten vink i sista repliken; "This might just be my masterpiece". Och visst är det ett mästerverk. Ett storslaget sådant!

Betyg: 10/10

Filmdag

Idag har det blivit mycket film. Det började med att jag åkte in till Lund och såg en tjugominuters demovisning från olika 3D-filmer. Såg trailers från G-Force, Upp, Alice i Underlandet, En Julsaga, Det regnar köttbullar, Toy Story 3 och säkert några till som jag har glömt. Som ni säkert märker är nästan alla filmer animerade, av det enkla skälet att 3D-tekniken lämpar sig bäst till just animerat.

Den filmen som såg mest lovande ut av alla trailers var faktiskt "G-Force". Mest lovande gällande 3D-tekniken iallafall. Även "En Julsaga" såg förvånansvärt bra ut, inte bara gällande 3D, utan också som "vanlig" film. En film jag definitivt INTE tänker se är "Det regnar köttbullar". En urlöjlig film som kanske kan roa fyraåringar.

Efter demovisningen drog vi vidare till Lund efter ett litet missöde. Näst på schemat stod nämligen "Inglorious Basterds". Äntligen! Efter lite godisköp var jag redo för vad jag hoppades skulle bli 2h och 33min filmnjutning. Recensionen på filmen får vänta ett par dagar. Först måste jag tänka igenom den lite grann, men det jag kan säga är att den överträffade alla förväntningar!

Nu är jag hemma och såg i tidningen att det går ett par riktigt bra filmer ikväll på tv. "Terminator 3" på ettan, "Den Gröna Milen" på trean, "American History X" på fyran, "Den Gode Den Onde Den Fule" på sexan och sist men inte minst "Scarface" på kanalen Showtime som jag också har. Frågan är vilken eller vilka man ska se? Schwarzenegger, Hanks, Norton, Eastwood eller Pacino? "Terminator 3" åker bort direkt, eftersom jag inte kom hem i tid till den + att den ska vara en flopp. Även "Den Gröna Milen" åker bort med tanke på att jag såg den ganska nyligen. Även "Scarface" såg jag ganska nyligen så bort med den.. "Den Gode Den Onde Den Fule" har jag visserligen inte sett än men jag är inte sugen på western.

Så vinnaren blir... "American History X"! Jag har sett den en gång förut men det var ett tag sen. Men den börjar inte förrän 00.40 så tills dess blir det nog "Den Gröna Milen" eller "Scarface".

Tarantinos 20 favoritfilmer sedan 1992

På fredag har årets mest efterlängtade film premiär. Givetvis pratar jag om "Inglorious Basterds". Mannen bakom projektet är ingen mindre än Quentin Tarantino som tidigare har regisserat filmer som "Pulp Fiction", "Reservoir Dogs" och "Kill Bill".

I klippet ovan listar han sina tjugo favoritfilmer från det år han själv började regissera, 1992, fram tills nu. En ganska annorlunda och personlig lista från geniet. Härligt med något originellt! Den film som han tycker har varit absolut bäst under de senaste 17 åren är den japanska filmen "Battle Royale". Resten av filmerna kan han inte rangordna så de räknar han bara upp en efter en. Filmer som "Fight Club", "The Insider" och "The Matrix" hittar vi på listan. Om ni vill veta hela hans lista, titta på klippet!

På tal om film...

Usain Bolt är helt craaaaazy!

Actionkväll

I fredags blev det två(!) filmer på bio. En "dunderaction" och en actionthriller för att vara exakt. Efteråt var mitt huvud helt slut kan jag säga. Här kommer recensioner till filmerna!

Linje 123 Kapad

Kvällens andra och sista film var den nya actionthrillern "Linje 123 Kapad". Eller egentligen inte så ny. Originalet är en klassiker från 70- talet men Tony Scott (Top Gun) kände för att göra en "remake". Tacka honom för det!

En helt vanlig dag i New York kapar ett gäng terrorister en tågvagn i New Yorks tunnelbana och tar 19 gisslan. Förhandlingsspelet mellan den högteknologiska sambandscentralen och kaparna i tåget är snart i full gång. På ena sidan telefonlinjen sitter Denzel Washingtons trafikkoordinator, i andra änden John Travoltas desperata gängledare.

Vi har börjat känna igen Denzel Washington som den humana och sympatiska polischefen vid detta laget. Så även i "Linje 123 Kapad", med undantaget att han är en trafikledare som blir gisslanförhandlare. Mannen som aldrig gjort en dålig roll glänser igen. Han spelar den sympatiska och oskyldiga familjepappan som är på fel plats vid fel tillfälle. Minst lika bra är Travolta. Hans karaktär är desperat, galen men också mycket smart och hans "små" utbrott är synnerligen underhållande. I en av birollerna hittar vi också John Turturro som gör en mycket stabil insats som den "riktige" gisslanförhandlaren. Med andra ord är skådespeleriet av absolut högsta klass.

Visserligen är handlingen ganska förutsägbar och visst har vi sett det förut. "Inside Man" för att ta ett exempel, där för övrigt Washington spelar en nästan identisk roll. Men trots klyschorna och den uteblivna orginaliteten är spänningen mycket hög, hela vägen. Och trots att personporträtten inte är särskilt djupgående är karaktärerna mycket lyckade. Allra mest Travoltas "Ryder" som man inte riktigt vet var man har, men också Washingtons lågmälda karaktär. Även dialogen dem emellan är briljant. I början endast över telefon, senare öga mot öga.

Filmen är dessutom lagom lång, cirka två timmar. Precis när jakten börjar bli lite utdragen händer det något och slutet är nära. Trots mina höga förväntningar överraskade filmen positivt. Det är spänning på hög nivå och den bästa thrillern på väldigt, väldigt länge.

Betyg: 7/10

G.I. Joe: The Rise of Cobra

Kvällens första film var G.I. Joe: The Rise of Cobra, regisserad av Stephen Sommers (tidigare Van Helsing). Grunden till filmen är små leksaksfigurer från 80-talet. Mina förväntningar var extremt låga med tanke på att jag inte har växt upp med figurerna och för att trailern är pinsamt dålig.

G.I. Joe är en hemlig, internationell elitstyrka som hanterar omöjliga situationer som INGEN annan klarar av. Ganska snart upptäcks ett nytt hot. En mystisk organisation med namnet "Cobra" har stulit ett antal stridsspetsar (som käkar metall) och har för avsikt att skapa kaos i hela världen. Kort och gott fightas G.J Joes mot Cobra där båda teamen använder sig av sin generations bästa spion och militär- utrustning. På båda sidor hittar vi ninjor, tuffa brudar och andra hårdingar.

Det här är action så det smäller. Bokstavligen. Antal explosioner är nog fyrsiffrigt, ljudeffekterna dundrar och det klipps vilt. Eftersom jag inte känner till figurerna sedan innan och inte har läst tidningar kan jag inte jämföra på det sättet. Därför såg jag det bara som en vanlig actionrulle.

Det går inte att klaga på underhållningen. Visst är det lite barnsligt men det får man vara beredd på. Manuset är ganska svagt och inte värst orginellt, men det kan jag också leva med. Det som stör mig mer är dialogen. Visst, det är en actionsprängd blockbuster, varför bry sig om dialogen? Men det gör jag faktiskt. Ibland är det så pinsamt dåligt att jag måste titta bort. Lite mer kunde de ha ansträngt sig kan man tycka. Jag tycker även att tempot är en aning för högt. Man hinner inte hämta andan i en minut förrän nästa explosion och pangpang bryter ut. Den snabba klippningen bidrar inte heller till något lugn.

Men som sagt, det går inte att bortse från underhållningsvärdet. Man vet vad man får... och man får det. Grabbaction när det är som mest intensivt och givetvis helt IQ-befriat.

Betyg: 5/10

Vem?

Vilka två skådespelare är detta en blandning av? Denna är enkel.

Dagens citat

"I was born under unusual circumstances"

Benjamin i "Benjamin Buttons otroliga liv".

The Proposal

Idag bar det av till Lund för ännu en bioupplevelse. Den första romantiska komedin för i år faktiskt (bortsett från Harry Potter). Jag menar förstås "The Proposal".

Möt Margaret (Sandra Bullock), en bitchig företagschef som har en skrämmande effekt på alla i närheten. Hon är på ytan helt känslokall, väldigt hård men även mycket framgångsrik. Under sig har hon assistenten Andrew (Ryan Reynolds) som jobbar häcken av sig för att tillfredsställa Margarets alla behov.

Men plötsligt händer det något som vänder upp och ner på allting. Margaret hotas av deportering till Kandada eftersom hennes uppehållstillstånd inte längre gäller. Oväntat! Instinktivt förklarar hon sin kärlek till Andrew och snart åker de tillsammans till Alaska för att träffa Andrews familj och gifta sig och på så sätt få möjligheten att stanna i USA och behålla chefskarriären. Nu är deras enda mål att övertyga släkten och den maktfullkomlige handläggaren på immigrationsmyndigheten om äktheten i förhållandet. Annars åker Margaret ut ur landet och Andrew riskerar grov böter och fängelse..

Filmen var definitivt en positiv överraskning. Först och främst imponerade både Sandra Bullock och Ryan Reynolds. Den senare var faktiskt fullkomligt briljant.
Varje rörelse och ansiktsuttryck känns äkta och är väldigt övertygande. Visst saknar han lite av Hugh Grants charm men han bevisar att han behärskar genren mer än väl. Vidare så är dialogen oerhört vältajmad och många gånger helt underbar. Scenen där Bullock och Reynold improviserar vilt för att iscensätta en förlovning som aldrig har ägt rum är hysterikst rolig.

Jag gillar även blandningen mellan intellektualitet och härligt oseriösa scener, även om farmorns (Belly White) skogsdans är något överdriven och påminner mer om slapstick. Och nej, det går inte att blunda för det klichéartade och förutsägbara manuset. MEN, ständigt detta men, hur många romcoms har en originell och oväntad handling. Inte många alls. Jag tycker att manuset räcker långt och på det stora hela är det charmigt och hysterikst roligt. 1,47h bara rinner iväg och när eftertexterna rullar känner man sig nästan överväldigad. En "må-bra-film" med världshistoriens coolaste farmor. Eller har din farmor också fejkat en hjärtattack?

Betyg: 7/10

Benjamin Buttons otroliga liv

Jag har nu sett denna filmen två gånger. Första gången var för flera månader sen på bio, andra gången var nu i veckan. Det är först nu jag inser hur oerhört smart, fyndig och minst sagt originell filmen faktiskt är.

Benjamin Button (Brad Pitt) föds som en svag gammal gubbe men med ett spädbarns sinne. För varje dag blir han yngre och yngre, åtminstone på utsidan. Han färdas genom livet på sitt egna sätt.

I början befinner han sig på ålderdomshemmet där han lämnades av sin far, men efter en tid lämnar han för att upptäcka resten av världen. Han hinner uppleva mycket, bland annat krig ute på havs, alkoholens tjusning och inte minst kärleken. Han återförenas med sin ungdoms(?) kamrat Daisy (Cate Blanchett) igen, men deras klockor tickar åt olika håll. För Daisy väntar rynkor och ålderdomshem, för Benjamin väntar finnar och barnvagn..

"Benjamin Buttons otroliga liv" är en resa utan dess like. Historien är skickligt utformad, oerhört smart och mest av allt, häpnadsväckande. Det är både komiskt och skrämmande. Filmen får en att tänka till och uppskatta sitt eget liv. Filmen storhet (förutom själva konceptet) ligger i skådespelet. Birollerna är lysande med bland annat Taraji P. Henson som Queenie och Elizabeth Abbot (Narnia) som kärleksobjekt och atlantensimmare. Men allra bäst är Cate Blanchett och Brad Pitt i huvudrollerna.

"Pitten" som vanligtvis brukar spela något kaxiga översittare lyckas förvånansvärt bra i denna mycket svåra och annorlunda roll. Ännu bättre är Blanchett. Filmen exploderar varje gång hon träder fram. Hon klarar av alla situationer på ett enastående sätt. Ung, gammal, varm, känslokall etc.. Hon har definitvit blivit min favorit bland dagens skådespelerskor.

Något man inte kan sluta imponeras av är sminket. Brad Pitt spelar Benjamin från mitten av tonåren till gråhårig gubbe! Men jag blev, om möjligt, ännu mer imponerad över sminket på Blanchett. Från att vara en ung och mycket vacker kvinna till en gammal och rynkig häxa(?). Till och med Elizabeth Abbot såg minst 30 år äldre ut under den korta tv-sekvensen.

Nu låter det på mig som detta är århundradets film. Tyvärr är den inte riktigt det. Vissa anser att filmen är väldigt lik "Forrest Gump", men eftersom jag inte har sett den kan jag inte uttala mig, men jag skymtar vissa likheter med "Titanic". Två kvinnor på sin dödsbädd som tänker tillbaka på sitt liv och sitt livs kärlek (Di Caprio, Winslet - Pitt, Blanchett). Två mycket starka, vackra och sorgliga drama med två stora skillnader. 1. Den senare utspelar sig under ett helt liv. 2. "Titanic" är en film med ett klimax, isberget som sänker fartyget medan "Benjamin Button" är en film som bara flyter på utan någon större händelse.

Däri ligger, enligt mig, filmens svaghet. Historien är väldigt originell, gripande och anmärkningsvärd i sig, och visst blir man engagerad. MEN avsaknandet av klimax gör att den extra spänningen blir obefintlig och därav kan filmen uppfattas som lite "seg" emellanåt, speciellt i mitten. Av den anledningen sjunker betyget ett eller kanske till och med två snäpp, men filmen är utan tvekan en riktigt bra film!

Betyg: 8/10

Skådespelare

Jag ahr inte skrivit särskilt många inlägg på sistone, det beror på att det inte har blivit så mycket film för min del. Men nu är jag uttråkad så här kommer en ny skådespelarlista.

Bästa manliga just nu:

1. Johnny Depp

2. Brad Pitt

3. Tom Hanks

4. Russell Crowe

5. Denzel Washington

Bubblare: Liam Neeson, Sean Penn, Ralph Fiennes

Bästa kvinnliga just nu:

1. Cate Blanchett

2. Kate Winslet

3. Helena Bonham Carter

4. Meryl Streep

5. Jodie Foster

Bubblare: Marion Cotillard

Bästa nykomlingar:

1. Sam Worthington

2. Channing Tatum

3. Shia LaBeouf

4. Jake Gyllenhaal

5. Anton Yelchin

Mest överskattade:

1. Robert Pattinson

2. Adam Sandler

3. Nicolas Cage

4. Bruce Willis (speciellt i Die Hard)

5. Tom Cruise

Stelaste:

1. Arnold Schwarznegger

2. Vin Diesel

3. Dwayne Johnson

4. Keanu Reeves

5. Roger Moore

Bubblare: Kevin Costner, Daniel Craig

Heat

Efter att ha sett Michael Manns nya film, "Public Enemies", för ett tag sedan kände jag mig tvungen att se hans gamla succéfilm "Heat",från 1995.

Neil McCauley (Robert De Niro) är ledare för en rånarliga som planerar en stor stöt mot en bank i Los Angeles. Vincent Hanna (Al Pacino), en mycket skicklig och rutinerad polis är fast besluten att sätta dit McCauley och hans kumpaner innan de hinner skrida till verket. Snart är Vincent Hanna och hans kollegor på kollisionskurs med Neil McCauley och dennes gäng och en uppgörelse dem emellan är oundviklig.

Filmen inleds med ett skickligt rån som direkt sätter standarden. Redan efter ett par minuter är man fängslad. Sedan fortsätter Mann att introducera huvudkaraktärerna, d.v.s De Niros "bad guy" och Pacinos "good guy", i lugn och ro. Bakgrund, familj och personlighet framträder tydligt och det är den största skilnaden mellan "Heat" och "Public Enemies".

Givetvis är skådespelarna klockrena med två av vår tids största i huvudrollerna, Al Pacino och Robert De Niro. I "Heat" visar båda upp sina absolut bästa sidor av sitt skådespeleri. Även birollerna är övertygande men står i skuggan av tätduon. Dialogen är underbar och scenen där Pacino och De Niro dricker kaffe med varandra är svårslagen..

Om man ska jämföra "Heat" med "Public Enemies" då? Två ganska lika filmer. Samma regissör, två av sin tids bästa skådespelare vars karaktärer befinner sig på olika sidor om lagen. Pacino får Bale att se ut som en amatör och även fast Depp gjorde en mycket bra insats i "Public Enemies" når han inte riktigt upp till De Niros nivå. Även dialogen är bättre i "Heat", polis och rånare - relationen likaså (Katt-och-råtta-leken är betydligt mer spännande i "Heat" än i "Public Enemies"). Men den största skillnaden ligger som sagt i djupet..

Kort sagt är "Heat" en film som i stort sett alla kan se. Gillar du explosioner, biljakter och pangpang är "Heat" den rätta filmen. Står manus, djup och dialog högst på din lista är "Heat" den rätta filmen. Det är en film som håller hela vägen med ett grymt bra slut dessutom. "Seven", släng dig i väggen. Världens bästa thriller stavas "Heat"!

Betyg: 10/10

Ice Age 3(D)

Idag såg jag min första biofilm i 3D. Filmen var "Ice Age 3", som jag har sett en gång tidigare, dock utan 3D, så det var själva "3D:n" jag ville uppleva. Givetvis blev det en helt annan upplevelse med brillorna. Allting kändes mycket närmre och levande men något jag saknade är den riktigt djupa 3D:n, d.v.s när saker och ting susar mot huvudet så man nästa får titta bort.

Jag tror emellertid att "Ice Age" inte är den ultimata filmen för just denna teknologin. Men det var definitivt värt de extra tjugo kronorna för upplevelsen. Före filmen fick man se ett par trailers och "G-Force" såg faktiskt ut att kunna bli en riktigt häftig film, i 3D avseende förstås. Som vanlig film tvivla jag starkt på den..

Jag tänkte säga ett par ord om filmen också. Denna gången blev det svenskt tal istället för engelska. Inte alls lika bra.. Karaktärerna förstörs på något sätt, speciellt Manny har helt fel röst och inte ens profilen Claes Malmberg lyckas fylla i Simon Peggs skor i rösten som vesslan Buck. Personen som står för Diegos röst får klart godkänt, alla andra stod för ganska mediokra insatser.

Dessutom förstör det svenska språket en del av de briljanta skämten, vilket är mycket synd. Exempelvis när Buck säger att vinden talar med dem och pungråttorna frågar vad den säger. Med engelskt tal är det: "I don't know. I don't speak wind"(talar inte vindska), men med svensk tal blev det: "Jag vet inte. Jag är inte blåst". Det måste vara ett av historiens mest misslyckade skämt.. Dessutom är filmen mycket barnsligare på svenska, så jag rekommenderar alla att se den med engelskt tal!

Månadens lista - Juli

Ännu en månad har gått och det har blivit nio(!) biobesök, se där! Dock "bara" åtta olika filmer (Harry Potter två gånger). Här kommer juli-listan!

1. "Transformers: Revenge of the Fallen"

2. "Ice Age 3: Det våras för dinosaurierna"

3. "Brüno"

4. "Harry Potter och Halvblodsprinsen"

5. "Public Enemies"

6. "Sommaren med Göran"

7. "Snuten i Varuhuset"

8. "Antichrist"

Månadens skådespelarinsats: Johnny Depp i "Public Enemies".

Sammanfattning: Som sagt en månad med mycket bio. Dessutom är det nästan omöjligt att rangordna dem. Alla är så olika. "Sommaren med Göran", "Antichrist", "Brüno", "Public Enemies", "Harry Potter". Alla inom sina egna genrer och helt omöjliga att jämföra. Att jämföra "Public Enemies" med "Sommaren med Göran" är helt vansinnigt. Eller vad sägs om "Antichrist" och "Brüno"... Därför gick jag efter: dels hur de levde upp till mina förväntningar, dels vad de gav mig (underhållningsvärde).

Det låter kanske skumt att filmer som "Transformers" och "Ice Age" är högst på listan men jag bortsåg från deras filmiska brister (såsom manus och skådespelare), eftersom man inte förväntade sig det. Både "Ice Age"och "Transformers" överraskade mig positivt medan t.ex. "Public Enemies" överraskade mig negativt. Simpla filmer som "Snuten i Varuhuset" och "Sommaren med Göran" förmådde jag mig dock inte ranka högre.. Men som sagt, filmerna är alla unika och vansinnigt olika varandra och är därför helt omöjliga att jämföra och rangordna, så listan skulle kunna se helt annorlunda ut.

Filmer jag vill se i augusti: Baksmällan, Year One, Linje 1 2 3 Kapad, G.I. Joe: The Rise of Cobra, Inglorious Basterds, District 9 och förmodligen några till.

Sommaren med Göran

Igårkväll blev det "Sommaren med Göran" på premiären. Jag är inget stort fan av svensk film och dessutom tyckte jag att den kändes lite "B" med tanke på titeln och trailern, så mina förväntningar var inte alls särskilt höga.

Göran (Peter Magnusson) hatar sitt jobb och har nyss dumpat sin flickvän. Men så träffar han sin barndomsvän Linnea i en smyckesbutik och han blir kär direkt. Han får reda på att hon ska fira midsommar på västkusten och av den anledningen sticker han dit tillsammans med sin bästa vän Alex (David Hellenius). Väl där möter vi många härliga personligheter och vad som helst kan hända när det kommer till alkohol och kärlek..

"Sommaren med Göran" är väldigt charmig. Mycket tack vare Peter Magnusson. Han första stora filmroll och han gör det med bravur. Dialogen är ironisk och störtkul, skämten är fyndiga och många och sist men inte minst, karaktärerna. En underbar blandning av ett "tickmongo", en pervers blondin, störtsköna Gregor och givetvis Göran själv.

Men man ska veta vad man ger sig in på. Den som letar ett felfritt manus, klockrena rollprestationer eller ett makalöst foto bör inte välja "Sommaren med Göran". Men det är det som är "grejen". Den har ett syfte: att underhålla, och det gör den. Men med tanke på att filmen endast underhåller för stunden och saknar många faktorer så kan jag högst sträcka mig till en stark trea. Men för att vara svensk film är det faktikst riktigt bra och Magnusson/Hellenius bevisar att de kan mer än tv-program.

Betyg: 6/10

Den Gröna Milen

Igårkväll såg jag en av mina nyinköpta filmer, "Den Gröna Milen". Filmen är baserad på Stephen Kings roman och regisserad av Frank Darabont år 1999.

Paul Edgecomb (Tom Hanks) var på 30-talet vaktchef vid en avdelning för dödsdömda på delstatsfängelset i Cold Mountain. En dag anländer en ny fånge till avdelningen. En jättelik svart man vid namn John Coffey, anklagad och dömd för att brutalt ha mördat två småflickor.

John visar dock inga som helst tendenser till ett våldsamt beteende och en dag händer det något underligt. Något som liknar ett mirakel...

Det är omöjligt att inte jämföra denna filmen med "Nyckeln till frihet". Samma regissör, samma författare till böckerna och båda två utspelar sig i ett fängelse. Något jag saknar mycket i "Den Gröna Milen" är faktiskt musik. Den förekommer inte särskilt ofta och när den gör det är det inte lika storslaget som i "Nyckeln till frihet" till exempel.

Men filmen innehåller många bra saker. Framför allt alla olika personligheter, både vakterna och fångarna. Vi tittare lär oss känna de olika människorna. Den sympatiske Paul Edgecomb, den "onde" och sadistiske fångvaktaren Percy, den psykopatiske William "Billy the Kid" Wharton, den besatte Eduard Delacroix och hans lilla underliga muskompis "Mr Jingles" är bara några av de härliga och unika personligheterna vi stöter på. Den underligaste av de alla är den nya fången, John Coffey. Karaktärerna är djupa och vi sympatiserar med vissa och nästan hatar andra. Det är det som gör denna filmen så sevärd och minnesvärd.

Som väntat är skådespelarna enastående. Hank i spetsen gör ett mycket stabilt och trovärdigt jobb och alla andra är minst lika bra. Filmen innehåller det mesta.Det jag saknar lite är någon oväntat vändning. Den är inte på något sätt förutsägbar men jag skulle ändå uppskattat en liten twist på slutet eller så.

"Den Gröna Milen" är definitivt en film för alla som älskar film. Den når inte riktigt upp till Darabonts tidigare mästerverk men är ändå en riktig höjdare. Darabont är en mästare på att göra filmer äkta och levande. Dessutom skapar han en obeskrivlig stämning och man tror nästan att man befinner sig i fängelset. Den är spännande, sorglig, komisk, gripande, äkta och riktigt riktigt bra.

Betyg: 9/10

Gladiator

För en tid sedan såg jag filmen "Gladiator", regisserad av Ridley Scott 2000. Jag har sett den en gång tidigare men det var så pass länge sedan att jag knappt kom ihåg någonting mer än att det var en bra film.

Filmen utspelar sig i och under en av historiens största och mäktigaste imperium, Romarriket. Vi kastas in mitt i ett slag med Maximus (Russel Crowe) som ledare. Detta första slag sätter ribban högt och man kan ana att det här kan bli något stort. Maximus, filmens huvudperson, är en stor krigare som tvingats lämna sin familj för att slåss för Rom.

Men nu efter många år med många framgångar har han gjort sig förtjänt av sin högsta önskan. Nämligen att få åka hem igen.Men innan han ens hinner förbereda sig för sin resa ger den döende kejsaren (Richard Harris) honom ett ärofyllt erbjudande. Han vill överlämna sitt ämbete till honom istället för hans maktlystne son Commodus (Joaquin Phoenix). När Commodus får reda på detta mördar han sin far och utser sig själv till ny kejsare. Till råga på allt beordrar han att Maximus och hela hans familj ska dödas.

Tack vare sin skicklighet med svärdet överlever Maximus mordförsöket och blir istället ifångatagen och såld som slav. Senare blir han gladiator, en av de allra bästa och får chansen att återvända till Rom och hämnas på den man som förstört hela hans liv.

"Gladiator" är en film som hamnar i lådan under namnet "mästerverk". Det är en av de få filmer som får en att bara ryckas med och det känns som man verkligen är en del av det hela. Allt är väldigt äkta, allt från de makalösa miljöerna och kläderna till de gripande actionscenerna. Allting är oerhört noggrannt gjort. Manuset är helt perfekt, dialogen är strålande och fotot och ljudet går inte av för hackor.

Skådespelarna är helt felfria. Varenda liten biroll är övertygande men allra bäst är Russel Crow i huvudrollen. Han spelar en man som har gått från att vara en omåttligt populär krigare till en fattig man som har förlorat allt och endast lever för att få sin hämd. Och han gör det på ett strålande sätt. Även Joaquin Phoenix och Richard Harris står för grymma insatser.

Jag kan hylla den hur länge jag vill men för att korta ner det räcker det med ett par ord: Jag ser helt enkelt inga brister. Det är en film som innehåller mängder av minnesvärda repliker. "Gladiator" är historien om generalen som blev en slav. Slaven som blev en gladiator. Gladiatorn som trotsade en kejsare. Nu när jag har sett filmen igen vet jag att den är så mycket mer än en bra film. Den slår sig in på min topp5-lista och är enligt mig en av 2000-talets bästa filmer om inte den bästa, hittills. Jag kan nästan lova att "Gladiator" kommer att få stämpeln "klassiker" inom en snar framtid om den inte redan är det..

Betyg: 10/10

Dagens citat

"Is Tyler my bad dream? Or am I Tyler's?"

Edward Norton i "Fight Club".

Premiärer: Blockbusters

För alla er som älskar "Blockbusters"!
Här har ni de preliminära datumen för de största BB's premiärer de närmaste två åren!

2010

"Iron-Man 2" Premiär: 28 April 2010

"Harry Potter och Dödsrelikerna del 1" Premiär: 19 Novemeber 2010

"Berättelsen om Narnia: Kung Caspian och skeppet Gryningen" Premiär: 10 December 2010

2011

"Spider-Man 4" Premiär: 6 Maj 2011

"Harry Potter och Dödsrelikerna del 2" Premiär: 15 Juli 2011

"The Hobbit del 1" Premiär: 16 December 2011

Topplista: Mest efterlängtade filmer 2009

Snart är biosommaren över men det återstår många lovande filmer. Jag ser fram emot många, t.ex. "Kapad Linje 1 2 3", "Destruct 9", "Limits Of Control", "The Twilight Saga's New Moon" och "Sherlock Holmes", men ingen av de platsar på min lista. Här är min lista över de jag är mest taggad för.

1. Inglorious Basterds

Premiär: 21 Augusti

Regissör: Quentin Tarantino

Skådespelare: Brad Pitt, Mike Myers, Diane Kruger m.fl.

Genre: Action, Drama, Krig

Kanske ingen jätteöverraskning? Tarantinos nya storprojekt. Eller nya och nya. Ände sedan Pulp Fictions dagar har han slipat på manuset. Den visades på filmfestivalen i Cannes och i stort sett alla recensioner har varit positiva. Missa inte denna!

2. Avatar

Premiär: 18 December

Regissör: James Cameron

Skådespelare: Sam Worthington, Michelle Rodriguez, Sigourney Weaver m.fl.

Genre: Science Fiction

Tror det här blir någonting utöver det vanliga. Cameron kan sin sak efter filmer som "Terminator 2", "Alien", "Titanic" och "Star Trek". Manuset sägs vara utöver det vanliga och dessutom ska den visas i 3D på biograferna runt om i landet. Så om du ska se någon film på bio så är det denna! Det lär bli en härlig upplevelse!

3. 2012

Premiär: 20 November

Regissör: Roland Emmerich

Skådespelare: John Cusack, Woody Harrelson, Danny Glover m.fl.

Genre: Action, Drama

Roland Emmerich, mannen bakom "Independence Day", "Day After Tommorow", "Godzilla" är tillbaka med en ny katastroffilm. Trailern är häftig och dessutom är Cusack en mycket bra skådespelare. Jag tror inte den blir lika bra som "Avatar" men forhoppningsvis väldigt bra.

4. Upp

Premiär: 16 Oktober

Regissör: Pete Docter och Bob Peterson (Pixar)

Röster: Inga uppgifter

Genre: Animerat, Äventyr

Den tionde Pixar/Disney filmen "Upp" öppnade filmfestivalen i Cannes och reaktionerna var väldigt positiva. Produktionen har skett under fyra år och är den dyraste av alla filmer som någonsin gjorts. Bara det får en att se fram emot den. Även denna filmen kommer att visas i 3D. Manuset verkar lite barnsligt men allt pekar på att det blir ännu ett animerat mästerverk!

5. Shutter Island

Premiär: 2 Oktober

Regissör: Martin Scorsese

Skådespelare: Leonardo DiCaprio, Ben Kingsley, Max Von Sydow, Emily Mortimer m.fl.

Genre: Drama, Thriller

Ny film av Scorsese! En av de allra största regissörerna genom tiderna med filmer som "Maffiabröder", "Taxi Driver" och "Tjuren från Bronx". Hans förra film, "The Departed" blev belönad med fyra Oscars (bl.a. för bästa film och bästa regi) och även där medverkade DiCaprio. Därför kan man inget annat än att längta till hans allra senaste, "Shutter Island"!