Månadens lista - Augusti

Jaha, ännu en månad är förbi. Som vanligt har det blivit en hel del biobesök. Sex stycken för att vara exakt (såg dock Ice Age för andra gången men i 3D så vi struntar i den), varav fem helt nya. Jag tycker att rangordningen är ganska självklar, så här kommer listan!

1. "Inglourious Basterds"

2. "District 9"

3. "Linje 123 Kapad"

4. "The Proposal"

5. "G.I. Joe: The Rise of Cobra"


Månadens skådespelarinsats: Christoph Waltz i "Inglourious Basterds".

Sammanfattning: En väldigt bra biomånad. Inte en enda dålig film faktiskt. "Inglourious Basterds" är tveklöst årets bästa film hittills enligt mig och även "District 9" är en av årets briljanter. Bör tillägga att "Linje 123 Kapad" är den bästa thrillern i år och "The Proposal" var en riktigt roligt överraskning. Endast "G.I. Joe" som inte övertygade särskilt mycket.

Filmer jag vill se i september: "Baksmällan", "Brustna Omfamningar", "Taking Woodstock", "Gamer", "The Ugly Truth", "Flickan som lekte med elden", "G-Force" och "Observe and Report". Verkar vara en ganska svag biomånad med andra ord.

Nyheter

Tänkte lägga ut lite korta filmnyheter då och då, med start idag.

X Martin Scorceses nya film "Shutter Island" flyttas från 2 oktober till feubruari 2010 av oklar anledning.

X Ny etta på biotoppen är Tarantinos "Inglourious Basterds" som tog hand om förstaplatsen med 48 700 biobesökare. I USA spelade filmen in 38 mijoner dollar under premiärhelgen och sammanlagt 65 miljoner över hela världen.

X James Camerons nya jätteprojekt Avatar som har premiär den 18 december har redan slått rekord. Trailern som släpptes för ett par dagar sedan av Apple slog rekord med otroliga 4 miljoner visningar. Det tidigare rekordet låg på 1,7miljoner visningar.

X Idag (24 augusti) fyller Rupert Grint, som spelar Ron Weasley i Harry Potter-filmerna, 21 år.

Biosommar- 09 över

Jaha då var sommaren över. Skolan har börjat och vädret blir allt sämre. Inte nog med det. I och med "Inglourious Basterds" i helgen är också biosommar- 09 över. Självklart har jag sett alla filmerna som fanns på programmet (elva till antalet) och jag tänkte göra en kort lista. Det har varit många mycket bra filmer och inte en enda riktigt dålig så det är inte lätt att rangordna dem, men jag gjorde åtminstone ett försök!

1. INGLOURIOUS BASTERDS

Första platsen är det inte mycket att snacka om. Tarantinos nya mästerverk innehåller det mesta. Manus, skådespel, dialog, musik, foto; allting av yttersta klass. Blandningen mellan ändlös spänning och fyndig komik ger filmen ytterligare än dimension. Man kan inget annat än att avguda Tarantino. Han har så kul när han gör sina filmer, det märks. Dessutom gör han lite som han vill, det är det som gör honom så unik. Han passade till och med på att ändra lite på världshistorien.

2. TRANSFORMERS: REVENGE OF THE FALLEN

Michael Bays mastodontfilm finns det mycket att säga om. Rent filmsikt sett finns det många brister, men själva underhållningen går inte att klaga på. Specialeffekterna imponerar stort i en lika storslagen film med sommarens klart maffigaste slutstrid.

3. ICE AGE 3: DET VÅRAS FÖR DINOSAURIERNA

Den enda animerade filmen på listan. Den tredje i raden av Ice Age-filmer. Denna är minst lika imponerande som de föregående. Ett mycket noggrannt och välarbetat manus som kompletteras av klockrena karaktärer. Skämten är många och ovanligt roliga. Den största behållningen står Simon Pegg för som röstskådespelare till den nya supercoola vässlan Buck. (OBS! Se helst med engelskt tal!)

4. ÄNGLAR OCH DEMONER

Uppföljaren till "Da Vinci Koden" var bättre än jag färväntade mig. Väldigt spännande från början till slut. Visserligen ganska förutsägbart och klichéartat men sånt får man ta ibland. Rolgt att vår svenska stjärna Stellan Skarsgård gjorde bra ifrån sig! En oväntad twist på slutet höjde spänningen ytterligare ett snäpp.

5. BRÜNO

Sacha Baron Cohen (Ali G, Borat) spelar en österrikisk gayreporter i hans nya utflippade film. Det är grövre än någonsin och den når kanske inte riktigt ända upp till Borats höjder, men ändå väldigt underhållande. Stundtals hur kul som helst, men ibland går det för långt. Men som sagt, riktigt rolig!

6. PUBLIC ENEMIES

Denna film hade jag väldigt höga förväntningar på. Av den anledningen blev jag faktiskt lite besviken. Visst är det väldigt snyggt gjort och så, men det saknas djup. Både Johnny Depps Dillinger och Christian Bales Purvis bara "hoppar in" i filmen utan någon som helst bakgrund. Depp övertygar i sin roll och en Oscar är inte helt otänkbart. Bale däremot var mycket svagare än vad jag hade förväntat mig. En roll han inte passar i helt enkelt. Filmen tar sig dock på slutet och blir då riktigt spännande.

7. HARRY POTTER OCH HALVBLODSPRINSEN

Den nya Harry Potter-filmen är väldigt annorlunda jämfört med de tidigare. Det är snyggare men framför allt roligare. Lite för roligt. Den framställs som en romantisk komedi, vilket är synd då detta ska vara en av de mörkaste i serien. Även vissa viktiga delar från boken finns inte med i filmen, vilket också är synd. Kort sagt kommer jag aldrig gilla filmerna så som böckerna. Skådespelarna gör dock ett strålande jobb. Jim Broadbent, Helena Bonham Carter, Tom Felton och Evanna Lynch står för de bästa insatserna.

8. SOMMAREN MED GÖRAN

Den enda svenska filmen i årets program. Det var nog den filmen jag hade lägst förväntningar. Därför blev jag positivt överraskad. Peter Magnusson i huvudrollen är mycket bra och bevisar att han kan mer än tv-program. Sköna karaktärer i en mysig och väldigt rolig sommarkomedi. Når dock inga imponerande höjder.

9. G.I. JOE: THE RISE OF COBRA

Vill du se ren action är detta filmen för dig. Ungefär som Transformers. Byggd å leksaker och har som syfte att underhålla och inget annat. Men den är sämre än Transformers. Lika dåligt manus, pinsam dialog och VÄLDIGT högt tempo. Men är du sugen på action och inte orkar använda hjärnan så ska du se den.

10. TERMINATOR SALVATION

Trean i serien blev en flopp och jag anade ett identiskt öde för denna. Så dålig var den inte. Men heller inte särskilt bra. Det jag saknade främst var någon sorts charm och humor. Allting var oerhört stel, även Bale i huvudrollen. De nya robotarna imponerade åtminstone och betyget stannar på godkänt.

11. NATT PÅ MUSÉET 2

Ettan var överraskande bra. Den var både charmig och smårolig. Tvåan däremot saknade den charmen, eftersom man redan visste att föremålen skulle börja leva. Alltså var det inget lyckat drag att göra en uppföljare enligt mig. Seth Rogen och Ben Stiller höjer betyget till godkänt här också i alla fall.

Inglourious Basterds

Quentin Tarantino är tillbaka, äntligen! Efter en besvikelse i form av "Death Proof" har vissa tvivlat på honom, men i "Inglourious Basterds" visar han än en gång upp alla sina underbara kvalitéter som regissör.

Den här gången för han oss tillbaka till Frankrike och andra världskriget. Filmen inleds med ett brutalt massmord på en gömd judefamilj ute på landet. Ledaren för massmordet är naziofficern Hans Landa (Christoph Waltz), även känd som "judejägaren". En liten flicka vid namn Shosanna (Mélanie Laurent) överlever attentatet och flyr för att senare försöka hämnas.

Men givetvis får nazisterna inte härja runt helt och hållet på egna villkor, då blir det ingen bra film. Motståndsrörelsen består av ett litet team av skjutglada och minst sagt hänsynslösa amerikaner, ledda av Aldo Raine (Brad Pitt). "The Basterds", som de kallas, gör allt vad som krävs(slaktar nazister i hundratal) och spelar helt utan regler för att nå sitt mål; störta Hitler och nazismen.

Känslorna jag hade när jag gick ur biografen var typ: WOW!! Det var väldigt länge sedan jag såg en så spännande, rolig, smart och oerhört snygg film. Tarantino levererar på alla plan. Manuset ,som han har putsat på ända sedan "Pulp Fictions" dagar, är grymt starkt. Berättartekniken känner vi igen från såväl "Pulp Fiction" och "Kill Bill", d.v.s att han använder sig av flera olika sidohandlingar som vävs ihop i slutet (i detta fallet på en biograf) och att berättandet sker i kaptielform.

Skådespelet imponerar som alltid när det gäller Tarantino. Brad Pitt ,som inte har gjort en dålig roll sedan "Troja", spelar den smått galna Aldo Raine och med sin breda Tennesse-dialekt står han för de flesta komiska inslagen. Och som han gör det. Vissa kallar det överspel men jag kallar det underhållning på hög nivå. Scenen där han pratar italienska är klockren! Men han står dock inte för den bästa prestationen. Christoph Waltz är helt outstanding i sin roll som översten Hans Landa. Inte nog med hans briljanta agerande, han talar dessutom fyra olika språk! Allt annat än en Oscar vore en skandal. Även Mélanie Laurent och Diane Kruger står för grymma insatser.

Quentin Tarantino är kanske mest känd för sina brutala och annorlunda filmer, men också för sin exemplariska dialog. Så även här. Tempot i filmen är stundtals väldigt, väldigt lågt men det stör inte tack vare den felfria dialogen. Enligt mig är Tarantino den i särklass bästa regissören på att med hjälp av sin dialog driva handling framåt och skapa en nästan elektrisk spänning. Det finns flera bra exempel från filmen. Man anar att någonting ska hända men den kontrollerade dialogen fortsätter tills man nästan inte kan sitta still längre. Detta kombinerat med fantastiskt foto och makalös musik bygger upp en spänning så påtaglig att man nästan kan ta på den. Och då plötsligt får vi skåda de mest brutala och våldsamma scener som vi inte har fått uppleva på filmduken på väldigt länge. Tarantino i ett nötskal.

Tarantino har i samband med "Inglourious Basterds" skapat ett nytt stycke film som kommer att leva en lång tid framöver, var så säkra. Definitivt i klass med hans bästa och utan tvekan årets bästa film hittills ("District 9" och "Avatar" som möjliga utmanare, dock mycket tveksamt). Tarantino gav oss en liten vink i sista repliken; "This might just be my masterpiece". Och visst är det ett mästerverk. Ett storslaget sådant!

Betyg: 10/10

Filmdag

Idag har det blivit mycket film. Det började med att jag åkte in till Lund och såg en tjugominuters demovisning från olika 3D-filmer. Såg trailers från G-Force, Upp, Alice i Underlandet, En Julsaga, Det regnar köttbullar, Toy Story 3 och säkert några till som jag har glömt. Som ni säkert märker är nästan alla filmer animerade, av det enkla skälet att 3D-tekniken lämpar sig bäst till just animerat.

Den filmen som såg mest lovande ut av alla trailers var faktiskt "G-Force". Mest lovande gällande 3D-tekniken iallafall. Även "En Julsaga" såg förvånansvärt bra ut, inte bara gällande 3D, utan också som "vanlig" film. En film jag definitivt INTE tänker se är "Det regnar köttbullar". En urlöjlig film som kanske kan roa fyraåringar.

Efter demovisningen drog vi vidare till Lund efter ett litet missöde. Näst på schemat stod nämligen "Inglorious Basterds". Äntligen! Efter lite godisköp var jag redo för vad jag hoppades skulle bli 2h och 33min filmnjutning. Recensionen på filmen får vänta ett par dagar. Först måste jag tänka igenom den lite grann, men det jag kan säga är att den överträffade alla förväntningar!

Nu är jag hemma och såg i tidningen att det går ett par riktigt bra filmer ikväll på tv. "Terminator 3" på ettan, "Den Gröna Milen" på trean, "American History X" på fyran, "Den Gode Den Onde Den Fule" på sexan och sist men inte minst "Scarface" på kanalen Showtime som jag också har. Frågan är vilken eller vilka man ska se? Schwarzenegger, Hanks, Norton, Eastwood eller Pacino? "Terminator 3" åker bort direkt, eftersom jag inte kom hem i tid till den + att den ska vara en flopp. Även "Den Gröna Milen" åker bort med tanke på att jag såg den ganska nyligen. Även "Scarface" såg jag ganska nyligen så bort med den.. "Den Gode Den Onde Den Fule" har jag visserligen inte sett än men jag är inte sugen på western.

Så vinnaren blir... "American History X"! Jag har sett den en gång förut men det var ett tag sen. Men den börjar inte förrän 00.40 så tills dess blir det nog "Den Gröna Milen" eller "Scarface".

Tarantinos 20 favoritfilmer sedan 1992

På fredag har årets mest efterlängtade film premiär. Givetvis pratar jag om "Inglorious Basterds". Mannen bakom projektet är ingen mindre än Quentin Tarantino som tidigare har regisserat filmer som "Pulp Fiction", "Reservoir Dogs" och "Kill Bill".

I klippet ovan listar han sina tjugo favoritfilmer från det år han själv började regissera, 1992, fram tills nu. En ganska annorlunda och personlig lista från geniet. Härligt med något originellt! Den film som han tycker har varit absolut bäst under de senaste 17 åren är den japanska filmen "Battle Royale". Resten av filmerna kan han inte rangordna så de räknar han bara upp en efter en. Filmer som "Fight Club", "The Insider" och "The Matrix" hittar vi på listan. Om ni vill veta hela hans lista, titta på klippet!

På tal om film...

Usain Bolt är helt craaaaazy!

Actionkväll

I fredags blev det två(!) filmer på bio. En "dunderaction" och en actionthriller för att vara exakt. Efteråt var mitt huvud helt slut kan jag säga. Här kommer recensioner till filmerna!

Linje 123 Kapad

Kvällens andra och sista film var den nya actionthrillern "Linje 123 Kapad". Eller egentligen inte så ny. Originalet är en klassiker från 70- talet men Tony Scott (Top Gun) kände för att göra en "remake". Tacka honom för det!

En helt vanlig dag i New York kapar ett gäng terrorister en tågvagn i New Yorks tunnelbana och tar 19 gisslan. Förhandlingsspelet mellan den högteknologiska sambandscentralen och kaparna i tåget är snart i full gång. På ena sidan telefonlinjen sitter Denzel Washingtons trafikkoordinator, i andra änden John Travoltas desperata gängledare.

Vi har börjat känna igen Denzel Washington som den humana och sympatiska polischefen vid detta laget. Så även i "Linje 123 Kapad", med undantaget att han är en trafikledare som blir gisslanförhandlare. Mannen som aldrig gjort en dålig roll glänser igen. Han spelar den sympatiska och oskyldiga familjepappan som är på fel plats vid fel tillfälle. Minst lika bra är Travolta. Hans karaktär är desperat, galen men också mycket smart och hans "små" utbrott är synnerligen underhållande. I en av birollerna hittar vi också John Turturro som gör en mycket stabil insats som den "riktige" gisslanförhandlaren. Med andra ord är skådespeleriet av absolut högsta klass.

Visserligen är handlingen ganska förutsägbar och visst har vi sett det förut. "Inside Man" för att ta ett exempel, där för övrigt Washington spelar en nästan identisk roll. Men trots klyschorna och den uteblivna orginaliteten är spänningen mycket hög, hela vägen. Och trots att personporträtten inte är särskilt djupgående är karaktärerna mycket lyckade. Allra mest Travoltas "Ryder" som man inte riktigt vet var man har, men också Washingtons lågmälda karaktär. Även dialogen dem emellan är briljant. I början endast över telefon, senare öga mot öga.

Filmen är dessutom lagom lång, cirka två timmar. Precis när jakten börjar bli lite utdragen händer det något och slutet är nära. Trots mina höga förväntningar överraskade filmen positivt. Det är spänning på hög nivå och den bästa thrillern på väldigt, väldigt länge.

Betyg: 7/10

G.I. Joe: The Rise of Cobra

Kvällens första film var G.I. Joe: The Rise of Cobra, regisserad av Stephen Sommers (tidigare Van Helsing). Grunden till filmen är små leksaksfigurer från 80-talet. Mina förväntningar var extremt låga med tanke på att jag inte har växt upp med figurerna och för att trailern är pinsamt dålig.

G.I. Joe är en hemlig, internationell elitstyrka som hanterar omöjliga situationer som INGEN annan klarar av. Ganska snart upptäcks ett nytt hot. En mystisk organisation med namnet "Cobra" har stulit ett antal stridsspetsar (som käkar metall) och har för avsikt att skapa kaos i hela världen. Kort och gott fightas G.J Joes mot Cobra där båda teamen använder sig av sin generations bästa spion och militär- utrustning. På båda sidor hittar vi ninjor, tuffa brudar och andra hårdingar.

Det här är action så det smäller. Bokstavligen. Antal explosioner är nog fyrsiffrigt, ljudeffekterna dundrar och det klipps vilt. Eftersom jag inte känner till figurerna sedan innan och inte har läst tidningar kan jag inte jämföra på det sättet. Därför såg jag det bara som en vanlig actionrulle.

Det går inte att klaga på underhållningen. Visst är det lite barnsligt men det får man vara beredd på. Manuset är ganska svagt och inte värst orginellt, men det kan jag också leva med. Det som stör mig mer är dialogen. Visst, det är en actionsprängd blockbuster, varför bry sig om dialogen? Men det gör jag faktiskt. Ibland är det så pinsamt dåligt att jag måste titta bort. Lite mer kunde de ha ansträngt sig kan man tycka. Jag tycker även att tempot är en aning för högt. Man hinner inte hämta andan i en minut förrän nästa explosion och pangpang bryter ut. Den snabba klippningen bidrar inte heller till något lugn.

Men som sagt, det går inte att bortse från underhållningsvärdet. Man vet vad man får... och man får det. Grabbaction när det är som mest intensivt och givetvis helt IQ-befriat.

Betyg: 5/10

Vem?

Vilka två skådespelare är detta en blandning av? Denna är enkel.

Dagens citat

"I was born under unusual circumstances"

Benjamin i "Benjamin Buttons otroliga liv".

The Proposal

Idag bar det av till Lund för ännu en bioupplevelse. Den första romantiska komedin för i år faktiskt (bortsett från Harry Potter). Jag menar förstås "The Proposal".

Möt Margaret (Sandra Bullock), en bitchig företagschef som har en skrämmande effekt på alla i närheten. Hon är på ytan helt känslokall, väldigt hård men även mycket framgångsrik. Under sig har hon assistenten Andrew (Ryan Reynolds) som jobbar häcken av sig för att tillfredsställa Margarets alla behov.

Men plötsligt händer det något som vänder upp och ner på allting. Margaret hotas av deportering till Kandada eftersom hennes uppehållstillstånd inte längre gäller. Oväntat! Instinktivt förklarar hon sin kärlek till Andrew och snart åker de tillsammans till Alaska för att träffa Andrews familj och gifta sig och på så sätt få möjligheten att stanna i USA och behålla chefskarriären. Nu är deras enda mål att övertyga släkten och den maktfullkomlige handläggaren på immigrationsmyndigheten om äktheten i förhållandet. Annars åker Margaret ut ur landet och Andrew riskerar grov böter och fängelse..

Filmen var definitivt en positiv överraskning. Först och främst imponerade både Sandra Bullock och Ryan Reynolds. Den senare var faktiskt fullkomligt briljant.
Varje rörelse och ansiktsuttryck känns äkta och är väldigt övertygande. Visst saknar han lite av Hugh Grants charm men han bevisar att han behärskar genren mer än väl. Vidare så är dialogen oerhört vältajmad och många gånger helt underbar. Scenen där Bullock och Reynold improviserar vilt för att iscensätta en förlovning som aldrig har ägt rum är hysterikst rolig.

Jag gillar även blandningen mellan intellektualitet och härligt oseriösa scener, även om farmorns (Belly White) skogsdans är något överdriven och påminner mer om slapstick. Och nej, det går inte att blunda för det klichéartade och förutsägbara manuset. MEN, ständigt detta men, hur många romcoms har en originell och oväntad handling. Inte många alls. Jag tycker att manuset räcker långt och på det stora hela är det charmigt och hysterikst roligt. 1,47h bara rinner iväg och när eftertexterna rullar känner man sig nästan överväldigad. En "må-bra-film" med världshistoriens coolaste farmor. Eller har din farmor också fejkat en hjärtattack?

Betyg: 7/10

Benjamin Buttons otroliga liv

Jag har nu sett denna filmen två gånger. Första gången var för flera månader sen på bio, andra gången var nu i veckan. Det är först nu jag inser hur oerhört smart, fyndig och minst sagt originell filmen faktiskt är.

Benjamin Button (Brad Pitt) föds som en svag gammal gubbe men med ett spädbarns sinne. För varje dag blir han yngre och yngre, åtminstone på utsidan. Han färdas genom livet på sitt egna sätt.

I början befinner han sig på ålderdomshemmet där han lämnades av sin far, men efter en tid lämnar han för att upptäcka resten av världen. Han hinner uppleva mycket, bland annat krig ute på havs, alkoholens tjusning och inte minst kärleken. Han återförenas med sin ungdoms(?) kamrat Daisy (Cate Blanchett) igen, men deras klockor tickar åt olika håll. För Daisy väntar rynkor och ålderdomshem, för Benjamin väntar finnar och barnvagn..

"Benjamin Buttons otroliga liv" är en resa utan dess like. Historien är skickligt utformad, oerhört smart och mest av allt, häpnadsväckande. Det är både komiskt och skrämmande. Filmen får en att tänka till och uppskatta sitt eget liv. Filmen storhet (förutom själva konceptet) ligger i skådespelet. Birollerna är lysande med bland annat Taraji P. Henson som Queenie och Elizabeth Abbot (Narnia) som kärleksobjekt och atlantensimmare. Men allra bäst är Cate Blanchett och Brad Pitt i huvudrollerna.

"Pitten" som vanligtvis brukar spela något kaxiga översittare lyckas förvånansvärt bra i denna mycket svåra och annorlunda roll. Ännu bättre är Blanchett. Filmen exploderar varje gång hon träder fram. Hon klarar av alla situationer på ett enastående sätt. Ung, gammal, varm, känslokall etc.. Hon har definitvit blivit min favorit bland dagens skådespelerskor.

Något man inte kan sluta imponeras av är sminket. Brad Pitt spelar Benjamin från mitten av tonåren till gråhårig gubbe! Men jag blev, om möjligt, ännu mer imponerad över sminket på Blanchett. Från att vara en ung och mycket vacker kvinna till en gammal och rynkig häxa(?). Till och med Elizabeth Abbot såg minst 30 år äldre ut under den korta tv-sekvensen.

Nu låter det på mig som detta är århundradets film. Tyvärr är den inte riktigt det. Vissa anser att filmen är väldigt lik "Forrest Gump", men eftersom jag inte har sett den kan jag inte uttala mig, men jag skymtar vissa likheter med "Titanic". Två kvinnor på sin dödsbädd som tänker tillbaka på sitt liv och sitt livs kärlek (Di Caprio, Winslet - Pitt, Blanchett). Två mycket starka, vackra och sorgliga drama med två stora skillnader. 1. Den senare utspelar sig under ett helt liv. 2. "Titanic" är en film med ett klimax, isberget som sänker fartyget medan "Benjamin Button" är en film som bara flyter på utan någon större händelse.

Däri ligger, enligt mig, filmens svaghet. Historien är väldigt originell, gripande och anmärkningsvärd i sig, och visst blir man engagerad. MEN avsaknandet av klimax gör att den extra spänningen blir obefintlig och därav kan filmen uppfattas som lite "seg" emellanåt, speciellt i mitten. Av den anledningen sjunker betyget ett eller kanske till och med två snäpp, men filmen är utan tvekan en riktigt bra film!

Betyg: 8/10

Skådespelare

Jag ahr inte skrivit särskilt många inlägg på sistone, det beror på att det inte har blivit så mycket film för min del. Men nu är jag uttråkad så här kommer en ny skådespelarlista.

Bästa manliga just nu:

1. Johnny Depp

2. Brad Pitt

3. Tom Hanks

4. Russell Crowe

5. Denzel Washington

Bubblare: Liam Neeson, Sean Penn, Ralph Fiennes

Bästa kvinnliga just nu:

1. Cate Blanchett

2. Kate Winslet

3. Helena Bonham Carter

4. Meryl Streep

5. Jodie Foster

Bubblare: Marion Cotillard

Bästa nykomlingar:

1. Sam Worthington

2. Channing Tatum

3. Shia LaBeouf

4. Jake Gyllenhaal

5. Anton Yelchin

Mest överskattade:

1. Robert Pattinson

2. Adam Sandler

3. Nicolas Cage

4. Bruce Willis (speciellt i Die Hard)

5. Tom Cruise

Stelaste:

1. Arnold Schwarznegger

2. Vin Diesel

3. Dwayne Johnson

4. Keanu Reeves

5. Roger Moore

Bubblare: Kevin Costner, Daniel Craig

Heat

Efter att ha sett Michael Manns nya film, "Public Enemies", för ett tag sedan kände jag mig tvungen att se hans gamla succéfilm "Heat",från 1995.

Neil McCauley (Robert De Niro) är ledare för en rånarliga som planerar en stor stöt mot en bank i Los Angeles. Vincent Hanna (Al Pacino), en mycket skicklig och rutinerad polis är fast besluten att sätta dit McCauley och hans kumpaner innan de hinner skrida till verket. Snart är Vincent Hanna och hans kollegor på kollisionskurs med Neil McCauley och dennes gäng och en uppgörelse dem emellan är oundviklig.

Filmen inleds med ett skickligt rån som direkt sätter standarden. Redan efter ett par minuter är man fängslad. Sedan fortsätter Mann att introducera huvudkaraktärerna, d.v.s De Niros "bad guy" och Pacinos "good guy", i lugn och ro. Bakgrund, familj och personlighet framträder tydligt och det är den största skilnaden mellan "Heat" och "Public Enemies".

Givetvis är skådespelarna klockrena med två av vår tids största i huvudrollerna, Al Pacino och Robert De Niro. I "Heat" visar båda upp sina absolut bästa sidor av sitt skådespeleri. Även birollerna är övertygande men står i skuggan av tätduon. Dialogen är underbar och scenen där Pacino och De Niro dricker kaffe med varandra är svårslagen..

Om man ska jämföra "Heat" med "Public Enemies" då? Två ganska lika filmer. Samma regissör, två av sin tids bästa skådespelare vars karaktärer befinner sig på olika sidor om lagen. Pacino får Bale att se ut som en amatör och även fast Depp gjorde en mycket bra insats i "Public Enemies" når han inte riktigt upp till De Niros nivå. Även dialogen är bättre i "Heat", polis och rånare - relationen likaså (Katt-och-råtta-leken är betydligt mer spännande i "Heat" än i "Public Enemies"). Men den största skillnaden ligger som sagt i djupet..

Kort sagt är "Heat" en film som i stort sett alla kan se. Gillar du explosioner, biljakter och pangpang är "Heat" den rätta filmen. Står manus, djup och dialog högst på din lista är "Heat" den rätta filmen. Det är en film som håller hela vägen med ett grymt bra slut dessutom. "Seven", släng dig i väggen. Världens bästa thriller stavas "Heat"!

Betyg: 10/10

Ice Age 3(D)

Idag såg jag min första biofilm i 3D. Filmen var "Ice Age 3", som jag har sett en gång tidigare, dock utan 3D, så det var själva "3D:n" jag ville uppleva. Givetvis blev det en helt annan upplevelse med brillorna. Allting kändes mycket närmre och levande men något jag saknade är den riktigt djupa 3D:n, d.v.s när saker och ting susar mot huvudet så man nästa får titta bort.

Jag tror emellertid att "Ice Age" inte är den ultimata filmen för just denna teknologin. Men det var definitivt värt de extra tjugo kronorna för upplevelsen. Före filmen fick man se ett par trailers och "G-Force" såg faktiskt ut att kunna bli en riktigt häftig film, i 3D avseende förstås. Som vanlig film tvivla jag starkt på den..

Jag tänkte säga ett par ord om filmen också. Denna gången blev det svenskt tal istället för engelska. Inte alls lika bra.. Karaktärerna förstörs på något sätt, speciellt Manny har helt fel röst och inte ens profilen Claes Malmberg lyckas fylla i Simon Peggs skor i rösten som vesslan Buck. Personen som står för Diegos röst får klart godkänt, alla andra stod för ganska mediokra insatser.

Dessutom förstör det svenska språket en del av de briljanta skämten, vilket är mycket synd. Exempelvis när Buck säger att vinden talar med dem och pungråttorna frågar vad den säger. Med engelskt tal är det: "I don't know. I don't speak wind"(talar inte vindska), men med svensk tal blev det: "Jag vet inte. Jag är inte blåst". Det måste vara ett av historiens mest misslyckade skämt.. Dessutom är filmen mycket barnsligare på svenska, så jag rekommenderar alla att se den med engelskt tal!