Dagens Citat

"You're not in Kansas anymore. You're on Pandora..."

Stephen Lang i "Avatar".

Avatar (3D)

Då har man sett den. Äntligen! James Camerons största projekt hittills. Mannen har tidigare regisserat klassiker som "Alien", "Terminator" och "Titanic". I över tio år har denna historien utformats i hans hjärna, bit för bit och nu är den alltså här. Han var till och med tvungen att vänta ifatt teknologin för att göra sin dröm rättvisa. Efter att han såg Gollum i "Sagan om ringen" och tekniken bakom den lille krabaten insåg han att tiden var mogen. "Avatarhypen" har varit ENORM och jag kan lugnt säga att mina förväntningar var galet höga. Aldrig tidigare har jag velat se en film så mycket som denna. När jag steg ut ur biosalongen var jag inte paralyserad, filmen hade sina brister som tyvärr gör att filmen inte är det storslagna mästerverk som man hade hoppats på. Men lyckligtvis är bristerna små och lätta att förlåta och till och med glömma när man får åka med på en magisk och oförglömlig resa. Ett storslaget visuellt mästerverk är det utan tvekan. Mitt livs bioupplevelse!

Året är 2154 och jordens tillgångar börjar sina. På den blåa planeten Pandora finns det massor av värdefulla mineraler som människan vill utnyttja. Men ingenting är enkelt. Förutom livsfarliga djur är planeten bebodd av tremeter långa blåa varelser - Na´vi (urbefolkningen). Självklart gör de allt för att försvara deras land. Rullstolsbundna Jake Sully (Worthington) får chansen att fullfölja sin döde brors jobb, eftersom deras genkod matchar varandra. Hans DNA blandas med en riktigt Na´vis DNA och genom ett högteknologiskt program får han möjligheten att kontrollera en alldeles egen Na’vi-klon. Hans uppdrag är att leva sig in i urbefolkningens miljö, lära sig deras seder och på sätt sätt vinna deras förtroende så att människorna kan haffa åt sig deras mineraler snabbare, enklare och på ett mycket mindre smärtfyllt sätt. Men med tiden trollbinds Jake av naturen, folket och framför allt en Na´vi brutta och han börjar tveka. Vem gör rätt och vem gör fel?

Låt oss börja med det negativa, för visst finns det brister, lyckligtvis små och lätt att överse. Det är lite för mycket "Hollywoodstil" för filmens bästa. Klichéerna är av överflöd och det mesta är ganska förutsägbart. Mest av allt kärlekshistorien som följer handbokens alla steg. Men "Avatar" är ingen kärlekshistoria, utan en magisk och trollbindande drömvärld. Fokusera på den snygga och detaljrika miljön istället och glöm den småjobbiga dialogen. Men som sagt, några oväntade vändningar och något mindre klyschiga karaktärer skulle gjort filmen gott och gjort det till det stora mästerverk man hade hoppats på.

Men visst är filmen ett mästerverk. Åtminstone visuellt sett. När man ser skogen genom plastglasögonen för första gången tror man knappt sina ögon. Så detaljrikt, så snyggt, så levande! Vilddjuren är snuskigt välgjorda och även Na´vi folket är en fröjd för ögat. Den tredimensionella skogen är utan tvekan ett steg framåt för film i allmänhet. Men något jag upptäckte är att det är svårt att fokusera på mer än ett ställe när man tittar i 3D. Koncentrera dig därför inte alltför mycket på undertexten, då missar du den fantastiska miljön. Mitt råd är att istället lyssna och njut av Pandoras universum, då blir upplevelsen ännu mer fascinerande.

Vidare så är samhällsreferenserna tydliga. De giriga och inskränkta människorna försöker utrota urbefolkningen med hjälp av bättre utvecklad teknologi. Imperialismen och kolonialismen är inte långt borta.

Skådespelarna gör bra jobb. Sam Wortington, Sigourney Weaver, Zoe Saldana, Michelle Rodriguez, Stephen Lang, alla gör bra och trovärdiga insatser. Ju längre filmen går ju mer känner man för karaktärerna, sympati för vissa, förakt för andra och i den sista actionfyllda akten är spänningen otroligt hög tack vare att man verkligen bryr sig om karaktärerna.

Filmen har som sagt brister i form av dialog och avsaknaden av twistar och det är det enda som är i vägen för ett fulländat och komplett mästerverk. Men om man tänker efter är det inte manus och dialog som man väntade sig, utan en
visuell "mindblowing", och det är precis vad det är. Därför säger jag att "Avatar" lever upp till den smått osannolika hypen. Det "Avatar" gör allra bäst är trots allt att underhålla, och som den gör det. 2 timmar och 40 minuter har aldrig gått snabbare, detta tack vare Camerons lekfulla hjärna. Pandora är ett universum, långt mycket mer intressat än "vårt eget". Man vill stanna kvar där för evigt och utforska alla dess platser. Därför hoppas jag innerligt på en uppföljare med förutsättningen att det är Cameron och ingen annan. För visst kan han det där med uppföljare.

Upp till det allra högsta betyget når inte riktigt filmen, på grund av bristerna som jag har nämnt. "Avatar" är dock en otrolig film som du MÅSTE se om du gillar film. Se den på bio och helst i 3D. Låt mig somna och vakna upp på Pandora...

Betyg: 9/10

Ändrad recension

Första gången jag såg "Pulp Fiction" tyckte jag den var bra men inte så mycket mer. Jag tyckte manuset var ganska svagt och att dialogen var av överflöd. Men det säger mer om mig än om filmen antar jag.

För inte så länge sedan såg jag filmen igen. Det var med en helt annan känsla jag hade när eftertexterna rullade. Nu njöt jag istället av dialogen och manuset är lååååångt ifrån svagt. Jag har därför skrivit om min recension om "Pulp Fiction"!

Pulp Fiction

"Pulp Fiction" är Quentin Tarantinos andra långfilm och hans mest uppskattade. 1994 var året då filmen hade premiär. Det blev Tarantinos genombrott och filmen har med tiden blivit en riktig kultfilm!

Filmen är uppbyggd av fyra olika sidohandlingar som spelas upp helt okronologiskt. De två huvudhandlingarna är dels två torpeder (Travolta och Samuel L. Jackson) som fått i uppdrag av gangsterbossen Marsellus att hämta upp en väska med okänt innehåll och dels prisboxaren Butch(Bruce Willis)som trotsar en påbjudning att lägga sig i en titelmatch och tvingas fly landet. I en annan sidohandling beordras gangstern Vincent Vega (Travolta) att gå ut med Marsellus fru, Mia och i den sista handlingen föröker ett förälskat par göra ett spontant rån i den resturang de sitter i.

Jaha, var ska man börja? "Pulp Fiction" är en oerhört originell och nyskapande film. Historierna berättas kors och tvärs utan någon som helst kronologisk ordning. För denna annorlunda berättarteknik krävs en enorm skicklighet som inte många regissörer har. Tarantino har det utan tvekan! Man får hela tiden tänka till och ibland ser man samma scen två gånger men ur olika personers perspektiv. Kort sagt, ett felfritt manus!

Men det som genomsyrar "Pulp Fiction" och Tarantinis övriga filmer är dialogen. Enligt mig är dialogen i denna filmen historiens bästa och mest välskrivna. Allvarliga ämnen blandas med lättsamma under hela filmens gång, vilket gör att både spänningen och underhållningsvärdet är väldigt högt. Dialogen mellan Travolta och Samuel L. Jackson är av absolut världsklass. Tack vare enastående skådespeleri och grym regi är deras konversationer någonting utöver det vanliga.

Rollistan är minst sagt imponerande och inger bort sig, tvärtom. Travolta och Jackson har jag redan nämnt. Vidare så syns Uma Thurman, Harvey Keitel, Tim Roth, Bruce Willis och även Christopher Walken och Tarantino själv har två små roller. Mästerregissören lyckas verkligen med att få ur det yttersta av alla skådespelare. Travolta och Jackson gör utan tvekan sina livs roller, och kanske även Bruce Willis.

Om jag ska sammanfatta då? "Pulp Fiction" är filmen som alla filmälskare MÅSTE se. Annorlunda och effektiv berättarteknik, brutalt våld, vass humor och dialog. Allting är träffsäkert! Om man studerar filmen ser man detaljer och inser vilket geni Tarantino är. Hans skruvade ideér lyfter filmen ännu högre. Ingen gör filmer som honom och ingen tänker som honom. Slumpen, överjordiska mirakel, "komiska misstag" och antiklimax, allt förekommer i berättelsen och gör den originell och förutsägbar. Ett exempel är när Travoltas karaktär av misstag skjuter en person i huvudet. Ingen annan än Tarantino skulle kommit på den idén.. Säger bara underbart!

Har du inte sett filmen, gör det! Allt annat än högsta betyg är otänkbart. Det är Tarantinos bästa och det säger mycket. Enligt mig en av filmhistoriens bästa filmer!

Betyg: 10/10

Årets sista biomånad!

Nu är det bara upploppet kvar. Sista månaden av 2009 har börjat, och julstämningen börjar infinna sig. Glädjande kan jag säga att det ser ut att bli en lysande filmmånad. Sen är det dags att sammanfatta året med listor m.m. Men först december alltså. Här är de filmerna jag ser fram emot mest.

27 november: "Luftslottet som sprängdes": Hade visserligen premiär i november men eftersom jag inte har sett den får den också ha en plats på listan. Den avslutande delen i trilogin om Blomkvist/Salander. Får inte missas!

11 december: "The Informant": Vad jag har förstår är det en slags dramakomedi av Steven Soderbergh. Matt Damon spelar huvudrollen och det sägs att han är lysande. Oscarsnominering? Ska bli spännande att se vad han kan göra efter den lysande Bourne-trilogin!

18 december: "Avatar": James Cameron, mannen bakom "Titanic", "Terminator 2" och "Aliens" är tillbaka! Jag har sett fram emot filmen hela året och nu är den snart här! En slags sci-fic/action med nykomligen Sam Worthington i huvudrollen. Att döma av trailern verkar filmen vara fantastisk med underbara miljöer. Längtar! Visas även i 3D.

25 december: "A Serious Man": Som en extra julklapp har bröderna Coens (No Country for old men, Big Lebowski, O Brother where are thou, Fargo etc)nya film premiär. En svart komedi med förhoppningsvis grymma karaktärer och finslipad dialog. En måstefilm!

25 december: "The Imaginarium of Doctor Parnassus" Filmåret avslutas med ett fantasyäventyr av den kontroversiella regissören Terry Gilliam. Filmen verkar rent av episk med Johnny Depp, Christopher Plummer, Jude Law, Colin Farrel i rollistan. Men framför allt är det Heath Ledgers (R.I.P) sista film!

Kort sagt ser det ut att bli den bästa biomånaden på mycket länge! Det enda problemet är att jag förmodligen inte kommer hinna se alla innan årsskiftet, men jag får ta det som det kommer. Avslutningen är riktigt vass: James Cameron, Bröderna Coen och Terry Gilliam. Me like!

Månadens lista - Oktober/November

Eftersom jag glömde göra en lista i oktober slår jag istället ihop oktober och november. Sammanlagt har det blivit sex filmer. Två animerade, en "feel good", en fjortisfilm, en "jordensundergångsfilm" och en skräckis. Härlig blandning! Så här ser listan ut.

1. "En Julsaga"

2. "Julie & Julia"

3. "2012"

4. "Upp"

5. "Paranormal Activity"

6. "New Moon"

Månadens skådespelarinsats: Meryl Streep i "Julie & Julia".

Filmer jag vill se i december: "Luftslottet som sprängdes", "The Informant", "Avatar", "A Serious Man", "The Imaginarium of Doctor Parnassus"

Paranormal Activity

Jaha, då har man sett "Paranormal Activity". Lågbudgetfilmen som har blivit en enorm succé i landet i väst. Den har kallats "2000-talets läskigaste film" och givetvis var mina förväntningar högt ställda. Men helt allvarligt så förstår jag inte anledningen till denna hype.

Ett ungt par lever i ett ensamt hus ute på landet(?). De anar att deras hus är hemsökt och installerar därför en övervakningskamera som filmar allting som händer på dagen... och på natten.

Hanlingen är simpel men effektiv. Regissören Oren Peli ska givetvis ha en eloge för att ha skapat en film som denna med sådana förutsättningar. Filmen som helhet är okej men inte mer. Visst är det kusligt men särskilt läskigt blir det aldrig. Man väntar hela tiden på att någonting stort ska hända, men nepp.

Skådespelarna är inte många men de gör bra ifrån sig. Även handkameran bidrar till något positivt, det känns mer äkta. Men tyvärr räcker det inte. Man skriker inte högt, hjärtat bankar inte i 190, utan istället sitter hälften av biobesökarna och fnissar när det ska vara "läskigt". Slutligen vill jag säga: Se filmen, absolut. Men ha inga skyhöga förväntningar, då blir du besviken. 2000-talets läskigaste film heter INTE "Paranormal Activity".

Betyg: 4/10