Frickes Filmhörna: januari 2010

Jag har tänkt införa "Veckans filmtips" på bloggen. Jag skriver kort om ett par filmer, vad jag tycker och om jag rekommenderar dem. Det behöver nödvändigtvis inte vara filmer som jag tycker är bra utan det kan också vara sämre filmer som ni helst bör undvika. Det kanske inte blir varje vecka men så ofta jag känner för det. Här kommer tre filmtips!

Harrisons Flowers (Rekommenderas starkt)

Snyggt foto, bra skådespeleri och framför allt en mycket stark historia som verkligen griper tag i en. Kriget i Jugoslavien skildras på ett oglamoröst och äkta sätt som skapar en klump i magen. I grund och botten en kärlekshistoria där kriget endast är ett slags bevis på hur stark hennes kärlek är gentemot honom. Annorlunda och äkta, rekommenderas starkt.

Instängd (Rekommenderas)

Skräck som inte använder sig av en massa billiga knep för att skrämmas. Visst, här finns ganska gott om "hoppatillscener", men filmens absoluta styrka ligger i den klaustrofobiska stämningen. Dialogen håller sig till händelserna som sker och inte en massa sentimentala konversationer, tack och lov. Det dröjer även ett tag in i filmen innan monsterna visar sig vilket skapar en tung spänning. Tyvärr förlorar filmen ganska mycket när man vet vad som ligger bakom allt. Det övergår till en splatterfilm och rädslan och spänningen finns inte riktigt där. Men på det sora hela är det en mycket bra skräckfilm som rekomenderas!

V for Vendetta (Rekommenderas)

En visuellt snygg film som berättar en historia om ett fascistiskt London i en nära framtid. Jag har hört väldigt mycket gott om filmen och därför blev jag faktiskt lite besviken. Den är bra, men inte fantastisk. Bra skådespeleri, bra story om än ganska orealistisk och framför allt en oberäknelig antihjälte som man aldrig vet var man har. Så för all del, se filmen, men ha inte allt för höga förväntningar.

onsdag 20 januari 2010

The Mist

Frank Darabont har gjort de två bästa fängelsefilmerna som finns, varav en är den bästa filmen jag någonsin har sett. Givetvis talar jag om "Den Gröna Milen" och "Nyckeln till frihet". Därför var det med höga förväntningar och stort nöje som jag satte mig framför tv:n för att se "The Mist". Genren är skräck och filmen bygger på Stephen Kings roman med samma namn. Tyvärr lämnar filmen mycket att önska och är inte i närheten av Darabonts tidigare verk.

En tjock dimma sveper in över en småstad i USA. David Dreyton (Thomas Jane) och hans son befinner sig i en matbutik när dimman sveper fram. Snart visar det sig att det gömmer sig monsterliknande varleser i dimman och Dreyton, hans son och resten av kunderna och personalen stänger in sig i affären för att rädda sig själva.

Givetvis uppstår interna konflikter när människans förnuft sviker och överlevnadsinstinkten tar över. Men motsättningarna känns långt ifrån realistiska. Att hälften av folkmassan besmittas med "onda" religiösa värderingar av en fanatisk instabil troende kvinna känns aningen naivt och allt annat än trovärdigt. Och om man ska vara ärlig så är det den direkta motsatsen som är syftet och receptet för bra skräck. Rädsla skapas när man kan känna igen sig i situationerna och verkligen övertygas om att det är möjligt och skulle kunna hända just dig. Den psykologiska atmosfären och stämningen som filmen skulle kunna ha blir istället en ofrillig parodi.

Faktum är att "The Mist" inte är särskilt läskig, inte heller spännande och definitivt inte rolig. Filmen försöker vara alla tre, men bara halvhjärtat. Istället borde Darabont lagt mer fokus på en eller möjligen två av dessa faktorer för att få en mer engagerande film.

Dessutom är många av karaktärernas beslut och agerande väldigt ologiskt och omotiverat. Regissören borde därför ha strukit allt irriterande predikande och sentimentalt tjafs för att ge mer plats åt fördjupning av karaktärerna. På det viset skulle man inte bara förstå deras motiv och handlingar bättre utan också sympatiserat med dem och brytt sig mer om deras öde och därmed skapat en mer påtaglig spänning och engagemang.

Även skådespelarna gör högst mediokra insatser. Thomas Jane i huvudrollen är ofta oengagerad för att spela över kraftigt i nästa scen. Detta kan mycket väl förklaras av otydlig personregi av Darabont, som gör det svårt för skådespelarna att veta hur det ska agera. Resultatet blir då oftast överspel eller den direkta motsatsen. Regissören måste sätta tydliga gränser för att skådespelarna ska känna sig trygga och säkra i sina roller.

Men filmen är inte rutten rakt igenom. Vissa scener är väldigt bra och det avslutande dubbla antiklimaxet för upp filmen ett par snäpp. Tyvärr blir ändå helhetskänslan negativ. Det mest irriterande med filmen är att dess enorma potential går till spillo. Konceptet är fantastiskt men resultatet blir en oengagerad, otrovärdig och högst medioker film som endast är en dimma av vad den skulle kuna vara.

Betyg: 4/10

Snabba Cash

Precis som milleniumtrilogin har en av de mest framgångsrika svenska böckerna filmatiserats. Det medför ofta problem i form av höga krav och förväntningar. Daniél Espinoza är regissören som har gett sig på filmatiseringen av "Snabba Cash". Reslutatet är en av den högst kvalitativa och bästa svenska film på länge.

Historien kretsar kring tre personer. Den centrala karaktären, JW (Joel Kinnaman) som studerar och kör svarttaxi för att ha råd till sitt nöjesliv tillsammans med sina flotta bratsvänner. Jorge (Matias Padin) en kriminell förortskille som nyss flytt från fängelset och nu har en stor knarkaffär på gång. Sist men inte minst Mrado (Dragomir Mrsic) en veteran inom gansterbranschen som planerar sin sista affär innan han tänker lägga ner för gott för att ta hand om sin unga dotter. Alla tre dras in i en smutsig gangsterhistoria där ingen går säker och ingen kan lita på någon.

Först och främst måste jag säga att jag tillhör minoriteten som inte har läst boken. Men av vad jag har hört skiljer sig boken från filmen ganska kraftigt. Espinoza har valt att lägga fokus på det han anser vara viktigast och tona ner andra bitar för att få ner speltiden på två timmar. Jag, som inte har en bok att relatera till, kan lugnt säga att han lyckas mer än väl. Espinoza skildrar Stockholms mörka sida på ett förvånansvärt äkta sätt.

Faktum är att det mesta i filmen känns ruskigt högklassigt. Skådespelarna imponerar stort. Det annars högst mediokra skådespeleri vi är vana vid i svenska filmer känns långt borta. Här snackar vi hög internationell klass. Det mest intressanta är att ingenting framställs som svart eller vitt. I synnerhet de tre centrala karaktärerna, som alla har en human och sympatisk sida men också en annan mörkare. Jorge exempelvis gör allt för sin syster men har en väldigt kort stubin. Mrado genomgår en "förvandling" till en laglydare men hans gamla rutiner finns kvar. JW själv är den intressantaste av de alla. Han utvecklas från en harmlös överklasskille till en vilsen ung man som av slumpen och strävan efter snabba cash dragits in i en smutsig knarkaffär och tvingas stå inför många svåra val.

Kinnaman gör ett lysande porträtt. Självsäker till en början för att sedan bli allt mer förvirrad och slutligen desperat. Hans blickar säger mer än tusen ord och hans tankar når verkligen fram. Tack vare att karaktärerna inte är stereotypa utan har många olika sidor är de oberäkneliga. Man vet aldrig riktigt var man har dem och vad de är kapabla till.

Dialogen är bättre än förväntat men framför allt är det intensiviteten och den täta spänningen som gör filmen så tilltalande. Självklart är det ingen felfri film. Trots att jag inte har läst boken vet jag att vissa historier är djupare än vad de framställs som i filmen. Vissa personers agerande känns något omotiverat och istället för att tona ner allting lite borde Espinoza fokuserat på vissa historier och helt enkelt struntat i de minst relevanta. Men det är inget som stör mig när jag tittar på filmen.

Summa sumarium är "Snabba Cash" en frisk fläkt i sin genre som står mycket stadigt på egna ben. Det är skickligt rakt igenom med starka karaktärsporträtt med ännu starkare skådespeleri. Storyn är inte fulländad men det är svårt när 500 sidor ska bli två timmar film. Jag rekommenderar starkt filmen, speciellt för er som inte har läst boken!

Betyg: 8/10

Up in the air

"Thank you for smoking" och "Juno" är filmer som Jason Reitman har regisserat. Faktum är att jag inte har sett någon av dem. Men allt jag har hört om dem har varit positivt och hans senaste, "Up in the air", har blivit hyllad av kritiker och vann bland annat en Golden Globe för bästa manus. Med andra ord var mina förväntningar på topp.

Ryan Bingham (George Clooney) har ett udda jobb. Han reser ständigt runt för att hjälpa företag att sparka deras anställda. Det låter kanske inget vidare. Men för Ryan är det rena paradiset. Han lever större delen av sin tid på flygplatser, flygplan och hotell, och de fåtal veckorna han tvingas spendera hemma upplever han som en pina. Han har nämligen någon slags egen livsfilosofi om att människan är starkast ensam. Starka familjeband och relationer är inget han söker eller rekommenderar. Binghams stora mål med livet är att bli den sjunde amerikanen att flyga 10 miljoner mil med flygplan.

Binghams livsrutiner och vardag förändras dock när två kvinnor kommer in i bilden. En ung kollega, Natalie, (Anna Kendrick) vill förändra företagets sätt att arbeta genom att sparka folk genom videokopplade datorer istället. Mer praktiskt och mer ekonomiskt anser hon. Ryan tvingas ta med Natalie på sina resor för att visa henne vad jobbet kräver och innebär och varför det är nödvändigt. Han inleder också en annorlunda romans med Alex (Vera Farmiga), en rättfram kvinna som också är på resande fot.

Det första man slås av när man ser filmen är dess stämning. Det är "feel good" och lättsamt, samtidigt som filmen behandlar seriösa och aktuella ämnen. En lättsam yta med en desto tyngre bakgrund. Humorn är smart och intellektuell och roar inte bara för stunden. Faktum är att allting är väldigt skickligt gjort och tar avstånd från jobbiga klyschor, vilket känns uppfriskande.

Men filmens absoluta tyngd ligger i skådespeleriet och framför allt Clooney. Han hanterar alla situationer på ett perfekt sätt och lyckas verkligen övertyga. Charmen finns där, gåtfullheten likaså. Anna Kendrick fungerar också lysande som ung, överambitiös kvinna och Vera Farmiga spelar sin roll med en fantastisk säkerhet och glans.

Men när filmen tar slut känner man mest, jaha det var det. Historien tar aldrig riktigt fart och man blir inte fullt så engagerad som man skulle vilja. Dessutom förstör Reitham nästan allting i den avslutande akten genom att nästan falla över i en moralkaka som i så många andra hollywoodfilmer. Lyckligtvis är han för smart för det och går inte i fällan. Men slutet är ändå en liten besvikelse eftersom filmen är som mest intressant när han är på resande fot.

"Up in the air" är en bra film med många starka sidor, men som inte riktigt lyckas hela vägen. För ett ännu högre betyg skulle filmen behövt vara mer engagerande och inte bara skrapa på ytan, för något emotionellt klimax är det inte frågan om. Men en klart sevärd film som mycket väl kan tänkas sno med sig en guldgubbe eller två i årets Oscarsgala.

Betyg: 7/10

The Imaginarium of Doctor Parnassus

Jag såg precis Terry Gilliams nya och Heath Ledgers sista, "The Imaginarium of Doctor Parnassus". Jag är kluven, väldigt kluven. Stundtals var det riktigt bra för att sedan bli lite "för mycket".

Den odödlige Parnassus (Christopher Plummer) äger en kringresande teater. Med en liten skara egendomliga personer uppträder de för ett fåtal folk på olika platser. Snart ansluter den minneslösa och mystiska mannen Tony (Heath Ledger) och rör runt i soppan. Men det är inte allt. I en vadslagning med djävulen (Tom Waits) långt tillbaka i tiden lovade Parnassus bort sina barn den dag de fyller sexton, i utbyte mot evigt liv. Dotterns födelsedag närmar sig och Parnassus gör allt för att förhandla med djävulen och rädda sin dotter.

Det är precis vad man kan vänta sig av Gilliam. Fantasifullt, galet och fullkomligt färgsprakande. Problemet är att det blir lite "too much" av hans fantasifulla resor. Istället borde han fördjupat sig i historien och karaktärerna för att få en mer komplett rulle. Istället blir det en något ojämn sådan. Ibland tappar filmen allt sitt fokus för att i nästa stund bevisa motsatsen.

Skådespelarna gör alla bra ifrån sig. Heath Ledger, som blev en personlig favorit efter hans roll som Jokern i "The Dark Knight", gör bra ifrån sig men inte mycket mer. Depp, Law och Farrell gör alla bra inhopp i rollen som Tony och det fungerar faktiskt utan problem. Den som är bäst av alla är dock Christopher Plummer som Parnassus. En karaktär med många bottnar som han behärskar galant. Även Tom Waits gör en ganska rolig tolkning av djävulen.

Jag vet inte om jag ska rekommendera filmen eller ej. Antingen har jag för inskränkt fantasi för att uppskatta Gilliams verk till fullo, eller så krävs det en andra titt för att allt ska falla på plats. Jag ska se om filmen så snart jag kan och en omskrivninga av recensionen är inte omöjlig.

Betyg: 5/10

tisdag 19 januari 2010

2009 års bästa filmer: 1-5

1. Inglourious Basterds

Tarantino har gjort det igen! "Inglourious Basterds" är inte riktigt i klass med "Pulp Fiction" men nästan, och det säger mycket. Filmen tar oss tillbaka till andra världskriget, men kriget skildras inte på det sättet du är van vid. Nej, det här är helt och hållet Tarantinos egna version och man kan inget annat än att älska det. Som vanligt när det kommer till kultregissören är personregin och dialogen topnotch. Den relativt okände Christoph Waltz stjäl showen totalt genom sin rolltolkning av officern Hans Landa. Han vann en Golden Globe härom dagen och en Oscar är inte direkt en högoddsare. Men som sagt, alla skådespelare gör väldigt bra ifrån sig. Melanie Laurent och Diane Kruger porträtterar två starka kvinnor medan Brad Pitt står för underhållningen.

Dialogen är många gånger elektrisk, bland annat den magiska inledningsscenen som får en att rysa av obehag. Tempot är långsamt men det blir aldrig tråkigt, långt därifrån. Tarantino levererar nämligen på alla plan. Förutom det redan nämnda skådespeleriet och dialogen har han fått med sin välkända våldsglorifiering och även en hel del komik. Det är alltså en typisk Tarantinofilm och en högklassig sådan dessutom. 2009 års bästa film heter "Inglourious Basterds"!

2. Avatar

Årets utan tvekan mest hypade film. James Cameron, "Alien", "Terminator" och senast "Titanic", är äntligen tillbaka efter 12 års frånvaro. Denna gången går han tillbaka till gammal klassiskt science fiction-äventyr. Storyn är varken originell eller fylld av överraskningsmoment, nej vi bjuds på en klassisk historia som vi har sett många gånger förut. Men det duger bra, eftersom "Avatar" inte är en film i vanlig bemärkelse utan en hel värld. Filmens visuella plan är totalt mindblowing och helt klart det häftigaste jag någonsin har upplevt i en biosalong och 3D:n gör det inte sämre direkt. Allting är fantastiskt snyggt, i synnerhet skogen och dess djur och växter.

Tänk på detta när du ser "Avatar": Döm den inte som en vanlig film eller som en film överhuvudtaget. Tänk dig att du går in i en annan värld och upptäck dess fantastiska miljöer och landskap. Det känns så pass levande att du nästan kan känna skogens dofter, det vill säga att alla sinnen är närvarande. "Avatar" är som en dröm du aldrig vill lämna!

3. Slumdog Millionaire

"Slumdog Millionaire" dominerade fjolårets Oscarsgala med totalt åtta vinster, bland annat för bästa film. Inte utan anledning visar det sig. Först och främst är filmen oerhört snygg. Fotot är magnifikt med en ständigt krypande känsla av närvaro och realism. Vidare så är det en oerhört gripande story som verkligen berör och engagerar. Filmen innehåller många starka scener som kommer leva kvar inom dig länge, var så säker. "Slumdog Millionaire"s klass räcker så långt som till pallen!

4. Watchmen

Jag var ganska skeptisk inför "Watchmen" kan jag erkänna. Jag tyckte den verkade lite löjlig och "konstig". Men så fel jag hade. Zack Snyder gjorde "300" till en visuell fest utan handling medan "Watchmen" lyckas med att både vara snygg och ha ett vettigt innehåll. Filmens första hälft är fantastisk. Superhjältarnas historia presenteras på ett attraktivt sätt genom flashbacks och liknande. Även förtexterna och inledninsscenen imponerar stort. Det häftiga med filmen är att superhjältar för en gångs skull inte är några till synes odödliga, skräckinjagande hjältar alá Batman och X-men, utan människor med förmåner vars motiv är annorlunda. "Watchmen" kan kalls ett mästerverk på många punkter och är en film jag definitivt tänker se om!

5. Benjamin Buttons otroliga liv

David Fincher, regissören med storfilmer som "Se7en" och "Fightclub" i baget, har gjort en ny fantastisk film. Den har jämförts med "Forrest Gump" och även jag vill påstå att likheterna är slående. "Benjamin Buttons otroliga liv" har dock en mer seriös underton och saknar ett tugnt klimax. Även om filmen skulle må bättre av ett klimax så är den inte beroende av det. Den är tillräckligt tankeväcknade och gripande som den är. Det är roligt och sorgligt på samma gång. Budskapet är tydligt. Lev ditt liv i nuet och ta vara på varje chans du får innan det är för sent. Odödlighet är trots allt kanske ingen gåva när du tvingas uppleva dina vänners död en efter en.

Även skådespeleriet är på topp. Brad Pitt gör en svår och annorlunda roll som kräver mycket, och han klarar det med bravur. Cate Blanchett är ännu vassare. Varje gång hon dyker upp skapas magi. Sist men inte minst kan man inte sluta imponeras av sminket. Pitt spelar Benjamin från mitten av tonåren till gråhårig gubbe och Blanchett spelar Daisy från ung vacker kvinna till en gammal rynkig tant. Givetvis bidrar deras briljanta skådespeleri till "förändringen". Vad du än gör, missa inte "Benjamin Buttons otroliga liv"!

måndag 18 januari 2010

2009 års bästa filmer: 6-10

Jag upptäckte nyss att jag hade gjort ett litet misstag när jag gjorde klart listan innan och att det blev en film för mycket. Därför får två filmer dela på tiondeplatsen för att allting ska gå ihop.

6. District 9

Trots den klena budgeten var hypen väldigt stor inför "District 9". Även jag hade höga förväntningar och som tur är så infriades dem. Filmen är till stor del filmad som en dokumentär. Det är inget negativt, utan tvärtom det höjer verklighets- och närvarokänslan. Upplägget är intressant, eftersom utomjordingarna framställs som oskyldiga och harmlösa medan människorna är de "onda" som styr och ställer, vilket gör att man sympatiserar med utomjordingarna och föraktar människorna. Intressant vinkling. Tankarna går direkt till racism och kanske speciellt apartheid då historien faktiskt utspelar sig i Sydafrika.

Med tanke på filmens blygsamma resurser är specialeffekterna ruskigt välgjorda. Trots att den avslutande akten överger sin tidigare dokumentärkänsla och istället utvecklar sig till ett konventionellt actionäventyr är det inget som påverkar negativt. Då är man så pass engagerade i karaktärerna att man sitter som på nålar. "District 9" är ett smart och originellt science fiction-äventyr du inte får missa!

7. Ice Age 3

Den tredje Ice Age filmen trodde jag skulle tappa sina föregångares klass och charm, men den visade sig vara minst lika bra som de andra. Manuset är en av filmens många styrkor. Det är noggrannt och mycket roligt. En oupptäckt underjordisk värld bebodd av dinosaurier säger allt om skaparnas fantasi och kreativitet. Men det som gör att "Ice Age" hamnar så pass högt upp på denna listan är Simon Pegg. Han gör rösten som den enögde äventyrsvässlan Buck, en ny karaktär som fullkomligt äger filmen med sin charm och galenhet. Pegg går in i rollen helhjärtat och det resulterar i succé. Därför är mitt tips: Se den med engelskt tal!

8. The Wrestler

Filmens titel är något missvisande. "The Wrestler" är ingen film om brottning. Det är en historia om en man som försöker leva ett normalt liv, med ansvar och plikter. Brottningen är förutom kicken det ger honm endast ett sätt att fly. Det mesta snacket innan filmen handlade om Mickey Rourke. Att rollen liknade hans egna liv etc. En sak är i alla fall säkert, en mer trovärdig och skicklig rolltolkning ser man inte ofta. "The Wrestler" är ett lågmält, sorgligt och mycket gripande drama!

9. Baksmällan

Fyra snubbar blir så packade att de inte kommer ihåg en sekund av den minst sagt galna kvällen innan. Ungefär så ser storyn ut i "Baksmällan". Men det är inte storyn som är det viktiga i filmen, utan karaktärerna. Storyn är bara en "ursäkt" för att visa upp karaktärerna och iscensätta deras personligheter. Kontrasten mellan karaktärerna tillsammans med den vassa dialogen och en hel del absurda scener gör filmen till årets nionde bästa. "Baksmällan" lyckas med det som många komedier faktiskt misslyckas med, att vara riktigt rolig.

10. En Julsaga

Ännu en filmatisering av Charles Dickens klassiska julsaga, denna gången motion capture animerad. Robert Zemeckis, mannen bakom Forrest Gump, Tillbaka till framtiden, Polarexpressen, Beowulf m.m. står för regin och det märks att han trivs med denna sortens animation. Filmen i sig är både oerhört chamrig, rolig och samtidigt läskig. Stämningen är på topp hela filmen och eventuell 3D ger extra tyngd åt berättelsen. "En Julsaga" är en fantastisk mysig film som borde plockas fram från filmhyllan varje jul!

10. Drag Me to hell

Sam Raimi, mannen bakom Evil Dead och Spider Man-filmerna har regisserat denna underbara skräck-komedi. En simpel men fungerande story kryddas med mycket skräck och humor. Inte för mycket av det ena eller för mycket av det andra, utan en perfekt balansgång. Ibland kan man knappt titta medan man gapskrattar under andra scener. Skräck med glimten i ögat!

lördag 16 januari 2010

2009 års bästa filmer: 11-15

11. Milk

"Milk" är filmen som får dig att tänka. Det är ingen fartfylld action eller någon skön komedi utan en rättfram och gripande skildring om 70-talets homosexualitet och dess diskriminering i USA. Filmen tar inte till sig några onödiga "Hollywoodmedel" utan berättar sin historia på ett äkta sätt i sin egen takt. Sean Penn, som vann Oscar för sin roll, fullkomligt lyser! Även biroller spelade av bland annat Emile Hirsch och Josh Brolin imponerar. Se den!

12. Star Trek

Det första ordet jag tänker på är maffigt. För det är verkligen vad filmen är, maffig. Abrahams har tagit vara på resurserna väl och specialeffekterna är kusligt snygga. Karaktärerna är alla unika och i stort sett alla skådespelare gör mycket bra insatser. Filmen är som bekant baserad på den klassiska tv-serien och detta är förmodligen lite av en nystart, så räkna med flera långfilmer om Spock och grabbarna!

13. Gran Torino

Clint Eastwood både regisserar och spelar huvudrollen i denna historia om dagens rasskillnader i USA. Clintan avslutar sin karriär som skådespelare med en roll som passar honom som handen i handsken, och han spottar ur sig klockrena repliker efter varandra. Filmen berör verkligen och det avslutande klimaxet är kanske filmens höjdpunkt.

14. Linje 123 Kapad

"Linje 123 Kapad" är en ny version av den gamla klassikern. En mycket tät thriller som håller uppe spänningen hela vägen. Både Denzel Washington och John Travolta spelar sina roller felfritt som sympatisk trafikledare och oberäknelig tågkapare. Extra roligt att se den sistnämnda briljera då han på senare tid endast har medverkat i "skitfilmer". Som sagt en mycket spännande och underhållande thriller med säkert skådespeleri och dessutom lagom längd.

15. Män som hatar kvinnor

Stieg Larssons trilogi har blivit en dundersuccé världen över och nu har böckerna även blivit till film. Den första av de tre, "Män som hatar kvinnor", är en deckare som fullkomligt knäcker Wallander och Beck-filmerna. Det är främst den oerhört täta spänningen och skådespeleriet, och då främst Noomi Rapace som Lisbeth Salander, som skiljer denna från andra svenska produktioner. Det är stundtals ganska brutalt men det är nödvändigt och tillför historien något. Det är utan tvekan den bästa svenska film som har gjorts på väldigt länge!

2009 års bästa filmer: 16-20

Nu är det äntligen dags att sammanfatta det gångna året! Bättre sent än aldrig. 2009 var året då jag började intressera mig för film på allvar. Jag har sett inte mindre än 42 filmer på bio, men jag har även sett många klassiker och andra filmer. I denna lista ingår dock bara filmer som har haft premiär i år.

Jag har givetvis inte hunnit se samtliga filmer från 2009, men ganska många. "A Serious Man", "The Hurt Locker", "Gomorra", "The Informant" och "Whatever Works" är nog mina största missar. Även "The Imaginarium of doctor Parnassus" lämnar jag utanför listan då jag såg den alldeles nyss och behöver se den minst en gång till för att få ett mer bestående intryck.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg ska topplistan innehålla årets 20 bästa filmer. Fem filmer per dag (sex den sista dagen)i fyra dagar. Här kommer 16-20:

16. Zombieland

"Zombieland" överraskade mig positivt genom att inte fokusera så mycket på just zombisarna utan på filmens karaktärer, vilket visar sig vara ett genidrag. Kontrasten mellan alla olika personligheter bidrar till många skratt. Den rappa dialogen och det höga tempot gör att filmen känns intressant, fräsch och mest av allt, rolig!

17. Taken

"Taken" har sina brister, det går inte att förneka. Men om du tar filmen för vad det är så blir du inte besviken. Liam Neeson är glödhet i huvudrollen i denna fartfyllda actionthriller, som håller spänningen uppe från början till slut. Stort plus till kidnappningsscenen som är något av det mest nervkittlande på länge.

18. The Proposal

Filmen må vara förutsägbar, MEN det är trots allt den bästa rom-comen jag har sett på väldigt länge. Skådespeleriet är imponerande både från Sandra Bullock och Ryan Reynolds sida, måhända något stelt i kärleksscenerna. Filmen flyter på bra hela tiden med många hysteriskt roliga scener som framkallar kramper i magmusklerna, såsom när de improviserar vilt för att iscensätta en förlovning som aldrig ägt rum. "The Proposal" är rolig, charmig och mycket underhållande!

19.Julie & Julia

Meryl Streep, vilken kvinna. I "Julie & Julia" bevisar hon att hon är en av vår tids största skådespelerskor, om inte den största. Hennes dialekt, ansiktsuttryck, rörelser och inte minst hennes fantastiska utstrålning av humor och värme talar för sig själv. Historien i sig är simpel och lättsmält men inte desto mindre mysig och charmig. En "feel-good-film" av klass!

20.Änglar och Demoner

"Da Vinci Koden" var enligt mig en ganska bra film med en härlig mystisk stämning, men stundtals ganska tråkig och seg. "Änglar och Demoner" däremot har ett högt tempo men lyckas ändå att bibehålla den viktiga mystiken. Handlingen är lagom invecklad, med ett par twistar, dock utan att totalt förvirra en. Skådespeleriet är på topp, främst av Evan McGregor men givetvis den stabile Hanks gör också en bra insats. Och visst bultar vårt blågula hjärta extra snabbt när Stellan Skarsgård visar upp sitt register.

torsdag 14 januari 2010

Milk

Då har jag även sett "Milk". En av de stora filmerna från 2009 som jag missade att se. Mina förväntningar var inte särskilt höga förutom på Sean Penns skådespeleri.

Filmen är en verklig historia om homosexuelle Harvey Milk (Penn)som under en stor del av sitt liv kämpade för de homosexuellas rättigheter i USA. Filmen som kan beskrivas som en biografi/drama sträcker sig från Milks första medverkande i poltiken tills han blev tragiskt mördad 1978.

"Milk" är inte någon speciellt underhållande film, snarare en gripande och tankeväckande sådan. Homosexualitet skildras som någonting ovärdigt och smutsigt som tyvärr speglar den tiden i USA. Det är skrämmande när man inser att det bara är trettio år sedan. Homosexuella behandlas dock inte med nog respekt idag heller men det går åtminstone åt rätt håll.

Skådespeleriet är fullkomligt strålande. Penn fungerar som stark politisk talare såväl som homosexuell pojkvän i intima kärleksscener. Skönt att se att han behärskar annat än roller som "bad guy" och han bevisar verkligen att han är en mycket begåvad skådespelare.

Sean Penn blev Oscarsbelönad för rollen och jag har svårt att se felet i det. Visserligen gjorde Mickey Rourke en oförglömlig insats i "The Wrestler" och jag tycker nog att deras insatser är ganska jämna. Att Penn vann tack vare filmens politiska korrekthet och Rourke blev utan på grund av sitt förflutna kan dock diskuteras. Film är film och det är endast deras skådespeleri som ska bedömas och inget annat! Lite off topic nu känner jag. Bör även tillägga att i stort sätt alla filmens roller spelas på ett utmärkt sätt.

"Milk" är en film du ska se om du njuter av grymt skådespeleri och en noggrann och bra story. Men framför allt får du se en stark homosexuell man som offrar allt för att vinna respekt inte bara åt sig själv utan för alla med en avvikande sexuell läggning. En beundransvärd man och en beundransvärd film!

Betyg: 8/10

onsdag 13 januari 2010

Tankar om den nya Transformers-filmen

När jag såg den nya Transformersfilmen på bio för ett tag sedan blev jag väldigt imponerad. Förmodligen "sögs jag in" av själva bioupplevelsen och specialeffekterna och blundade därför för filmens många brister.

Nu har jag inhandlat filmen och sett den en gång till och jag måste säga att jag var alldeles för snäll när jag recenserade filmen. Filmens enda styrka ligger egentligen bara i det visuella.

Bristerna är desto fler. Den absolut största är givetvis manuset. Det känns som storyn är hafsigt ihopkladdat på en kvart av en tioåring med lite för mycket fantasi. De logiska luckorna är för många och för stora. Vidare så är skådespeleriet ite mycket att hänga i granen. Megan Fox är sexig som få men är ingen talang annars, Shia La Beouf är okej men inte mer. John Turturro däremot gör en ganska rolig roll, visst han spelar över aningen men det passar karaktären.

Vidare så är humorn oftast bara löjlig och störande. Okej att det är humor, det skadar inte, en det blir för mycket och alldeles för löjligt.

Så om jag ska ge filmen ett rättvist betyg blir det på sin höjd en sexa, tack vare effekterna som imponerar stort om man ser den på bio. Annars är det nog en femma.

måndag 11 januari 2010

Baksmällan

Då har man även sett årets komedi. Det sades att "Baksmällan" var en riktigt rolig och underhållande film. Dessutom lite utflippad, vilket lovade gott. Och visst är det en skön film, det går inte att förneka!

Tro det eller ej men filmen handlar om en rejäl baksmälla. Doug ska gifta sig och måste givetvis fira detta. Tillsammans med sina tre vänner Phil, Stu och Alan åker han till Las Vegas för att festa loss ett dygn. Men Dougs tre vänner inser att någonting är fel när de vaknar upp på hotellrummet, helt borta och utan att minnas ett skvatt från kvällen innan. Dessutom är Doug spårlöst försvunnen. Nu måste de göra allt för att hitta Doug innan bröllopet. Deras sökande efter Doug blir ett oförglömligt äventyt och minst sagt underhållande för oss tittare.

"Baksmällan" är som de flesta Hollywood-produktioner, men ändå inte. Det som främst skiljer är valet av skådespelare. Vi hittar inga vidare kända namn som man så lätt kan förknippa med deras tidigare roller (Jim Carrey, Seth Rogen, Ben Stiller, Adam Sandler etc.). Men skådespelarna gör alla klockrena insatser. De spelar sina roller på ett utmärkt sätt, underhållande och trovärt. Men viktigast av allt, de flesta människor kan associera sig med någon av karaktärerna och det gör att man skrattar både åt dem och med dem.

Absurda scener blandas med vass dialog. Lägg därtill fyra klockrena skådespelarinsatser och du får en komedi du absolut inte får missa!

Betyg: 8/10

lördag 9 januari 2010

Sherlock Holmes

Guy Ritchie (Snatch) har vågat sig på en filmatisering av den brittiska detektiven Sherlock Holmes. Men tro inte att den är som alla andra Holmes-versioner. Nej, djup och mystik som ofta förknippas med Holmes får nu ge plats åt ett fartfyllt tempo med mycket action, rapp dialog och även en del komik. Därmed inte sagt att det är dåligt. Enligt mig, som inte är ett inbitet Holmes-fan, är detta en mycket bra och underhållande film. En bra början på bioåret!

Den onde Lord Blackwood blir gripen av Sherlock Holmes (Downey Jr) och Dr Watson (Jude Law) under ett mordförsök. Blackwood döms till döden men återuppstår mystiskt nog. Han fortsätter med sina mord och tycks använda sig av någon sorts svart magi. Holmes och Dr Watson börjar söka efter ledtrådar och är fast beslutna om att sätta stopp för Blackwoods dåd.

Guy Ritchie har som sagt skapat en mycket annorlunda Sherlock Holmes. Även detektiven själv är gestaltad på ett nytt sätt. Han super, boxas och ger intrycket av att vara allmänt förvirrad. Robert Downey Jr. gör en intressant tolkning och en mycket bra insats. Det känns som han känner sig trygg i denna sortens karaktär. Jude Law däremot visar inte upp någon större talang den här gången heller. Stelt och tråkigt.

Filmen är väldigt underhållande, mycket tack vare det fartfyllda tempot och den rappa dialogen. Även karaktärerna är tilltalande och intrigen är spänande och aldrig förutsägbar. Även Ritchies regi är attraktiv. Snabba klipp blandas med cool slow-motion och häftiga kameravinklar.

"Sherlock Holmes" är dock inget mästerverk. Dr Watsons kärlekshistoria känns oerhört ointressant, den kunde gärna klippts bort. Det blir också lite mycket natriumsyra, fosfat och latinska namn hit och dit för att det ska kännas någorlunda realistiskt, men det är väl de invecklade detaljerna som symboliserar Holmes antar jag. Även skurken, som spelas av Mark Strong, är ganska klyschig. När han med sin allra mest ondskefulla röst säger att han ska erövra hela värden är det omöjligt att inte himla med ögonen.

Men det är endast detaljer. Jag njöt alla 128 minuter i biofåtöljen, för det är riktigt underhållande. Guy Ritchies mycket vågade "Holmes-revolution" är enligt mig mycket lyckad. En uppföljare känns inte alls omöjligt.

Betyg: 8/10

fredag 8 januari 2010

Monsters Inc

Jag älskar Pixar och allt de har gjort. Alla deras filmer är oerhört fantasifulla med många sköna karaktärer och bra och engagerande historier. Dessutom passar de flesta av deras filmer såväl barn som vuxna och animeringen är underbar. Av någon anledning har jag aldrig sett "Toy Story"-filmerna eller "Monsters Inc". Men nu har jag tagit mig tid och sett den sistnämnda. Jag är mycket glad att jag gjorde det, för det är en av de bästa och kanske den mest fantasifulla av deras filmer.

På företaget Monsters Inc. i monsterstaden Monstropolis jobbar en massa monster som genom att skrämma människorbarn på nätterna producerar ström åt staden. Den bäste av "skrämmarna" är den fluffiga och varmhjärtade James P. Sullivan som arbetar tillsammans med den klotrunde, gröne och enögde Mike Wazowski, hans bästa vän. En dag händer det fruktansvärda. Ett människobarn lyckas smita med Sulley till monstervärlden. Sulley och Mike blir livrädda för flickan, eftersom människor anses vara giftiga och livsfarliga. Nu måste de göra allt för att föra tillbaka flickan utan att någon upptäcker dem - särskilt inte den onde och listige kameleonten Randall. Äventyret har börjat!

"Monsters Inc" är en film som "sveper med en" in i dess egendomliga värld. Under filmens gång är man som trollbunden och när filmen är slut känner man en tomhet. Vad beror detta på? Först och främst är det en makalöst fantasifull film. Bara det att en paralell monstervärld strömsätts med hjälp av människobarns skrik säger det mesta.

Vidare så är filmen full av sköna karaktärer. Givetvis är Sulley och Mike de två man får lära känna bäst, men det finns ett dussintala andra minnesvärda karaktärer som alla är noggrannt skapade med röstskådespelare som alla är klockrena.

Filmen passar både vuxna och barn. De yngre uppskattar den för dess fantasi, färglada monster i alla dess olika former och inte minst det fantastiska äventyret. De kanske till och med kan ta in budskapet om att monsterna under deras säng inte alls är så farliga egentligen. De vuxna njuter givetvis också av karaktärerna och storyn men kanske mest av allt framkallar filmen nostalgi och minnen från barndomen.

"Monsters Inc" är en film du inte får missa om du gillar animerat. Eller förresten, det kvittar om du gillar animerat eller ej, tycker du inte om filmen är du förmodligen en hjärtlös och humorlös person med en inskränkt fantasi. Skämt åsido, du mår bra när du ser den och du känner dig som ett litet barn igen. Enligt mig är "Monsters Inc" en av Pixars bästa (har ej sett Toy Story), och det säger mycket!

Betyg: 9/10

Zombieland

Zombiefilmer brukar inte riktigt falla mig i smaken, jag har aldrig riktigt förstått tjusningen med avslitna kroppsdelar. Därför var jag ganska skeptisk till denna rulle. Men "Zombieland" överraskade mig positivt genom att inte fokusera så mycket på just köttätarna, utan istället på skön humor och klockrena karaktärer.

Zombies härjar överallt. Överlevarna är inte många, men en av de är ungtuppen Columbus (Eisenberg). Han råkar träffa hårdingen Tallahassee (Harrelson). Columbus och Tallahassee är varandras motsatser. Columbus är den WoW-spelande tönten som överlevt tack vare ett dussintal självskrivna regler. Tallahassee är tuffingen utan fruktan som aldrig tvekar, vars
absoluta favoritsyssla, förutom att kränga twinkies, är att ta kål på zombies. Radarparet "får sällskap" av systrarna Little Rock och Wichita och tillsammans börjar deras överlevnadsresa.

Jag vill återigen betona att "Zombieland" inte är en film om en desperat överlevnadskamp eller en film om själva smittan. Nästan allt fokus har lagts på karaktärer och humor, vilket visar sig vara ett genidrag. Kontrasten mellan de olika personerna bidrar till många skratt. Man skrattar både med och åt karaktärerna för att sedan lida med dem. Vissa scener är väldigt roliga, framför allt deras visit i en viss kändis hus.

Dialogen är rapp och smart och tempot är högt, vilket gör att man aldrig tappar intresset. "Zombieland" är en fräsch och välbehövlig uppsving för den annars nedgående trenden inom genren. Om du känner dig lite trött och inte orkar tänka, se då "Zombieland". Den är lättsmält och väldigt underhållande!

Betyg: 7/10

Ändrar betygskala

Jag har funderat lite och kommit fram till att min betygskala från 1-5 inte riktigt duger. "Hoppen" är lite för stora mellan betygen. Ibland har jag till och med varit tvungen att sätta "halva betyg" (ex. 3.5)

Därför tänker jag byta till en tiogradig skala istället, där 5 motsvarar gamla 2,5, 9 motsvarar gamla 4,5 osv. Så här ser skalan ut.

1. Katastrof
2. Usel
3. Dålig
4. Underkänd
5. Godkänd
6. Bra
7. Väldigt bra
8. Strålande
9. Fantastisk
10. Mästerverk

Ska försöka korrigera de recensioner som jag har skrivit hittills...

tisdag 5 januari 2010

ÅRETS...

Bästa film, alla kategorier
"Inglourious Basterds"
Fantastisk dialog, grymma skådespelarinsatser blandat med våld och även humor blev ett mästerverk signerat Tarantino.

Sämsta film, alla kategorier
"New Moon" var störtlöjlig. Strax därefter kommer "Knowing".

Bästa skådespelare
Christoph Waltz
Hans insats i "Inglourious Basterds" är i oscarsklass. Han spelar med en enorm självsäkerhet och varje gång hans karaktär dyker upp får man kalla kårar.

Sämsta skådespelare
Robert Pattinson i "New Moon".

Besvikelse
Förväntade mig mycket mer av "Upp". Likaså "Public Enemies".

Överraskning
2009 har väl inte bjudit på någon extraordinär överraskning med tanke på att jag har hyfsat höga förväntningar på de flesta jag ser på bio. "The Proposal" och "Linje 123 Kapad" var dock bättre än vad jag förväntade mig.

Mest överskattade
"Upp" är verkligen inte så bra som det sades. Smårolig, javisst, men inte lika bra som Pixars bästa. Även "Paranormal Activity" föll på grund av hypen.

Sjukaste
Von Triers "Antichrist" var helt klart det sjukaste jag har sett på bio, någonsin. Därefter kommer "Brüno".

Må-bra-film
"Julie & Julia"
Man satt med ett leende på läpparna hela filmen. Äkta "feelgood"!

Bioupplevelse
"Avatar 3D"
Oväntat? Det var inte bara årets bioupplevelse utan mitt livs! Fick se Camerons sanslöst vackra comeback med 3d-glasögon i en fullsatt royal i Malmö. 2.40h kändes som en kvart..

Drama
"Slumdog Millionaire"
Filmen vann inte åtta Oscars utan anledning. Fruktansvärt realistiskt, gripande och oerhört snyggt!

Thriller
"Linje 123 Kapad"
Trots filmens klyschor höll den spänningen hela vägen. Bra skådespeleri av Denzel Washington och John Travolta. Lagom lång.

Komedi
Har inte sett "Baksmällan" som förmodligen skulle tagit platsen. Annars var "Brüno" kul men på gränsen till överdriven.

Animerade
"Ice Age 3"
Svårt, älskade både "En Julsaga" och "Ice Age 3", men den sistnämnda var snäppet bättre. Jag säger bara Buck! Bör tillägga att jag inte har sett Miyazakis "Ponyo..."

Action
"Avatar"
Behöver jag ens säga något?

Skurk
Christoph Waltz i "Inglourious Basterds"
Kom från ingenstans och gjorde en oförglömlig insats. Snälla, ge han en Oscar.

Filmer som jag inte har hunnit se än men som jag kommer ta en titt på så snart jag kan: Baksmällan, Zombieland, The Informant, The Imaginarium of Doctor Parnassus, A Serious Man, Gomorra, Milk, Whatever Works, Ponyo på klippan vid havet, The Hurt Locker.

Till nästa år ser jag fram emot: Sherlock Holmes, UP IN THE AIR, VÄGEN, Flickan från ovan, Precious, The Wolfman, SHUTTER ISLAND, ALICE I UNDERLANDET, Invictus, Clash of the Titans, DEN FANTASTISKA RÄVEN, Toy Story 3, Iron Man 2, Robin Hood, INCEPTION, HARRY POTTER OCH DÖDSRELIKERNA DEL 1, Narnia 3, (Filmer med stora bokstäver är jag extra peppad på)

fredag 1 januari 2010

2010

2009 är slut! Som jag lovade innan ska jag göra en lista över årets bästa filmer och lite annat smått och gott. Det får dock vänta tills jag har sett åtminstone "A Serious Man". Får se när det blir.

Min tanke är att jag gör en lista över 2009 års 20 bästa filmer. Fem filmer varje dag i fyra dagar och jag börjar nerifrån (20,19,18,17,16 första dagen). Men som sagt, först ska jag se "A Serious Man" och kanske "The Informant" och "Doctor Parnassus".

Frickes Filmhörna

lördag 30 januari 2010

Månadens lista - December/Januari

Till vildingarnas land

måndag 25 januari 2010

Guldbaggegalan

torsdag 21 januari 2010

Veckans filmtips