Seven

Den andra filmen jag såg var David Finchers "Seven" från 1995. Genren är thriller och filmen anses av många vara 90-talets bästa thriller och en av de bästa i alla kategorier. Den har blivit en modern klassiker.

I en dyster stad blir en fet man mystiskt mördad. Bakom kylskåpet i dennes hem står ordet "frosseri". Inte långt efter upptäcks ett annat dödsfall med ordet "girighet" skrivet med blod på golvet och snart står det klart att mördaren utför ohyggliga mord efter de sju dödssynderna. På fallet sätts veteranen Somerset (Morgan Freeman) och den ivrige ynglingen Mills (Brad Pitt).

Jag får en riktigt äcklig känsla av "Seven". Som i de flesta andra Fincher-filmer är stämningen väldigt dyster, det regnar, musiktonerna är lägre än Glocalnet och tempot är också ganska lågt. Vad som är positivt med filmen är dess djup. Det är en film som sätter sig, ingen vanlig, "tråkig" thriller som man bara ser och sen glömmer. Framför allt beskrivs de olika karaktärerna oerhört väl, vilket gör att man blir mer insatt. Dessutom är rollistan väldigt imponerande. Morgan Freeman och Brad Pitt i huvudrollerna och med Kevin Spacey och Gwyneth Paltrow i mindre men betydelsefulla roller. De lever upp till sina namn. Brad Pitt gör en av sina bästa roller, Freeman är stabil som alltid och Kevin Spacey spelar den psykopatiske mördaren på ett väldigt övertygande sett.

Men jag stör mig lite på filmen. Jag vet inte riktigt vad det är men någonting fattas. Den lilla extra spänningen kommer inte förrän sista halvtimmen som förövrigt är riktigt bra. Man vet att mördaren dödar efter de SJU dödssynderna så förmodligen blir skurken inte tagen förrän han har dödat sju stycken vilket sänker spänningen en aning. Men en smart vändning i slutet som sagt.

Konceptet är bra och ett stort plus till skådespelarna och djupet men trots det når den inte riktigt upp till några skyhöga höjder. Definitivt inte en av 90-talets bästa filmer enligt mig men absolut en sevärd och bra thriller som man inte glömmer i första taget.

Betyg: 7/10