Harry Potter och Halvblodsprinsen

Jaha nu har man sett den. Årets mest efterlängtade film. Harry Potter och Halvblodsprinsen! Mina förväntningar var givetvis väldigt höga dels med tanke på vilken HP-nörd jag är, dels med tanke på recensionerna. Precis innan jag såg filmen läste jag ut boken med samma namn för ca. sjunde gången, vilket kanske var ett misstag eftersom jag nu märkte exakt alla luckor och detaljer som inte fanns med i manuset. Därför var det med en lite styng av besvikelse jag gick ut ur biografen. Nu kommer en lååååång redogörelse av mina tankar om filmen.

Även fast jag blev ganska missnöjd finns det givetvis mycket positiv med filmen. Därför börjar vi med det. För det första är fotot helt magiskt. Vissa scener är värda pengarna bara för att se på. Även specialeffekterna är strålande. En klar förbättring sedan "Fenixorden". Man har lyckats med att göra det maffigt utan att på något sätt dominera över storyn. Även quidditchen är väldigt välgjord och ett stort plus för komiken. Det är helt klart den roligaste i serien (hittills) och man märker att de har ansträngt sig för att få lite skratt från publiken. Det lyckas de med. Mest tack vare skådespelarna.

Och det är just det som lyfter "Harry Potter och Halvblodsprinsen" till ett godkänt betyg. Skådespelarna.I många fall är de faktiskt helt enastående. Nästa hela den brittiska eliten finns med som vanligt + några förstärkningar. Alan Rickman (Snape), Maggie Smith (McGonagall), Helena Bonham Carter (Lestrange) är alla lika stabila som vanligt och deras tolkningar av sina karaktärer är perfekta. Rickman med sitt tomma ansiktsuttryck och specialla "Snaperöst", Smith med hennes övertygande agerande och inte minst Bonham Carter med hennes entusiastiska och smått galna sätt att gestalta dödsätaren Bellatrix Lestrange.

Men det finns två personer som märker ut sig extra. Allra bäst är den nya Jim Broadbent som spelar den nya läraren i trolldryckskonst Horace Snigelhorn. Han lever sig in i sin roll väldigt bra, blandar underbart minspråk med klockrena repliker och han blir snabbt en personlig favorit (i filmen åtminstone). Den andra personen som märker ut sig är ingen mindre än Tom Felton (Draco Malfoy). Han har alltid spelat sin roll mycket bra men denna gången är det exeptionellt. Med sin tomma blick och övertygande sätt förstår man att han har något mycket viktigt och stort på gång. Hans blick under inledningsmåltiden säger allt.

De andra "ynglingarna" då? Helt okej säger jag. Radcliffe har väl aldrig varit något underbarn på något sätt och hans agerande i de två-tre första filmerna är pinsamt dåligt, men i de senare filmerna har han utvecklats och denna är hans klart bästa hittills. Han är faktiskt helt underbar i en sekvens i filmen, nämligen när han har tagit sin lyckodryck Felix Felicis. Även Rupert Grint gör sin bästa insats hittills. Han får ganska stort utrymme och är väldigt rolig. Dessutom får han prova på Quidditch och gör några fina räddningar^^. Sist men inte minst i trion är Emma Watson, som alltid har varit snäppet vassare än sina två medspelare (inte enbart tack vare hennes utseende). Även i denna gör hon en bra insats men inget märkvärdigt. På det stora hela gör i stort sätt alla relativt bra ifrån sig. Alla utom en, som jag ska komma tillbaka till senare. Lite synd också att Evanna Lynch (Luna Lovegood) inte får mer tid framför kameran. Hon är helt underbar!

Nu det negativa...

För det första: var är Harry Potter känslan och all magi? Jag kan köpa att man har skippat talande tavlor och trappor som flyttar på sig, för det är trots allt en mycket allvarligare och mörkare historia. MEN, varför ta bort den klassiska Harry Potter musiken? Med undantag av några sekunder alldeles i början existerar den inte över huvud taget. Dessutom är själva Hogwarts väldigt annorlunda. Det känns nästan som saker och ting bytt plats och som sagt så känns slottet inte lika levande som tidigare. Till och med Den Tjocka Damen får känna sig bortklippt. Skymtar inte heller många spöken, varken "Nästan huvudlösa Nick" eller Missnöjda Myrtle som faktiskt finns med i boken. Det för oss vidare till nästa och det största problemet: Manuset (Ni som inte har sett filmen eller läst boken bör sluta läsa nu).<----- OBS!

Jag har full förståelse för att man inte kan få med allt från en så lång bok. Då skulle filmen blivit minst fem timmar, men Yates har inte gjort det lätt för sig inför finalen. Det finns väldigt många lösa trådar och saker som inte ens har presenterats än. Jag kan leva med ganska många saker de har tagit bort. Att Dursleys är bortklippa gör inte så mycket, inte heller att det första kapitlet från boken är borta. Det vill säga "Den andra ministern" där blanda annat den nya trolldomsministern Rufus Scrimgeour dyker upp. I filmen dyker han aldrig upp. Men som sagt, det kan de nog rätta till i nästa film. Även två ganska betydande romanser har glömts bort. Lupin och Tonks och Bill och Fleur. Den senaste är väldigt viktig, då deras bröllop invaderas av dödsätare i sjuan. Men även det tror jag kommer att fixas i sjuan.

Värre är det med Dumbledores lektioner. I boken visar han Harry massor av minnen om Voldemorts bakgrund, om de olika potentiella horrokruxerna och tillsammans listar de ut vilka de återstående horrokruxerna kan vara (förutom en). Detta är basen i boken och spelar en oerhört stor roll för hela slutet. Allt detta glöms bort i filmen. Inför finalen känner Harry inte till en enda horrokrux förutom dagboken som är förstörd, ringen som är förstörd och den falska som han kämpar sig till i grottan. Vi får se ett ganska meningslöst minne från när Dolder befinner sig på barnhemmet och vi får se Snigelhorns falska och riktiga minne. Inget mer. Ingenting om Mervolo och Merope Gaunt, ingenting när Voldermort jobbade på Borgin & Burke och besökte den gamla häxan med medaljongen och bägaren, ingenting om när Voldemort som vuxen begav sig till Hogwarts för att söka tjänst som lärare. Ingenting.. Det var en av de sakerna som störde mig mest under filmen. Trots att "Harry Potter och Dödsrelikerna" ska göras i två filmer har Yates mycket att leva upp till.

Något som jag om möjligt stör mig ännu mer på är slutstriden på Hogwarts. Vilken strid?, säger ni då. Det är det som är problemet. Hela den maffiga, spännande, blodiga slutstriden på Hogwarts har uteblivit helt! Vilket enormt misstag! Jag förstår inte alls varför man har valt att ta bort det. Det skulle passa utmärkt i filmen och det kunde blivit hur bra som helst.Men nej, dödsätarna bara går rätt genom hela Hogwarts, ut på skolområdet, bränner ner Hagrids stuga och ger sig där ifrån. Den enda som kämpar emot är Harry. Var är Fenixorden? Lärarna? Dumbledores armé? Inte ens Hagrid eller Fang rusar ut ur sin brinnande stuga och fightas..

Och påtal om brinnande stuga. Varför attackerar dödsätarna kråkboet och bränner ner det?? Ingenting av det nämns i boken och i sjuan befinner de sig i kråkboet ett tag men det lär ju inte gå nu. Okej att de gör om manuset för att bättre lämpa sig som film, men att bränna ner kråkboet är att ta i. Sist men inte minst: Var är Dumbledores begravning?! Jag älskade den biten i boken men också begravningen var spårlöst fursvunnen i filmen. Obegripligt var ordet.

Som ni märker jämför jag allt med boken. Det är lite orättvist med tanke på hur svårt det är att filmatisera de långa HP-böckerna. 2,33 räcker inte på långa vägar för att tillfredsställa fansen (som jag).I synnerhet denna boken är extra svår att överföra till film. Förutom att den är väldigt lång är den dessutom ganska tempofattig och abstrakt och för att vara ärlig händer det inte särskilt mycket. Det gör det ännu svårare att förstå varför de har tagit bort de två VIKTIGASTE händelserna från boken. Slutstriden och Dumbledores lektioner.

Nu till den skådespelaren jag nämnde innan och som jag lovade hålla extra koll på, Michael Gambon (Dumbledore). Jag har stört mig fruktansvärt mycket på honom under de senaste filmerna (han ersatte Richard Harris efter de två första filmerna) och de sades att han skulle vara riktigt bra i denna. Visst, liite bättre var det men fortfarande uselt. Problemet är att det är inte Dumbledore. Nu har det kommit ut att han inte ens har läst böckerna. Det låter rimligt när man ser han på bioduken. Han har inte förstått hur Dumbledore ska vara alls. Hans kommentar i en intervju om hur Dumbledore ska vara ("He´s got to be a bit scary. All headmasters should be a bit scary, shouldn't they?") säger allt.

Albus Dumbledore ska vara självsäker, varm och samtidigt ha glimten i ögat. Gambon lyckas nästan med ett av tre. Han är definitivt inte självsäker, snarare förvirrad, och han är sannerligen inte varm. Tom i blicken och så iskall man kan bli. Glimten i ögat lyckas han faktiskt ett fåtal gånger med. Dessutom stör jag mig på små detaljer och repliker. Till exempel efter att han och Harry har sett Snigelhorns riktigta minne. Då sätter sig Gambon ner, nästan svimfärdig och säger något i stil med: "This was beyond all imagination". Hur kan Dumbledore säga en sån sak. Han ska ju veta allt! Han är snäppet under Gud! I boken säger han bara lugnt att hans misstankar blev bekräftade och att de hade en lång väg kvar att gå.

Vidare så pratar han inte som Dumbledore, han liknar inte ens Dumbledore! Det kan jag förmodligen inte klandra Gambon för, utan de som väljer kläder och liknande. Dumbledore ska ha en lång färgad mantel och ett långt vitt skägg. Faktum att han är iförd en grå sliten rock och ett kort grått skägg bidrar inte direkt med någon värme. Han är inte någon jä**a Gandalf The Grey, han är Dumbledore! Och var är han halvmåneformade glasögon?..

Nej, jag kan inget annat än att sakna Richard Harris och hans underbara gestaltning av tidernas största trollkarl. Harris hade alla de egenskaper som Gambon saknar, inklusive utseendet. Det märkliga är att när jag såg filmen "Gladiator" härom dagen och såg Caesar (den första) var det första som slog mig: Den skådespelaren skulle ju passa perfekt som Dumbledore! När jag tittar på filmens baksida efter hans namn ser jag Richard Harris... Vila i frid.

Det sista jag kan klaga på är att det blev aningen för mycket kärlek och komedi. Det är trots allt en av den mörkaste historien i serien men filmen är mer av en romantisk komedi, så lite mindre av den varan skulle välkomnas även om det var ganska underhållande.

Så om jag skulle göra en beundransvärt kort summering av fiilmen så blir det som följande:

Skådespelare + (speciellt Broadbent och Felton)

Komik + (även om det blev lite för mycket)

Foto +

Specialeffekter +

Manus -

Borttagna scener -

Gambon -

Musik -

HP-känsla -

Som jag skrev innan har jag ju jämfört i stort sett allting med filmen och majoriteten av min kritik ligger i skillnaden mellan boken och filmen. Därför ska jag se filmen igen (och de två resterande filmerna) på bio utan att tänka på böckerna och istället se den som en film och inget annat. För om jag tänker efter är "Harry Potter och Halvblodsprinsen" helt klart en av de bästa i serien hittills. I ingen av filmerna har man lyckats få med allt från respektive bok. Enligt mig är fortfarande "Harry Potter och Fången från Azkaban" den bästa filmen hittills och "Harry Potter och Fenixorden" den sämsta.

Regissören David Yates har gjort stora framsteg sedan Fenixorden och han behöver göra många till inför de två sista om han ska kunna knyta ihop denna historia på ett smart och bra sätt. Inspelningarna är i full gång och de är på inspelningsdag 100 (ungefär) av 250. Den första delen av "Harry Potter och Dödsrelikerna" har premiär i Novemeber 2010 och den andra delen i Juli 2011!

Betyg: 6/10