Kvällens första film var G.I. Joe: The Rise of Cobra, regisserad av Stephen Sommers (tidigare Van Helsing). Grunden till filmen är små leksaksfigurer från 80-talet. Mina förväntningar var extremt låga med tanke på att jag inte har växt upp med figurerna och för att trailern är pinsamt dålig.
G.I. Joe är en hemlig, internationell elitstyrka som hanterar omöjliga situationer som INGEN annan klarar av. Ganska snart upptäcks ett nytt hot. En mystisk organisation med namnet "Cobra" har stulit ett antal stridsspetsar (som käkar metall) och har för avsikt att skapa kaos i hela världen. Kort och gott fightas G.J Joes mot Cobra där båda teamen använder sig av sin generations bästa spion och militär- utrustning. På båda sidor hittar vi ninjor, tuffa brudar och andra hårdingar.
Det här är action så det smäller. Bokstavligen. Antal explosioner är nog fyrsiffrigt, ljudeffekterna dundrar och det klipps vilt. Eftersom jag inte känner till figurerna sedan innan och inte har läst tidningar kan jag inte jämföra på det sättet. Därför såg jag det bara som en vanlig actionrulle.
Det går inte att klaga på underhållningen. Visst är det lite barnsligt men det får man vara beredd på. Manuset är ganska svagt och inte värst orginellt, men det kan jag också leva med. Det som stör mig mer är dialogen. Visst, det är en actionsprängd blockbuster, varför bry sig om dialogen? Men det gör jag faktiskt. Ibland är det så pinsamt dåligt att jag måste titta bort. Lite mer kunde de ha ansträngt sig kan man tycka. Jag tycker även att tempot är en aning för högt. Man hinner inte hämta andan i en minut förrän nästa explosion och pangpang bryter ut. Den snabba klippningen bidrar inte heller till något lugn.
Men som sagt, det går inte att bortse från underhållningsvärdet. Man vet vad man får... och man får det. Grabbaction när det är som mest intensivt och givetvis helt IQ-befriat.
Betyg: 5/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar