Kill Bill: Volume 1

Kill Bill vol. 1 (2003) är Quentin Tarantinos fjärde film och anses av många vara en av hans bästa. Jag har sett filmen förut (vem har inte det liksom) men det var ett tag sen, så jag bestämde mig för att ta en titt igen.

Yrkesmördaren "Black Mamba" (Uma Thurman) är medlem i Deadly Viper Assassination Squad, en slags organisation som förutom "Black Mamba" består av fyra andra professionella yrkesmördare som alla lyder under bossen Bill. När "Black Mamba" upptäcker att hon är gravid vill hon sluta med sin verksamhet, men på sin egen bröllopsdag blir hon förrådd av sina gamla vänner. Alla gäster blir dödade och Bill ser själv till att göra slut på sin höggravida flickvän med ett skott i skallen.

Mirakulöst nog överlever "The Bride" som hon kallas av polisen, och hamnar i koma. Fyra år efter attentatet vaknar hon upp och har bara EN sak i tankarna. HÄMND! På sin dödslista skriver hon upp de fem namn som förråde henne fyra år tidigare. Hennes stora mål och sist på listan är Bill, men först måste hon slakta O-Ren Ishii och de andra uslingarna!

"Kill Bill: Volume 1" är en väldigt underhållande film. Vissa element känner vi igen från Tarantinos andra filmer, men ändå är filmen väldigt annorlunda från hans andra. Det som sticker ut mest är givetvis våldet. Blodet sprutar som ur fontäner, olika kroppsdelar klyvs och flyger hit och dit o.s.v. Överdrivet kan tyckas, men enligt mig är det hysteriskt roligt. Det är gjort med glimten i ögat och är dessutom väldigt skickligt gjort.

Den sylvassa dialogen som genomsyrar Tarantinos andra verk finns inte med på samma sätt i "Kill Bill: Volume 1". Med all rätt. Detta är inte en film för en massa snack. Istället låter han de maffiga actionscenerna tala. Vidare så älskar jag Tarantinos sätt att skapa film. Blandningen mellan svartvitt och färg är intressant och de korta minuterna av mangaanimation är en ren njutning. Även musiken förtjänar ett eget hyllningstal. Oerhört passande och bra musik. Ett stort plus!

Som i de flesta filmer finns det också vissa brister. Handlingen är trots allt ganska tunn och personporträtten är inte särskilt djupa. Uma Thurman ska dock ha en eloge för sin insats.

"Kill Bill: Volume 1" är en av de coolaste och roligaste filmer jag har sett, mycket tack vare Thurman. Upp till "Pulp Fiction" och "Inglourious Basterds" höjder når den inte riktigt, men är ändå en mycket bra film!

Betyg: 8/10