Vägen

Jag hade ganska höga förväntningar inför "Vägen". Det kändes intressant med en något lugnare undergångsfilm än vad vi är vana vid. Jag fick precis vad jag väntade mig. Dyster stämning, gråaktigt foto, långsamt tempo, en skrämmande realism, starka familjeband och en Viggo Mortensen som leverar.

Jorden håller sakta på att gå under. Anledningen framgår inte särskilt tydligt. Hela städer och landskap ligger i ruiner och nästan hela den mänskliga rasen är utdöd. Folk fryser, folk svälter, folk dör. En far (Mortensen) och hans son (Kodi Smit-McPhee) har överlevt tack vare överlevnadsinstinkt och en vagn med förnödenheter. För att överleva vinterns kyla tvingas de vandra söderut mot havet. Vägen dit är lång och fylld av döda städer och landskap, desperata överlevare och andra faror.

Filmen lyckas med det som många domedagsfilmer inte lyckas med. Den skapar en oerhört obehaglig känsla och ger ett högst trovärdigt intryck. Specialeffekterna är väldigt sparsamma och krutet läggs istället på den påtagligt dystra miljön och samspelet mellan far och son.

Skådespeleriet är enormt av Viggo Mortensen. Han spelar en väldigt krävande roll på ett makalöst sätt och borde enligt mig fått en Oscarsnominering. Även Robert Duvall och Guy Pierce medverkar i filmen men bara väldigt kort och dessutom knappt igenkännbara. Däremot störde jag mig något på Kodi Smit McPhee som spelar sonen. Han är ofta ganska irriterande och bidrar til att samspelet mellan honom och Mortensen inte håller fullt ut. Starka känslor skapas ändå men med en ännu bättre barnskådespelare skulle samspelet övertygats ännu mer och skapat ännu fler och starkare känslor hos tittaren.

"Vägen" är en nyskapande film inom sin genre. Om du är ett stort fan av Michael Bay och Roland Emmerich gör du bäst i att undvika filmen, men om du istället vill se en film med ett fantastiskt foto, fantastiskt skådespeleri och som väcker starka känslor MÅSTE du se "Vägen".

Betyg: 8/10