Quentin Tarantino är tillbaka, äntligen! Efter en besvikelse i form av "Death Proof" har vissa tvivlat på honom, men i "Inglourious Basterds" visar han än en gång upp alla sina underbara kvalitéter som regissör.
Den här gången för han oss tillbaka till Frankrike och andra världskriget. Filmen inleds med ett brutalt massmord på en gömd judefamilj ute på landet. Ledaren för massmordet är naziofficern Hans Landa (Christoph Waltz), även känd som "judejägaren". En liten flicka vid namn Shosanna (Mélanie Laurent) överlever attentatet och flyr för att senare försöka hämnas.
Men givetvis får nazisterna inte härja runt helt och hållet på egna villkor, då blir det ingen bra film. Motståndsrörelsen består av ett litet team av skjutglada och minst sagt hänsynslösa amerikaner, ledda av Aldo Raine (Brad Pitt). "The Basterds", som de kallas, gör allt vad som krävs(slaktar nazister i hundratal) och spelar helt utan regler för att nå sitt mål; störta Hitler och nazismen.
Känslorna jag hade när jag gick ur biografen var typ: WOW!! Det var väldigt länge sedan jag såg en så spännande, rolig, smart och oerhört snygg film. Tarantino levererar på alla plan. Manuset ,som han har putsat på ända sedan "Pulp Fictions" dagar, är grymt starkt. Berättartekniken känner vi igen från såväl "Pulp Fiction" och "Kill Bill", d.v.s att han använder sig av flera olika sidohandlingar som vävs ihop i slutet (i detta fallet på en biograf) och att berättandet sker i kaptielform.
Skådespelet imponerar som alltid när det gäller Tarantino. Brad Pitt ,som inte har gjort en dålig roll sedan "Troja", spelar den smått galna Aldo Raine och med sin breda Tennesse-dialekt står han för de flesta komiska inslagen. Och som han gör det. Vissa kallar det överspel men jag kallar det underhållning på hög nivå. Scenen där han pratar italienska är klockren! Men han står dock inte för den bästa prestationen. Christoph Waltz är helt outstanding i sin roll som översten Hans Landa. Inte nog med hans briljanta agerande, han talar dessutom fyra olika språk! Allt annat än en Oscar vore en skandal. Även Mélanie Laurent och Diane Kruger står för grymma insatser.
Quentin Tarantino är kanske mest känd för sina brutala och annorlunda filmer, men också för sin exemplariska dialog. Så även här. Tempot i filmen är stundtals väldigt, väldigt lågt men det stör inte tack vare den felfria dialogen. Enligt mig är Tarantino den i särklass bästa regissören på att med hjälp av sin dialog driva handling framåt och skapa en nästan elektrisk spänning. Det finns flera bra exempel från filmen. Man anar att någonting ska hända men den kontrollerade dialogen fortsätter tills man nästan inte kan sitta still längre. Detta kombinerat med fantastiskt foto och makalös musik bygger upp en spänning så påtaglig att man nästan kan ta på den. Och då plötsligt får vi skåda de mest brutala och våldsamma scener som vi inte har fått uppleva på filmduken på väldigt länge. Tarantino i ett nötskal.
Tarantino har i samband med "Inglourious Basterds" skapat ett nytt stycke film som kommer att leva en lång tid framöver, var så säkra. Definitivt i klass med hans bästa och utan tvekan årets bästa film hittills ("District 9" och "Avatar" som möjliga utmanare, dock mycket tveksamt). Tarantino gav oss en liten vink i sista repliken; "This might just be my masterpiece". Och visst är det ett mästerverk. Ett storslaget sådant!
Betyg: 10/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar