Antichrist

Var inne i Lund idag och såg filmen "Antichrist" på bio. Filmen är regisserad av dansken Lars Von Trier och har blivit väldigt omtalad sedan den visades på Cannesfestivalen. I Cannes fick den mest burop men också lite applåder. Efter vad jag hade hört och läst om filmen var jag ärligt talat inte särskilt sugen på att se den (speciellt inte på bio), men nu blev så fallet. Mycket kan sägas om filmen, vissa skrattar, många blir äcklade, man får helt enkelt bilda sin egen uppfattning om denna märkliga och vågade film. Jag ångrar inte att jag såg den, för det är trots allt en stor filmupplevelse som är ett måste för alla filmnördar!

Filmen inleds med en prolog där ett par har sex samtidigt som deras nyfödde son ramlar ner från fönstret mot en säker död. Hela prologen är oerhört vackert gjord och kommer få alla poetiskt lagda personer att hoppa av förtjusning. Svartvitt foto, långsamt fallande snöflingor och allting filmas i slowmotion med en operaröst som bakgrund. Von Trier börjar alltså lovande på ett väldigt poetiskt och vackert sätt ^^.

De båda föräldrarna (Willem Dafoe och Charlotte Gainsbourg), vars namn i filmen är okända, blir som väntat helt förkrossade när de inser vad som har hänt. Hon drabbas av chock och blir psykiskt instabil och därför uppsöker Hon läkare. Han bestämmer sig dock för att ta saken i egna händer. Tillsamman beger de sig till Eden, en övergiven stuga djupt inne i skogen. Där inleder Han nån sorts myskoterapi för att få Henne normal igen.

"Antichrist" är en film som inte kan jämföras med någon annan. Den är vacker, poetisk, rå, brutal, märklig, annorlunda, äcklig - för att vara ärlig kan jag nog inte tillräckligt med adjektiv för att beskriva denna film. Den förtjänar en helt egen genre.

Början är ganska lovande men tyvärr förstörs alls som kunde ha blivit något riktigt stort. Ju längre filmen lider ju våldsammare och äckligare blir det och den sista halvtimmen är outhärdlig tortyrporr. Avklippta könsorgan, en borr rätt genom benet, krossade skrev och nu snackar vi dessutom om närbilder! Det är med andra ord omöjligt att titta på och det är definitivt inte en film för de allra känsligaste och ännu mindre en film vars favoritfilmer är Star Wars och James Bond. Ett par gånger eller till och med många gånger har Von Trier gått över gränsen i "Antichrist". Innan han gjorde filmen satt han i och för sig på ett mentalsjukhus, så var han fick sina ideér från är ganska uppenbart.

Så om ni mot förmodan vill se denna märkliga film, förvänta er ingen "vanlig" skräckis eller drama. Det här är en blandning mellan konst, poesi och film och berättelsen känns mer som en tanke eller en dröm snarare än verklighet. Filmens storhet ligger i det magnifika fotot så om du är intresserad av obeskrivligt vackra scener med än dyster färgskala och dessutom vacker musik är detta den ultimata filmen för dig. För alla er andra, håll er borta..

Betyg: 4/10