tisdag 9 mars 2010

Finding Neverland


För ett par dagar sedan såg jag "Finding Neverland" från 2004. Det är regissören Marc Forsters ("Stranger than fiction", "Flyga Drake", "Quantum of Solace") andra film och den imponerar verkligen.

Den kände författaren J.M.Barries (Johnny Depp) senaste teaterpjäs blev ett fiasko. Han vet att han kan bättre och lovar teaterägaren (Dustin Hoffman) att skriva en ny, mycket bättre pjäs. En dag stöter han på fyra unga pojkar och deras änka till mamma (Kate Winslet). J.M.Barrie och familjen utvecklar ett starkt vänskapsband och Barrie för med dem till massor av äventyr från hans djupaste fantasi. Familjen och äventyren blir inspirationskällan till Barries nya pjäs ; Peter Pan.

"Finding Neverland" är en väldigt djupbottnad film. Ingenting är målat i svart eller vit, utan det finns flera sidor utav allting. Hur konstigt det än låter är den lättsmält men ändå tankeväckande. Den är komisk men samtidigt tragisk. Filmen betonar vikten av vänskap och hyllar fantasin, samtidigt behandlar den seriösa ämnen som liv och död. Filmen skapar så många olika känslor att det nästan svämmar över.

Även skådespeleriet är oklanderligt. Johnny Depp gör en av sina svåraste roller och enligt mig hans bästa hittills (har dock sett långt ifrån alla hans filmer). Det är svårt att sätta fingret på vad som gör hans rolltolkning så bra, men det första jag tänker på är hur genuint äkta det känns. Kate Winslet är inte sämre. Av dagens unga skådespelerskor toppar hon, tillsammans med Cate Blanchett, min lista. Allting hon gör känns rätt och hon ÄR verkligen rollfiguren. Även barnskådespelarna, som har relativt betydelsefulla roller, gör riktigt bra ifrån sig.

Filmen imponerar också på det visuella planet. Det som tilltalar mig allra mest är Forsters färgsprakande fantasivärldar ; det fiktiva "Neverland" är en fröjd för ögat och skulle gjort självaste Tim Burton avundsjuk.

"Finding Neverland" är i stort sett en komplett film. Fantastiskt skådespeleri, visuellt fulländad och framför allt er det en film som väcker känslor. Man skrattar, man gråter och man tvingas tänka efter. Ta din tid och se filmen, för det lär du inte ångra!

Betyg: 9/10

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar