tisdag 22 december 2009

Avatar (3D)


Då har man sett den. Äntligen! James Camerons största projekt hittills. Mannen har tidigare regisserat klassiker som "Alien", "Terminator" och "Titanic". I över tio år har denna historien utformats i hans hjärna, bit för bit och nu är den alltså här. Han var till och med tvungen att vänta ifatt teknologin för att göra sin dröm rättvisa. Efter att han såg Gollum i "Sagan om ringen" och tekniken bakom den lille krabaten insåg han att tiden var mogen. "Avatarhypen" har varit ENORM och jag kan lugnt säga att mina förväntningar var galet höga. Aldrig tidigare har jag velat se en film så mycket som denna. När jag steg ut ur biosalongen var jag inte paralyserad, filmen hade sina brister som tyvärr gör att filmen inte är det storslagna mästerverk som man hade hoppats på. Men lyckligtvis är bristerna små och lätta att förlåta och till och med glömma när man får åka med på en magisk och oförglömlig resa. Ett storslaget visuellt mästerverk är det utan tvekan. Mitt livs bioupplevelse!

Året är 2154 och jordens tillgångar börjar sina. På den blåa planeten Pandora finns det massor av värdefulla mineraler som människan vill utnyttja. Men ingenting är enkelt. Förutom livsfarliga djur är planeten bebodd av tremeter långa blåa varelser - Na´vi (urbefolkningen). Självklart gör de allt för att försvara deras land. Rullstolsbundna Jake Sully (Worthington) får chansen att fullfölja sin döde brors jobb, eftersom deras genkod matchar varandra. Hans DNA blandas med en riktigt Na´vis DNA och genom ett högteknologiskt program får han möjligheten att kontrollera en alldeles egen Na’vi-klon. Hans uppdrag är att leva sig in i urbefolkningens miljö, lära sig deras seder och på sätt sätt vinna deras förtroende så att människorna kan haffa åt sig deras mineraler snabbare, enklare och på ett mycket mindre smärtfyllt sätt. Men med tiden trollbinds Jake av naturen, folket och framför allt en Na´vi brutta och han börjar tveka. Vem gör rätt och vem gör fel?

Låt oss börja med det negativa, för visst finns det brister, lyckligtvis små och lätt att överse. Det är lite för mycket "Hollywoodstil" för filmens bästa. Klichéerna är av överflöd och det mesta är ganska förutsägbart. Mest av allt kärlekshistorien som följer handbokens alla steg. Men "Avatar" är ingen kärlekshistoria, utan en magisk och trollbindande drömvärld. Fokusera på den snygga och detaljrika miljön istället och glöm den småjobbiga dialogen. Men som sagt, några oväntade vändningar och något mindre klyschiga karaktärer skulle gjort filmen gott och gjort det till det stora mästerverk man hade hoppats på.

Men visst är filmen ett mästerverk. Åtminstone visuellt sett. När man ser skogen genom plastglasögonen för första gången tror man knappt sina ögon. Så detaljrikt, så snyggt, så levande! Vilddjuren är snuskigt välgjorda och även Na´vi folket är en fröjd för ögat. Den tredimensionella skogen är utan tvekan ett steg framåt för film i allmänhet. Men något jag upptäckte är att det är svårt att fokusera på mer än ett ställe när man tittar i 3D. Koncentrera dig därför inte alltför mycket på undertexten, då missar du den fantastiska miljön. Mitt råd är att istället lyssna och njut av Pandoras universum, då blir upplevelsen ännu mer fascinerande.

Vidare så är samhällsreferenserna tydliga. De giriga och inskränkta människorna försöker utrota urbefolkningen med hjälp av bättre utvecklad teknologi. Imperialismen och kolonialismen är inte långt borta.

Skådespelarna gör bra jobb. Sam Wortington, Sigourney Weaver, Zoe Saldana, Michelle Rodriguez, Stephen Lang, alla gör bra och trovärdiga insatser. Ju längre filmen går ju mer känner man för karaktärerna, sympati för vissa, förakt för andra och i den sista actionfyllda akten är spänningen otroligt hög tack vare att man verkligen bryr sig om karaktärerna.

Filmen har som sagt brister i form av dialog och avsaknaden av twistar och det är det enda som är i vägen för ett fulländat och komplett mästerverk. Men om man tänker efter är det inte manus och dialog som man väntade sig, utan en
visuell "mindblowing", och det är precis vad det är. Därför säger jag att "Avatar" lever upp till den smått osannolika hypen. Det "Avatar" gör allra bäst är trots allt att underhålla, och som den gör det. 2 timmar och 40 minuter har aldrig gått snabbare, detta tack vare Camerons lekfulla hjärna. Pandora är ett universum, långt mycket mer intressat än "vårt eget". Man vill stanna kvar där för evigt och utforska alla dess platser. Därför hoppas jag innerligt på en uppföljare med förutsättningen att det är Cameron och ingen annan. För visst kan han det där med uppföljare.

Upp till det allra högsta betyget når inte riktigt filmen, på grund av bristerna som jag har nämnt. "Avatar" är dock en otrolig film som du MÅSTE se om du gillar film. Se den på bio och helst i 3D. Låt mig somna och vakna upp på Pandora...

Betyg: 9/10

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar