I min jakt på att se alla tio filmer som är nominerade för "bästa film" i årets Oscarsgala såg jag det romantiska dramat "An Educaton" igår. Förutom "bästa film" är den också nominerad för "bästa manus efter förlaga" och "bästa kvinnliga huvudroll" i Carey Mulligan. Efter att ha sett den kan jag lätt konstatera att den är värd sina nomineringar och borde kanske haft några till. Det är en mycket varm men samtidigt skrämmande berättelse som både är engagerad och tänkvärd. Det fantastiska skådespeleriet är pricken över i:et.
Tidigt 1960-tal i London. 16 åriga Jenny (Mulligan) lever ett stereotypt liv med sina stränga föräldrar. Hon studerar så mycket och så hårt hon kan, allt för att bli antagen på Oxford. När hon en regnig dag får lift av en betydligt äldre man, David (Peter Sarsgaard), hem från instrumentträningen förändras hennes liv drastiskt. Hon dras in i Davids fartfyllda liv och plötsligt äter hon på fina resturanger, lyssnar på livemusik på klubbar och får möjligheter att resa runt i Europa - hon lever livet. Men David visar sig också ha mindre ljusa sidor och Jenny blir ständigt pressad av både sina föräldrar och skolan. Men i slutändan är det hon själv som måste välja hur hon vill leva sitt liv.
"An Education" är en oerhört trivsam film. Den har mycket värme och "feelgoodkänsla" samtidigigt som den är tankvärd och skrämmande, då den behandlar ett seriöst ämne. Ingenting framställs som vitt eller svart, även merparten av karaktärerna har både dåliga och bra sidor. Nyanserat och oberäkneligt med andra ord.
Men filmens absoluta storhet ligger i det mästerliga skådespeleriet. Från minsta biroll till Carey Mulligan i huvudrollen, alla gör otroliga tolkningar. Bäst är den unge och söte Mulligan, som spelar grymt engagerat och träffsäkert. Jag hoppas personligen att hon tar hem guldgubben den 7 mars. Även Sarsgaard imponerar stort i rollen som David. Han övertygar både med sin charm och sin "mörkare" sida. Faktum är att de flesta karaktärerna genomgår någon slags förändring och det ställer höga krav på skådespelarna. De klarar det som sagt utan några som helst problem. Även Alfred Molina, Emma Thompson, Olivia Williams och Rosamund Pike förtjänar att nämnas, då även dessa gör mycket starka prestationer. Det högklassiga skådespeleriet bidrar med en högst påtaglig trovärdighet.
Handlingen må vara klassisk och förutsägbar men det är som sagt sättet det utförs på som präglar filmen. Även foto och musik är av högsta klass. Något som också är tilltalande är hur genuint äkta historien framställs på. Det är varken moraliserat eller påtvingat på något sätt. Hornby berättar filmen utan några genvägar och utan att hamna i några av Hollywoods många fällor. När du går ut från biosalongen känner du dig varm och glad, det är ett som är säkert!
Betyg: 9/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar