Jag har nu sett denna filmen två gånger. Första gången var för flera månader sen på bio, andra gången var nu i veckan. Det är först nu jag inser hur oerhört smart, fyndig och minst sagt originell filmen faktiskt är.
Benjamin Button (Brad Pitt) föds som en svag gammal gubbe men med ett spädbarns sinne. För varje dag blir han yngre och yngre, åtminstone på utsidan. Han färdas genom livet på sitt egna sätt.
I början befinner han sig på ålderdomshemmet där han lämnades av sin far, men efter en tid lämnar han för att upptäcka resten av världen. Han hinner uppleva mycket, bland annat krig ute på havs, alkoholens tjusning och inte minst kärleken. Han återförenas med sin ungdoms(?) kamrat Daisy (Cate Blanchett) igen, men deras klockor tickar åt olika håll. För Daisy väntar rynkor och ålderdomshem, för Benjamin väntar finnar och barnvagn..
"Benjamin Buttons otroliga liv" är en resa utan dess like. Historien är skickligt utformad, oerhört smart och mest av allt, häpnadsväckande. Det är både komiskt och skrämmande. Filmen får en att tänka till och uppskatta sitt eget liv. Filmen storhet (förutom själva konceptet) ligger i skådespelet. Birollerna är lysande med bland annat Taraji P. Henson som Queenie och Elizabeth Abbot (Narnia) som kärleksobjekt och atlantensimmare. Men allra bäst är Cate Blanchett och Brad Pitt i huvudrollerna.
"Pitten" som vanligtvis brukar spela något kaxiga översittare lyckas förvånansvärt bra i denna mycket svåra och annorlunda roll. Ännu bättre är Blanchett. Filmen exploderar varje gång hon träder fram. Hon klarar av alla situationer på ett enastående sätt. Ung, gammal, varm, känslokall etc.. Hon har definitvit blivit min favorit bland dagens skådespelerskor.
Något man inte kan sluta imponeras av är sminket. Brad Pitt spelar Benjamin från mitten av tonåren till gråhårig gubbe! Men jag blev, om möjligt, ännu mer imponerad över sminket på Blanchett. Från att vara en ung och mycket vacker kvinna till en gammal och rynkig häxa(?). Till och med Elizabeth Abbot såg minst 30 år äldre ut under den korta tv-sekvensen.
Nu låter det på mig som detta är århundradets film. Tyvärr är den inte riktigt det. Vissa anser att filmen är väldigt lik "Forrest Gump", men eftersom jag inte har sett den kan jag inte uttala mig, men jag skymtar vissa likheter med "Titanic". Två kvinnor på sin dödsbädd som tänker tillbaka på sitt liv och sitt livs kärlek (Di Caprio, Winslet - Pitt, Blanchett). Två mycket starka, vackra och sorgliga drama med två stora skillnader. 1. Den senare utspelar sig under ett helt liv. 2. "Titanic" är en film med ett klimax, isberget som sänker fartyget medan "Benjamin Button" är en film som bara flyter på utan någon större händelse.
Däri ligger, enligt mig, filmens svaghet. Historien är väldigt originell, gripande och anmärkningsvärd i sig, och visst blir man engagerad. MEN avsaknandet av klimax gör att den extra spänningen blir obefintlig och därav kan filmen uppfattas som lite "seg" emellanåt, speciellt i mitten. Av den anledningen sjunker betyget ett eller kanske till och med två snäpp, men filmen är utan tvekan en riktigt bra film!
Betyg: 8/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar