Oscarstippning

Nu är det dags för mig att visa min sällsynta känsla för tippning. Jag hoppar över vissa kategorier som jag inte tycker är så intressanta eller som jag inte har tillräckligt kunskap om för att tippa (bästa låt, smink, kostym, kortfilm, animerad kortfilm, animerad dokumentär, utländska film). Här kommer min Oscarstippning 2010. Filmerna i fet stil är mina vinnare - de jag tror vinner, inte nödvändigtvis hoppas.

BÄSTA FILM:

- Avatar
- The Blind Side
- District 9
- An Education
- The Hurt Locker
- Inglourious Basterds
- Precious
- A Serious Man
- Upp
- Up in the Air

BÄSTA KVINNLIGA HUVUDROLL:

- Sandra Bullock (The Blind Side)
- Helen Mirren (The Last Station)
- Carey Mulligan (An Education)
- Meryl Streep (Julie & Julia)
- Gabourney Sidibe (Precious)

BÄSTA MANLIGA HUVUDROLL:

- Jeff Bridges (Crazy Heart)
- George Clooney (Up in the Air)
- Colin Firth (A Single Man)
- Morgan Freeman (Invictus)
- Jeremy Renner (The Hurt Locker)

BÄSTA REGISSÖR:

- Quentin Tarantino (Inglourious Basterds)
- James Cameron (Avatar)
- Kathryn Bigelow (The Hurt Locker)
- Jason Reitman (Up in the Air)
- Lee Daniels (Precious)

BÄSTA KVINNLIGA BIROLL:

- Vera Farmiga (Up in the Air)
- Mo'Nique (Precious)
- Penelope Cruz (Nine)
- Maggie Gyllenhaal (Crazy Heart)
- Anna Kendrick (Up in the Air)

BÄSTA MANLIGA BIROLL:

- Matt Damon (Invictus)
- Christoph Waltz (Inglourious Basterds)
- Woody Harrelson (The Messenger)
- Stanley Tucci (Flickan från ovan)
- Christopher Plummer (The Last Station)

BÄSTA ORIGINALMANUS:

- A Serios Man
- The Hurt Locker
- Upp
- The Messenger
- Inglourious Basterds

BÄSTA MANUS EFTER FÖRLAGA:

- District 9
- Precious
- An Education
- Up in the Air
- In The Loop

BÄSTA ANIMERADE FILM:

- Prinsessan och grodan
- Upp
- Coraline
- Den fantastiska räven
- Secret of kells

BÄSTA DOKUMENTÄRFILM:

- The Cove
- Food Inc
- Which Way Home
- Burma VJ

Jag tror även att "Avatar" vinner de flesta, om inte alla, teknikpriser.

Så här tror jag att fördelningen blir:

Avatar: 7 Oscar ( bästa musik, ljud, ljudredigering, klippning, foto, scenografi, specialeffekter)
The Hurt Locker: 2 Oscar (bästa film, regi)
Inglourious Basterds: 2 Oscar (manlig huvudroll, originalmanus)
Up in the Air: 1 Oscar (manus efter förlaga)
Precious: 1 Oscar (kvinnlig biroll)
An Education: 1 Oscar (kvinnlig huvudroll)
Crazy Heart: 1 Oscar (manlig huvudroll)
Upp: 1 Oscar (animerade film)

"Avatar" plockar som sagt hem teknikpriserna, men i de tyngre kategorierna blir det väldigt jämnt.


Givetvis finns det filmer och personer som jag saknar. Julianne Moore fick ingen nominering för sin roll i "A Single Man". Jag har inte sett filmen men hon gör alltid topprestationer och jag är säker på att hon skulle platsa i den för året ganska svaga kategorin (kvinnlig huvudroll).

Även "Vägen" saknar jag bland nomineringarna. Viggo Mortensen gör en otroligt stark prestation och borde fått en nominering. Även foto och bästa film borde den varit nominerad för. "Watchmen", som var fantastisk, blev totalt igonerarad av juryn och fick inte en enda nominering, vilket är synd då den förtjänar all uppmärksamhet den kan få.

Det skulle också varit roligt om Robert Zemeckis "En Julsaga" skulle fått ett nominering i kategorin bästa animerade film. Enligt mig är den snäppet vassare än t.ex. "Coraline", men det är hugget som stucket.

Nu har jag tippat årets Osacarsgala men det kan också gå helt annorlunda. Den 7 mars år vi se!

An Education

I min jakt på att se alla tio filmer som är nominerade för "bästa film" i årets Oscarsgala såg jag det romantiska dramat "An Educaton" igår. Förutom "bästa film" är den också nominerad för "bästa manus efter förlaga" och "bästa kvinnliga huvudroll" i Carey Mulligan. Efter att ha sett den kan jag lätt konstatera att den är värd sina nomineringar och borde kanske haft några till. Det är en mycket varm men samtidigt skrämmande berättelse som både är engagerad och tänkvärd. Det fantastiska skådespeleriet är pricken över i:et.

Tidigt 1960-tal i London. 16 åriga Jenny (Mulligan) lever ett stereotypt liv med sina stränga föräldrar. Hon studerar så mycket och så hårt hon kan, allt för att bli antagen på Oxford. När hon en regnig dag får lift av en betydligt äldre man, David (Peter Sarsgaard), hem från instrumentträningen förändras hennes liv drastiskt. Hon dras in i Davids fartfyllda liv och plötsligt äter hon på fina resturanger, lyssnar på livemusik på klubbar och får möjligheter att resa runt i Europa - hon lever livet. Men David visar sig också ha mindre ljusa sidor och Jenny blir ständigt pressad av både sina föräldrar och skolan. Men i slutändan är det hon själv som måste välja hur hon vill leva sitt liv.

"An Education" är en oerhört trivsam film. Den har mycket värme och "feelgoodkänsla" samtidigigt som den är tankvärd och skrämmande, då den behandlar ett seriöst ämne. Ingenting framställs som vitt eller svart, även merparten av karaktärerna har både dåliga och bra sidor. Nyanserat och oberäkneligt med andra ord.

Men filmens absoluta storhet ligger i det mästerliga skådespeleriet. Från minsta biroll till Carey Mulligan i huvudrollen, alla gör otroliga tolkningar. Bäst är den unge och söte Mulligan, som spelar grymt engagerat och träffsäkert. Jag hoppas personligen att hon tar hem guldgubben den 7 mars. Även Sarsgaard imponerar stort i rollen som David. Han övertygar både med sin charm och sin "mörkare" sida. Faktum är att de flesta karaktärerna genomgår någon slags förändring och det ställer höga krav på skådespelarna. De klarar det som sagt utan några som helst problem. Även Alfred Molina, Emma Thompson, Olivia Williams och Rosamund Pike förtjänar att nämnas, då även dessa gör mycket starka prestationer. Det högklassiga skådespeleriet bidrar med en högst påtaglig trovärdighet.

Handlingen må vara klassisk och förutsägbar men det är som sagt sättet det utförs på som präglar filmen. Även foto och musik är av högsta klass. Något som också är tilltalande är hur genuint äkta historien framställs på. Det är varken moraliserat eller påtvingat på något sätt. Hornby berättar filmen utan några genvägar och utan att hamna i några av Hollywoods många fällor. När du går ut från biosalongen känner du dig varm och glad, det är ett som är säkert!

Betyg: 9/10

Vägen

Jag hade ganska höga förväntningar inför "Vägen". Det kändes intressant med en något lugnare undergångsfilm än vad vi är vana vid. Jag fick precis vad jag väntade mig. Dyster stämning, gråaktigt foto, långsamt tempo, en skrämmande realism, starka familjeband och en Viggo Mortensen som leverar.

Jorden håller sakta på att gå under. Anledningen framgår inte särskilt tydligt. Hela städer och landskap ligger i ruiner och nästan hela den mänskliga rasen är utdöd. Folk fryser, folk svälter, folk dör. En far (Mortensen) och hans son (Kodi Smit-McPhee) har överlevt tack vare överlevnadsinstinkt och en vagn med förnödenheter. För att överleva vinterns kyla tvingas de vandra söderut mot havet. Vägen dit är lång och fylld av döda städer och landskap, desperata överlevare och andra faror.

Filmen lyckas med det som många domedagsfilmer inte lyckas med. Den skapar en oerhört obehaglig känsla och ger ett högst trovärdigt intryck. Specialeffekterna är väldigt sparsamma och krutet läggs istället på den påtagligt dystra miljön och samspelet mellan far och son.

Skådespeleriet är enormt av Viggo Mortensen. Han spelar en väldigt krävande roll på ett makalöst sätt och borde enligt mig fått en Oscarsnominering. Även Robert Duvall och Guy Pierce medverkar i filmen men bara väldigt kort och dessutom knappt igenkännbara. Däremot störde jag mig något på Kodi Smit McPhee som spelar sonen. Han är ofta ganska irriterande och bidrar til att samspelet mellan honom och Mortensen inte håller fullt ut. Starka känslor skapas ändå men med en ännu bättre barnskådespelare skulle samspelet övertygats ännu mer och skapat ännu fler och starkare känslor hos tittaren.

"Vägen" är en nyskapande film inom sin genre. Om du är ett stort fan av Michael Bay och Roland Emmerich gör du bäst i att undvika filmen, men om du istället vill se en film med ett fantastiskt foto, fantastiskt skådespeleri och som väcker starka känslor MÅSTE du se "Vägen".

Betyg: 8/10

District 9

Jag hade inget att göra så jag passade på att skriva om min recension om en av de bättre filmerna under 2009, Neill Blomkamps "District 9". Resultatet blev ganska omfattande men förhoppningsvis också läsvärt. Filmen är inget mästerverk men en väldigt bra film som är realistisk, originell, spännande och mycket tänkvärd.

Ett enormt rymdskepp svävar stilla ovanför Johannesburg i Sydafrika och har gjort det i cirka tjugo år. Rymdskeppet är bebott av skumma rymdvarelser som kallas för "räkor" av människorna. Anledningen till att de stannar på Jorden är enkel - de KAN inte ge sig av, de får inte igång skeppet. "Räkorna" strömmar ut ur skeppet och gör entré på Jorden. De är varken onda eller goda utan mest förvirrade. Tro det eller ej, men människorna gillar inte "räkorna". De placeras i trånga "skjul" i slummen där myndigheterna kan kontrollera dem.

Säkerhetsföretaget MNU får uppdraget att upprätthålla ordningen i slummen. Snart bestämmer de sig för att flytta alla räkor till ett tältläger utanför staden. MNU-byråkraten Wikus Van De Merwe (Sharlto Copley) får ansvaret att leda operationen och vi får följa varenda av hans fotsteg. Till en början går det lugnt till med någon vräkningsorder hit och dit. Det är inte förrän han hittar en mystisk behållare med vätska som det börjar hända saker.

"District 9" är inte science-fiction i vanlig bemärkelse. Det är ingen film med oavbrutna explosioner eller superonda utomjordingar som försöker ta över eller förstöra jorden. Nej, istället är utomjordingarna förvirrade och totalt harmlösa och deras enda avsikt är att komma hem igen, medan människorna är de "onda". Men det är inte det enda som är originellt med filmen. Att historien utspelar sig i Sydafrika, och inte i USA, att man använder sig av okända skådespelare och inte minst att filmen presenteras som en mockumentär, d.v.s som en dokumentär fast i en spelfilm, förstärker känslan av trovärdighet och originalitet.

Men filmens absoluta styrka ligger i det tunga budskapet och de tänkvärda samhällsreferenserna. Utomjordingarna placeras i koncentrationslägerliknande skjul, människorna kallar utomjordingarna för "räkor" och behandlar dem på ett grymt och diskriminerande sätt och gör allt för att uttnyttja dem för att kunna använda deras överlägsna vapen. Med andra ord är det svårt att inte dra paralleller till kärnvapen, nazism och racism och i synnerhet apartheid då det utspelar sig i Sydafrika.

Filmen visar upp människans allra värsta sidor. Man menar att människan utnyttjar allt för egen vinning. När man vädrar makt, pengar eller i detta fallet vapen, läggs allt samvete och alla moraliska värderingar åt sidan. Det för mina tankar oundvikligen till Sigmund Freuds psykologiska värderingar. Han delade upp det mänskliga psyket i tre delar. "Jaget", "detet" och "överjaget" där jaget representerar rationellt tänkande i tid och rum, detet för drifter och impulshandlingar som gynnar en själv och överjaget för samvete och moral. Många utvecklar en stor andel av "detet", vilket tillsammans med opportunism kan leda till utnyttjning som i "District 9".

Även männsikans empati tycks vara borta och möjligen är skildringen aningen generaliserad och svart, men det är tyvärr så dagens samhälle ser ut. Vapen, makt och pengar får många männsikor att förlora, eller snarare förtränga, empati, samvete och moral. Och som jag nämnde är detta tillsammans med opportunism, d.v.s anpassning till rådande omständigheter - "att följa strömmen", anledningen till många av dagens konflikter. Därför kan "District 9" fungera som en väckarklocka och få oss människor att inse hur oerhört dominanta och många gånger taktlösa vi är. Hey, bara för att vi är människor är vi inte bäst!

Något som jag också gillade med filmen är den avslutande akten. Filmen lämnar då sitt mockumentärkoncept och blir mer action- och tempofylld, vilket inte är negativt. Tvärtom, vid det laget har man lärt känna karaktärerna och sitter som på nålar. Alltså är filmen skrämmande realistisk, oerhört tänkvärd och samtidigt väldigt spännande. Genialt! Skådespeleriet går inte heller att klaga på. Sharlo Copley är fullkomligt lysande i huvudrollen och skulle inte vara oförtjänt av en oscarnominering. Synd att det inte blev så. Även specialeffekterna imponerar stort, speciellt med tanke på den klena budgeten som filmen hade.

"District 9" är filmen du inte får missa om du vill se något nytt och smart inom genren. Om du eftersträvar maffiga explosioner och liknande, se då "Star Trek" eller någon annan konventionell science-fiction. Men om du ser denna filmen får du en fantastisk upplevelse och njutning för både hjärtat och hjärnan.

Betyg: 8/10

Oscarsnomineringar klara!

Nomineringarna för den 82:a Oscarsgalan är äntligen klara! Och det blev ungefär som väntat. "Avatar" och "The Hurt Locker" ligger bäst till med vars nio nomineringar, "Inglourious Basterds" kort därefter med åtta. Även "Up in the air" och "Precious" har ett bra utgångsläge med sex nomineringar vardera.


Nytt för i år är att tio filmer nomineras för bästa film till skillnad från fem som det var tidigare. Detta för att fler filmer inom andra genrer ska få chansen (The Dark Knight nominerades inte för bästa film förra året). Och visst blir det en större bredd. Pixars "Upp" fick en nominering, "Avatar" men framför allt "District 9". Den sistnämnde gillar jag skarpt men jag trodde inte den skulle få någon nominering alls. Den fick fyra. Bästa film, bästa orginalmanus bästa klippning och bästa specialeffekter. Som den Harry Potternörd jublade jag över dennes nominering i bästa foto. Dock föga troligt att den vinner.

Många av filmerna som är nominerade har jag inte sett än. Därför ska jag försöka se de flesta som är nominerade i de största kategorierna. "The Hurt Locker", Precious" och "A Serious Man" är de filmer som haft premiär som jag inte har sett. Galan äger rum om drygt en månad, 7:e mars, och tills dess ska jag ha sett de allra flesta. Givetvis ska jag också prova mig på en Oscarstippning.