Inception

Christopher Nolan skapade sig ett namn genom debuten "Memento" 2000. Filmen spelades baklänges och tvingade tittaren av hela tiden vara uppmärksam och tänka till. I de nya Batmanfilmerna visade han prov på fantastisk action, innehållande specialeffekter och epsik musik. Mellan filmerna om "Läderlappen" gjorde han mästerverket "Prestige", en enda stor illusion som ständigt tog nya vändingar. I Hans senaste storfilm, "Inception", använder sig av allt han tidigare har lärt sig med ett fantastiskt resultat.

Cobb (Leonardo DiCaprio) är den främsta i världen på att stjäla idéer ur drömmar, en invecklad process som kräver pengar, tid och kunskap. Men Cobb nöjer sig inte med det. Efter en överenskommelse med en Saito, en kinesisk företagschef (Ken Watanabe), rekryterar han ett team, vars uppgift är att plantera en idé hos en son (Cillian Murphy) till en döende företagsboss, vars företag håller på att konkurera ut alla andra företag på marknaden, däribland Saitos. Idén som ska planteras går ut på att sonen ska splitta upp företaget. Att plantera en idé - inception - är det svåraste man kan försöka sig på och frågan är om Cobbs team har vad som krävs för att klara det.

Det kanske låter invecklat och lite luddigt, men så är inte fallet. Nolan prioriterar nämligen drömvärldarna och hur allting därtill fungerar väldigt högt. Och visst är det en fascinerande konstruktion, förvisso invecklad i den bemärkelsen att allting är oerhört detaljerat. För att förstå filmen behöver du inte vara någon större tänkare, absolut inte. Men det krävs att du är ständigt uppmärksam för att få ut maximalt av filmen. Ju fler gånger du ser filmen desto mer kommer du garanterat att hitta. Det finns massor av möjliga tolkningar av filmens "sanna identitet" och det är upp till tittaren att avgöra vilken som är den rätta.

Samtidigt som din hjärna tvingas arbeta får du underhållning av världsklass serverad på ett fat. Det är skidjakter, explosioner, gravitationslösa hisschakt och mycket mer som med hjälp av fantastiska specialeffekter och ett maffigt soundtrack signerat Hans Zimmer garanterat inte lämnar någon oberörd. Det är just denna blandning av ett välarbetat och intelligent manus och ett extremt högt underhållningsvärde som är filmens största styrka.

Istället för att riktigt drivas med i historien så blir tittaren något passiv, man ser filmen från ovan istället för att vara en del av den. Nolan är så mån om att få sin alternativa värld så perfekt uppmålad som möjligt att han glömmer bort karaktärerna. Om man skulle få samma insikt om karaktärerna och lära känna dem lika bra som drömvärldarna så skulle filmen varit ett obestritt mästerverk. Nu uteblir det stora engagemanget och under en flyktig sekund funderar jag faktiskt om filmen skulle lämpat sig bättre som dokumentär.

Skådespelarna sköter sig överlag mycket bra, speciellt med tanke på det lilla de har att jobba med. De Caprios och Cotillards karaktärer är de enda man kommer någorlunda under ytan på och föga förvånande presterar de bäst. DiCaprio spelar en karaktär med påtagliga likheter med hans karaktär i Scorseses "Shutter Island" och gör det med klass. Marion Cotillard är som klippt och skuren för sin roll i värsta femme-fatale-stil. Hon är iskall, oförutsägbar och riktigt skrämmande. En annan skådespelare som jag gillar starkt och som även här är riktigt bra är Ken Watanabe. Och visst är det alltid roligt att se Michael Caine på duken, trots att han knappt får någon speltid alls i filmen.

"Inception" må inte vara den intellektuella utmaning och tankeprovocerande film som man hade förväntat sig, men när du får se en genomtänkt, smart och samtidigt sanslöst underhållande film går det, trots avsaknaden av karaktärsdjup, inte att klaga.

Betyg: 8/10