Månadens lista - Juli

Ännu en månad har gått och det har blivit nio(!) biobesök, se där! Dock "bara" åtta olika filmer (Harry Potter två gånger). Här kommer juli-listan!

1. "Transformers: Revenge of the Fallen"

2. "Ice Age 3: Det våras för dinosaurierna"

3. "Brüno"

4. "Harry Potter och Halvblodsprinsen"

5. "Public Enemies"

6. "Sommaren med Göran"

7. "Snuten i Varuhuset"

8. "Antichrist"

Månadens skådespelarinsats: Johnny Depp i "Public Enemies".

Sammanfattning: Som sagt en månad med mycket bio. Dessutom är det nästan omöjligt att rangordna dem. Alla är så olika. "Sommaren med Göran", "Antichrist", "Brüno", "Public Enemies", "Harry Potter". Alla inom sina egna genrer och helt omöjliga att jämföra. Att jämföra "Public Enemies" med "Sommaren med Göran" är helt vansinnigt. Eller vad sägs om "Antichrist" och "Brüno"... Därför gick jag efter: dels hur de levde upp till mina förväntningar, dels vad de gav mig (underhållningsvärde).

Det låter kanske skumt att filmer som "Transformers" och "Ice Age" är högst på listan men jag bortsåg från deras filmiska brister (såsom manus och skådespelare), eftersom man inte förväntade sig det. Både "Ice Age"och "Transformers" överraskade mig positivt medan t.ex. "Public Enemies" överraskade mig negativt. Simpla filmer som "Snuten i Varuhuset" och "Sommaren med Göran" förmådde jag mig dock inte ranka högre.. Men som sagt, filmerna är alla unika och vansinnigt olika varandra och är därför helt omöjliga att jämföra och rangordna, så listan skulle kunna se helt annorlunda ut.

Filmer jag vill se i augusti: Baksmällan, Year One, Linje 1 2 3 Kapad, G.I. Joe: The Rise of Cobra, Inglorious Basterds, District 9 och förmodligen några till.

Sommaren med Göran

Igårkväll blev det "Sommaren med Göran" på premiären. Jag är inget stort fan av svensk film och dessutom tyckte jag att den kändes lite "B" med tanke på titeln och trailern, så mina förväntningar var inte alls särskilt höga.

Göran (Peter Magnusson) hatar sitt jobb och har nyss dumpat sin flickvän. Men så träffar han sin barndomsvän Linnea i en smyckesbutik och han blir kär direkt. Han får reda på att hon ska fira midsommar på västkusten och av den anledningen sticker han dit tillsammans med sin bästa vän Alex (David Hellenius). Väl där möter vi många härliga personligheter och vad som helst kan hända när det kommer till alkohol och kärlek..

"Sommaren med Göran" är väldigt charmig. Mycket tack vare Peter Magnusson. Han första stora filmroll och han gör det med bravur. Dialogen är ironisk och störtkul, skämten är fyndiga och många och sist men inte minst, karaktärerna. En underbar blandning av ett "tickmongo", en pervers blondin, störtsköna Gregor och givetvis Göran själv.

Men man ska veta vad man ger sig in på. Den som letar ett felfritt manus, klockrena rollprestationer eller ett makalöst foto bör inte välja "Sommaren med Göran". Men det är det som är "grejen". Den har ett syfte: att underhålla, och det gör den. Men med tanke på att filmen endast underhåller för stunden och saknar många faktorer så kan jag högst sträcka mig till en stark trea. Men för att vara svensk film är det faktikst riktigt bra och Magnusson/Hellenius bevisar att de kan mer än tv-program.

Betyg: 6/10

Den Gröna Milen

Igårkväll såg jag en av mina nyinköpta filmer, "Den Gröna Milen". Filmen är baserad på Stephen Kings roman och regisserad av Frank Darabont år 1999.

Paul Edgecomb (Tom Hanks) var på 30-talet vaktchef vid en avdelning för dödsdömda på delstatsfängelset i Cold Mountain. En dag anländer en ny fånge till avdelningen. En jättelik svart man vid namn John Coffey, anklagad och dömd för att brutalt ha mördat två småflickor.

John visar dock inga som helst tendenser till ett våldsamt beteende och en dag händer det något underligt. Något som liknar ett mirakel...

Det är omöjligt att inte jämföra denna filmen med "Nyckeln till frihet". Samma regissör, samma författare till böckerna och båda två utspelar sig i ett fängelse. Något jag saknar mycket i "Den Gröna Milen" är faktiskt musik. Den förekommer inte särskilt ofta och när den gör det är det inte lika storslaget som i "Nyckeln till frihet" till exempel.

Men filmen innehåller många bra saker. Framför allt alla olika personligheter, både vakterna och fångarna. Vi tittare lär oss känna de olika människorna. Den sympatiske Paul Edgecomb, den "onde" och sadistiske fångvaktaren Percy, den psykopatiske William "Billy the Kid" Wharton, den besatte Eduard Delacroix och hans lilla underliga muskompis "Mr Jingles" är bara några av de härliga och unika personligheterna vi stöter på. Den underligaste av de alla är den nya fången, John Coffey. Karaktärerna är djupa och vi sympatiserar med vissa och nästan hatar andra. Det är det som gör denna filmen så sevärd och minnesvärd.

Som väntat är skådespelarna enastående. Hank i spetsen gör ett mycket stabilt och trovärdigt jobb och alla andra är minst lika bra. Filmen innehåller det mesta.Det jag saknar lite är någon oväntat vändning. Den är inte på något sätt förutsägbar men jag skulle ändå uppskattat en liten twist på slutet eller så.

"Den Gröna Milen" är definitivt en film för alla som älskar film. Den når inte riktigt upp till Darabonts tidigare mästerverk men är ändå en riktig höjdare. Darabont är en mästare på att göra filmer äkta och levande. Dessutom skapar han en obeskrivlig stämning och man tror nästan att man befinner sig i fängelset. Den är spännande, sorglig, komisk, gripande, äkta och riktigt riktigt bra.

Betyg: 9/10

Gladiator

För en tid sedan såg jag filmen "Gladiator", regisserad av Ridley Scott 2000. Jag har sett den en gång tidigare men det var så pass länge sedan att jag knappt kom ihåg någonting mer än att det var en bra film.

Filmen utspelar sig i och under en av historiens största och mäktigaste imperium, Romarriket. Vi kastas in mitt i ett slag med Maximus (Russel Crowe) som ledare. Detta första slag sätter ribban högt och man kan ana att det här kan bli något stort. Maximus, filmens huvudperson, är en stor krigare som tvingats lämna sin familj för att slåss för Rom.

Men nu efter många år med många framgångar har han gjort sig förtjänt av sin högsta önskan. Nämligen att få åka hem igen.Men innan han ens hinner förbereda sig för sin resa ger den döende kejsaren (Richard Harris) honom ett ärofyllt erbjudande. Han vill överlämna sitt ämbete till honom istället för hans maktlystne son Commodus (Joaquin Phoenix). När Commodus får reda på detta mördar han sin far och utser sig själv till ny kejsare. Till råga på allt beordrar han att Maximus och hela hans familj ska dödas.

Tack vare sin skicklighet med svärdet överlever Maximus mordförsöket och blir istället ifångatagen och såld som slav. Senare blir han gladiator, en av de allra bästa och får chansen att återvända till Rom och hämnas på den man som förstört hela hans liv.

"Gladiator" är en film som hamnar i lådan under namnet "mästerverk". Det är en av de få filmer som får en att bara ryckas med och det känns som man verkligen är en del av det hela. Allt är väldigt äkta, allt från de makalösa miljöerna och kläderna till de gripande actionscenerna. Allting är oerhört noggrannt gjort. Manuset är helt perfekt, dialogen är strålande och fotot och ljudet går inte av för hackor.

Skådespelarna är helt felfria. Varenda liten biroll är övertygande men allra bäst är Russel Crow i huvudrollen. Han spelar en man som har gått från att vara en omåttligt populär krigare till en fattig man som har förlorat allt och endast lever för att få sin hämd. Och han gör det på ett strålande sätt. Även Joaquin Phoenix och Richard Harris står för grymma insatser.

Jag kan hylla den hur länge jag vill men för att korta ner det räcker det med ett par ord: Jag ser helt enkelt inga brister. Det är en film som innehåller mängder av minnesvärda repliker. "Gladiator" är historien om generalen som blev en slav. Slaven som blev en gladiator. Gladiatorn som trotsade en kejsare. Nu när jag har sett filmen igen vet jag att den är så mycket mer än en bra film. Den slår sig in på min topp5-lista och är enligt mig en av 2000-talets bästa filmer om inte den bästa, hittills. Jag kan nästan lova att "Gladiator" kommer att få stämpeln "klassiker" inom en snar framtid om den inte redan är det..

Betyg: 10/10

Dagens citat

"Is Tyler my bad dream? Or am I Tyler's?"

Edward Norton i "Fight Club".

Premiärer: Blockbusters

För alla er som älskar "Blockbusters"!
Här har ni de preliminära datumen för de största BB's premiärer de närmaste två åren!

2010

"Iron-Man 2" Premiär: 28 April 2010

"Harry Potter och Dödsrelikerna del 1" Premiär: 19 Novemeber 2010

"Berättelsen om Narnia: Kung Caspian och skeppet Gryningen" Premiär: 10 December 2010

2011

"Spider-Man 4" Premiär: 6 Maj 2011

"Harry Potter och Dödsrelikerna del 2" Premiär: 15 Juli 2011

"The Hobbit del 1" Premiär: 16 December 2011

Topplista: Mest efterlängtade filmer 2009

Snart är biosommaren över men det återstår många lovande filmer. Jag ser fram emot många, t.ex. "Kapad Linje 1 2 3", "Destruct 9", "Limits Of Control", "The Twilight Saga's New Moon" och "Sherlock Holmes", men ingen av de platsar på min lista. Här är min lista över de jag är mest taggad för.

1. Inglorious Basterds

Premiär: 21 Augusti

Regissör: Quentin Tarantino

Skådespelare: Brad Pitt, Mike Myers, Diane Kruger m.fl.

Genre: Action, Drama, Krig

Kanske ingen jätteöverraskning? Tarantinos nya storprojekt. Eller nya och nya. Ände sedan Pulp Fictions dagar har han slipat på manuset. Den visades på filmfestivalen i Cannes och i stort sett alla recensioner har varit positiva. Missa inte denna!

2. Avatar

Premiär: 18 December

Regissör: James Cameron

Skådespelare: Sam Worthington, Michelle Rodriguez, Sigourney Weaver m.fl.

Genre: Science Fiction

Tror det här blir någonting utöver det vanliga. Cameron kan sin sak efter filmer som "Terminator 2", "Alien", "Titanic" och "Star Trek". Manuset sägs vara utöver det vanliga och dessutom ska den visas i 3D på biograferna runt om i landet. Så om du ska se någon film på bio så är det denna! Det lär bli en härlig upplevelse!

3. 2012

Premiär: 20 November

Regissör: Roland Emmerich

Skådespelare: John Cusack, Woody Harrelson, Danny Glover m.fl.

Genre: Action, Drama

Roland Emmerich, mannen bakom "Independence Day", "Day After Tommorow", "Godzilla" är tillbaka med en ny katastroffilm. Trailern är häftig och dessutom är Cusack en mycket bra skådespelare. Jag tror inte den blir lika bra som "Avatar" men forhoppningsvis väldigt bra.

4. Upp

Premiär: 16 Oktober

Regissör: Pete Docter och Bob Peterson (Pixar)

Röster: Inga uppgifter

Genre: Animerat, Äventyr

Den tionde Pixar/Disney filmen "Upp" öppnade filmfestivalen i Cannes och reaktionerna var väldigt positiva. Produktionen har skett under fyra år och är den dyraste av alla filmer som någonsin gjorts. Bara det får en att se fram emot den. Även denna filmen kommer att visas i 3D. Manuset verkar lite barnsligt men allt pekar på att det blir ännu ett animerat mästerverk!

5. Shutter Island

Premiär: 2 Oktober

Regissör: Martin Scorsese

Skådespelare: Leonardo DiCaprio, Ben Kingsley, Max Von Sydow, Emily Mortimer m.fl.

Genre: Drama, Thriller

Ny film av Scorsese! En av de allra största regissörerna genom tiderna med filmer som "Maffiabröder", "Taxi Driver" och "Tjuren från Bronx". Hans förra film, "The Departed" blev belönad med fyra Oscars (bl.a. för bästa film och bästa regi) och även där medverkade DiCaprio. Därför kan man inget annat än att längta till hans allra senaste, "Shutter Island"!

Harry Potter och Halvblodsprinsen - Igen!

Igår såg jag "Harry Potter och Halvblodsprinsen" på bio för andra gången och jag måste säga att jag har ändrat min uppfattning en aning. Efter att jag såg den första gången störde jag mig enormt mycket på vissa saker från boken som tagits bort men nu i efterhand känns det bättre. Yates har faktiskt inte fått så mycket att jobba med till denna filmen. På manuset menar jag. Av alla HP-filmer än denna av de som lyckats bäst med filmatiseringen.

Skulle nog vilja höja betyget från en trea till en fyra efter jag har sett den två gånger. Mycket tack vare att jag bortsåg från boken och fokuserade på allt annat. En sak jag märkte väldigt tydligt är fotot. Det är verkligen magiskt, speciellt själva Hogwarts och dess omgivning. Scenen där Snigelhorn håller sitt avskedstal till Aragog är makalöst vackert filmad. Så mitt råd till alla fans som blev lite besvikna efter att ha sett den är att se den en gång till!

Nu blir det fiskpinnar!

Dagens citat

"I like baseball, movies, whiskey, good clothes, fast cars... and you. What else you need to know?"

Johnny Depp i den nya filmen "Public Enemies" när flickvännen säger att hon inte vet någonting om honom.

Public Enemies

Såg Michael Manns nya film Public Enemies igår. Hade hyfsat höga förväntningar på den, främst med tanke på skådespelarna. Både Johnny Depp och Christian Bale är två av mina absoluta favoriter av de "nya" skådisarna. Filmen var bra men saknade lite djup för att bli ihågkommen.

Filmen utspelar sig mitt under den stora depressionen i USA under 30-talet. Den karismatiske John Dillinger (Depp), folkets hjälte, rånar banker på en minut och fyrtio sekunder blankt, flyr från fängelse hit och dit samtidigt som han försöker få ihop det med Billie Frechette (Marion Cotillard). På andra sidan lagen hittar vi polisagenten Melvin Purvis (Bale) som gör allt i sin makt och lite till för att sätta fast "samhällets fiende nr 1".

Detta kunde blivit ett mästerverk och en modern klassiker. Men det blev det inte. Det som skiljer "Public Enemies" med filmer som "Gudfadern" och "Scarface" är framför allt djupet. Vi får knappt någon information om någon av karaktärerna. Ingen bakgrund, ingen familj varken hos Dillinger eller Purvis. De bara "dyker upp". Med andra ord skulle det inte skadat om vi fått komma lite närmre inpå deras liv och på så sätt bli mer engagerade och det skulle fått oss att bry oss mer om deras öde.

Hela första halvan av filmen haltar lite på grund av detta. Mann bryr sig mer om häftiga kameravinklar, coola vapen, kostymer etc. vilket i och för sig är väldigt bra men han borde lagt lika mycket fokus på att driva handlingen framåt. Första timmen ser vi mest upprepade bankrån, ständiga flyktscener och en massa gubbar i kostymer och givetvis en massa pangpang. Vid tredje bankrånet satt man inte direkt på helspänn, snarare satt jag och gäspade. Rånen är varken genialiska eller coolt genomförda. Nej, det går väldigt snabbt vilket gör att man inte heller fastnar för själva rånen (fast det är väl meningen, han är ju John Dillinger).

Men filmer tar sig, absolut! Den sista halvan av filmen är väldigt bra. Depp blir bättre och bättre ju längre filmen går och spänningen höjs väldigt mycket. Härliga repliker mellan Bale och Depp och scenen där Depp går in i själva polishuset är underbar. Men det som är filmens höjdpunkt näst efter slutet är faktiskt romansen mellan Dillinger och Frechette. Där lyckades de verkligen att göra det intressant och spännande. Men att en romans är en av filmens höjdpunkter säger ganska mycket om filmen.

Men som sagt, filmen är riktigt välgjord, extremt välgjord till och med. Musiken är storartad, värd en klassiker. Inte riktigt i klass med musiken i "Nyckeln i frihet" men inte långt därifrån. Det säger mycket.. De borde kanske varierat med någon annan låt då och då och men annars var det utmärkt. Som sagt en ganska ytlig film, som med mer djup och en bättre början skulle kunnat bli riktigt, riktigt bra. Istället känns det som att man har slarvat bort enorm potential till ett mästerverk.

Betyg: 6/10

Harry Potter och Halvblodsprinsen

Jaha nu har man sett den. Årets mest efterlängtade film. Harry Potter och Halvblodsprinsen! Mina förväntningar var givetvis väldigt höga dels med tanke på vilken HP-nörd jag är, dels med tanke på recensionerna. Precis innan jag såg filmen läste jag ut boken med samma namn för ca. sjunde gången, vilket kanske var ett misstag eftersom jag nu märkte exakt alla luckor och detaljer som inte fanns med i manuset. Därför var det med en lite styng av besvikelse jag gick ut ur biografen. Nu kommer en lååååång redogörelse av mina tankar om filmen.

Även fast jag blev ganska missnöjd finns det givetvis mycket positiv med filmen. Därför börjar vi med det. För det första är fotot helt magiskt. Vissa scener är värda pengarna bara för att se på. Även specialeffekterna är strålande. En klar förbättring sedan "Fenixorden". Man har lyckats med att göra det maffigt utan att på något sätt dominera över storyn. Även quidditchen är väldigt välgjord och ett stort plus för komiken. Det är helt klart den roligaste i serien (hittills) och man märker att de har ansträngt sig för att få lite skratt från publiken. Det lyckas de med. Mest tack vare skådespelarna.

Och det är just det som lyfter "Harry Potter och Halvblodsprinsen" till ett godkänt betyg. Skådespelarna.I många fall är de faktiskt helt enastående. Nästa hela den brittiska eliten finns med som vanligt + några förstärkningar. Alan Rickman (Snape), Maggie Smith (McGonagall), Helena Bonham Carter (Lestrange) är alla lika stabila som vanligt och deras tolkningar av sina karaktärer är perfekta. Rickman med sitt tomma ansiktsuttryck och specialla "Snaperöst", Smith med hennes övertygande agerande och inte minst Bonham Carter med hennes entusiastiska och smått galna sätt att gestalta dödsätaren Bellatrix Lestrange.

Men det finns två personer som märker ut sig extra. Allra bäst är den nya Jim Broadbent som spelar den nya läraren i trolldryckskonst Horace Snigelhorn. Han lever sig in i sin roll väldigt bra, blandar underbart minspråk med klockrena repliker och han blir snabbt en personlig favorit (i filmen åtminstone). Den andra personen som märker ut sig är ingen mindre än Tom Felton (Draco Malfoy). Han har alltid spelat sin roll mycket bra men denna gången är det exeptionellt. Med sin tomma blick och övertygande sätt förstår man att han har något mycket viktigt och stort på gång. Hans blick under inledningsmåltiden säger allt.

De andra "ynglingarna" då? Helt okej säger jag. Radcliffe har väl aldrig varit något underbarn på något sätt och hans agerande i de två-tre första filmerna är pinsamt dåligt, men i de senare filmerna har han utvecklats och denna är hans klart bästa hittills. Han är faktiskt helt underbar i en sekvens i filmen, nämligen när han har tagit sin lyckodryck Felix Felicis. Även Rupert Grint gör sin bästa insats hittills. Han får ganska stort utrymme och är väldigt rolig. Dessutom får han prova på Quidditch och gör några fina räddningar^^. Sist men inte minst i trion är Emma Watson, som alltid har varit snäppet vassare än sina två medspelare (inte enbart tack vare hennes utseende). Även i denna gör hon en bra insats men inget märkvärdigt. På det stora hela gör i stort sätt alla relativt bra ifrån sig. Alla utom en, som jag ska komma tillbaka till senare. Lite synd också att Evanna Lynch (Luna Lovegood) inte får mer tid framför kameran. Hon är helt underbar!

Nu det negativa...

För det första: var är Harry Potter känslan och all magi? Jag kan köpa att man har skippat talande tavlor och trappor som flyttar på sig, för det är trots allt en mycket allvarligare och mörkare historia. MEN, varför ta bort den klassiska Harry Potter musiken? Med undantag av några sekunder alldeles i början existerar den inte över huvud taget. Dessutom är själva Hogwarts väldigt annorlunda. Det känns nästan som saker och ting bytt plats och som sagt så känns slottet inte lika levande som tidigare. Till och med Den Tjocka Damen får känna sig bortklippt. Skymtar inte heller många spöken, varken "Nästan huvudlösa Nick" eller Missnöjda Myrtle som faktiskt finns med i boken. Det för oss vidare till nästa och det största problemet: Manuset (Ni som inte har sett filmen eller läst boken bör sluta läsa nu).<----- OBS!

Jag har full förståelse för att man inte kan få med allt från en så lång bok. Då skulle filmen blivit minst fem timmar, men Yates har inte gjort det lätt för sig inför finalen. Det finns väldigt många lösa trådar och saker som inte ens har presenterats än. Jag kan leva med ganska många saker de har tagit bort. Att Dursleys är bortklippa gör inte så mycket, inte heller att det första kapitlet från boken är borta. Det vill säga "Den andra ministern" där blanda annat den nya trolldomsministern Rufus Scrimgeour dyker upp. I filmen dyker han aldrig upp. Men som sagt, det kan de nog rätta till i nästa film. Även två ganska betydande romanser har glömts bort. Lupin och Tonks och Bill och Fleur. Den senaste är väldigt viktig, då deras bröllop invaderas av dödsätare i sjuan. Men även det tror jag kommer att fixas i sjuan.

Värre är det med Dumbledores lektioner. I boken visar han Harry massor av minnen om Voldemorts bakgrund, om de olika potentiella horrokruxerna och tillsammans listar de ut vilka de återstående horrokruxerna kan vara (förutom en). Detta är basen i boken och spelar en oerhört stor roll för hela slutet. Allt detta glöms bort i filmen. Inför finalen känner Harry inte till en enda horrokrux förutom dagboken som är förstörd, ringen som är förstörd och den falska som han kämpar sig till i grottan. Vi får se ett ganska meningslöst minne från när Dolder befinner sig på barnhemmet och vi får se Snigelhorns falska och riktiga minne. Inget mer. Ingenting om Mervolo och Merope Gaunt, ingenting när Voldermort jobbade på Borgin & Burke och besökte den gamla häxan med medaljongen och bägaren, ingenting om när Voldemort som vuxen begav sig till Hogwarts för att söka tjänst som lärare. Ingenting.. Det var en av de sakerna som störde mig mest under filmen. Trots att "Harry Potter och Dödsrelikerna" ska göras i två filmer har Yates mycket att leva upp till.

Något som jag om möjligt stör mig ännu mer på är slutstriden på Hogwarts. Vilken strid?, säger ni då. Det är det som är problemet. Hela den maffiga, spännande, blodiga slutstriden på Hogwarts har uteblivit helt! Vilket enormt misstag! Jag förstår inte alls varför man har valt att ta bort det. Det skulle passa utmärkt i filmen och det kunde blivit hur bra som helst.Men nej, dödsätarna bara går rätt genom hela Hogwarts, ut på skolområdet, bränner ner Hagrids stuga och ger sig där ifrån. Den enda som kämpar emot är Harry. Var är Fenixorden? Lärarna? Dumbledores armé? Inte ens Hagrid eller Fang rusar ut ur sin brinnande stuga och fightas..

Och påtal om brinnande stuga. Varför attackerar dödsätarna kråkboet och bränner ner det?? Ingenting av det nämns i boken och i sjuan befinner de sig i kråkboet ett tag men det lär ju inte gå nu. Okej att de gör om manuset för att bättre lämpa sig som film, men att bränna ner kråkboet är att ta i. Sist men inte minst: Var är Dumbledores begravning?! Jag älskade den biten i boken men också begravningen var spårlöst fursvunnen i filmen. Obegripligt var ordet.

Som ni märker jämför jag allt med boken. Det är lite orättvist med tanke på hur svårt det är att filmatisera de långa HP-böckerna. 2,33 räcker inte på långa vägar för att tillfredsställa fansen (som jag).I synnerhet denna boken är extra svår att överföra till film. Förutom att den är väldigt lång är den dessutom ganska tempofattig och abstrakt och för att vara ärlig händer det inte särskilt mycket. Det gör det ännu svårare att förstå varför de har tagit bort de två VIKTIGASTE händelserna från boken. Slutstriden och Dumbledores lektioner.

Nu till den skådespelaren jag nämnde innan och som jag lovade hålla extra koll på, Michael Gambon (Dumbledore). Jag har stört mig fruktansvärt mycket på honom under de senaste filmerna (han ersatte Richard Harris efter de två första filmerna) och de sades att han skulle vara riktigt bra i denna. Visst, liite bättre var det men fortfarande uselt. Problemet är att det är inte Dumbledore. Nu har det kommit ut att han inte ens har läst böckerna. Det låter rimligt när man ser han på bioduken. Han har inte förstått hur Dumbledore ska vara alls. Hans kommentar i en intervju om hur Dumbledore ska vara ("He´s got to be a bit scary. All headmasters should be a bit scary, shouldn't they?") säger allt.

Albus Dumbledore ska vara självsäker, varm och samtidigt ha glimten i ögat. Gambon lyckas nästan med ett av tre. Han är definitivt inte självsäker, snarare förvirrad, och han är sannerligen inte varm. Tom i blicken och så iskall man kan bli. Glimten i ögat lyckas han faktiskt ett fåtal gånger med. Dessutom stör jag mig på små detaljer och repliker. Till exempel efter att han och Harry har sett Snigelhorns riktigta minne. Då sätter sig Gambon ner, nästan svimfärdig och säger något i stil med: "This was beyond all imagination". Hur kan Dumbledore säga en sån sak. Han ska ju veta allt! Han är snäppet under Gud! I boken säger han bara lugnt att hans misstankar blev bekräftade och att de hade en lång väg kvar att gå.

Vidare så pratar han inte som Dumbledore, han liknar inte ens Dumbledore! Det kan jag förmodligen inte klandra Gambon för, utan de som väljer kläder och liknande. Dumbledore ska ha en lång färgad mantel och ett långt vitt skägg. Faktum att han är iförd en grå sliten rock och ett kort grått skägg bidrar inte direkt med någon värme. Han är inte någon jä**a Gandalf The Grey, han är Dumbledore! Och var är han halvmåneformade glasögon?..

Nej, jag kan inget annat än att sakna Richard Harris och hans underbara gestaltning av tidernas största trollkarl. Harris hade alla de egenskaper som Gambon saknar, inklusive utseendet. Det märkliga är att när jag såg filmen "Gladiator" härom dagen och såg Caesar (den första) var det första som slog mig: Den skådespelaren skulle ju passa perfekt som Dumbledore! När jag tittar på filmens baksida efter hans namn ser jag Richard Harris... Vila i frid.

Det sista jag kan klaga på är att det blev aningen för mycket kärlek och komedi. Det är trots allt en av den mörkaste historien i serien men filmen är mer av en romantisk komedi, så lite mindre av den varan skulle välkomnas även om det var ganska underhållande.

Så om jag skulle göra en beundransvärt kort summering av fiilmen så blir det som följande:

Skådespelare + (speciellt Broadbent och Felton)

Komik + (även om det blev lite för mycket)

Foto +

Specialeffekter +

Manus -

Borttagna scener -

Gambon -

Musik -

HP-känsla -

Som jag skrev innan har jag ju jämfört i stort sett allting med filmen och majoriteten av min kritik ligger i skillnaden mellan boken och filmen. Därför ska jag se filmen igen (och de två resterande filmerna) på bio utan att tänka på böckerna och istället se den som en film och inget annat. För om jag tänker efter är "Harry Potter och Halvblodsprinsen" helt klart en av de bästa i serien hittills. I ingen av filmerna har man lyckats få med allt från respektive bok. Enligt mig är fortfarande "Harry Potter och Fången från Azkaban" den bästa filmen hittills och "Harry Potter och Fenixorden" den sämsta.

Regissören David Yates har gjort stora framsteg sedan Fenixorden och han behöver göra många till inför de två sista om han ska kunna knyta ihop denna historia på ett smart och bra sätt. Inspelningarna är i full gång och de är på inspelningsdag 100 (ungefär) av 250. Den första delen av "Harry Potter och Dödsrelikerna" har premiär i Novemeber 2010 och den andra delen i Juli 2011!

Betyg: 6/10

Brüno

Förra veckan såg jag filmen "Brüno" på bio. Mina förväntningar var ärligt talta inte särskilt höga med tanke på att jag inte är något jättefan av hans tidigare succé, "Borat". Men visst blev jag positivt överraskad även om det inte var någon fullträff.

Från den hårige kazakstaniern till den blonda bögreportern Brüno. Tillsamans med sin smygbög till kompanjon (Gustav Hammarsten), drar Brüno iväg i strävan efter att bli en kändis. På vägen bleker han sitt anus, bytar till sig en afrikansk bebis mot en ipod, gör en inte helt lyckad intervju med Harrison Ford och mycket mycket mer som får en att skratta med och även åt Brüno.

I denna filmen går Sacha Baron Cohen längre än någonsin. Det är både grövre och roligare än i Borat och Ali G och på så sätt har han lyckats. Det är imponerande hur långt han vågar gå. Men trots det är det absolut inget mästerverk. Filmen är kort, mindre än en och en halvtimme och därför borde han kunna hålla filmens tempo tillräckligt högt filmen genom kan man tycka. Filmen har vissa svackor med en del misslyckade skämt men allt de andra väger upp det.

Filmen innehåller många sköna repliker och scenen där föräldrarna går med på Brünos sjuka tillgrepp på deras barn är väldigt rolig, för att inte tala om när Brüno är ute och jagar och drar paraleller med "Sex and the city tjejerna". "That´s such a Samantha thing to say" är klockren!

Allt som allt, en stabil fyra. Bättre än Borat enligt mig och jag hoppas på flera roliga karaktärer från Sachas sida.

Betyg: 7/10

Dagens citat

"Jag har aldrig varit så pepp inför någon film som för denna!"

Kalle innan vårat biobesök idag. "Antichrist" var filmen.

Antichrist

Var inne i Lund idag och såg filmen "Antichrist" på bio. Filmen är regisserad av dansken Lars Von Trier och har blivit väldigt omtalad sedan den visades på Cannesfestivalen. I Cannes fick den mest burop men också lite applåder. Efter vad jag hade hört och läst om filmen var jag ärligt talat inte särskilt sugen på att se den (speciellt inte på bio), men nu blev så fallet. Mycket kan sägas om filmen, vissa skrattar, många blir äcklade, man får helt enkelt bilda sin egen uppfattning om denna märkliga och vågade film. Jag ångrar inte att jag såg den, för det är trots allt en stor filmupplevelse som är ett måste för alla filmnördar!

Filmen inleds med en prolog där ett par har sex samtidigt som deras nyfödde son ramlar ner från fönstret mot en säker död. Hela prologen är oerhört vackert gjord och kommer få alla poetiskt lagda personer att hoppa av förtjusning. Svartvitt foto, långsamt fallande snöflingor och allting filmas i slowmotion med en operaröst som bakgrund. Von Trier börjar alltså lovande på ett väldigt poetiskt och vackert sätt ^^.

De båda föräldrarna (Willem Dafoe och Charlotte Gainsbourg), vars namn i filmen är okända, blir som väntat helt förkrossade när de inser vad som har hänt. Hon drabbas av chock och blir psykiskt instabil och därför uppsöker Hon läkare. Han bestämmer sig dock för att ta saken i egna händer. Tillsamman beger de sig till Eden, en övergiven stuga djupt inne i skogen. Där inleder Han nån sorts myskoterapi för att få Henne normal igen.

"Antichrist" är en film som inte kan jämföras med någon annan. Den är vacker, poetisk, rå, brutal, märklig, annorlunda, äcklig - för att vara ärlig kan jag nog inte tillräckligt med adjektiv för att beskriva denna film. Den förtjänar en helt egen genre.

Början är ganska lovande men tyvärr förstörs alls som kunde ha blivit något riktigt stort. Ju längre filmen lider ju våldsammare och äckligare blir det och den sista halvtimmen är outhärdlig tortyrporr. Avklippta könsorgan, en borr rätt genom benet, krossade skrev och nu snackar vi dessutom om närbilder! Det är med andra ord omöjligt att titta på och det är definitivt inte en film för de allra känsligaste och ännu mindre en film vars favoritfilmer är Star Wars och James Bond. Ett par gånger eller till och med många gånger har Von Trier gått över gränsen i "Antichrist". Innan han gjorde filmen satt han i och för sig på ett mentalsjukhus, så var han fick sina ideér från är ganska uppenbart.

Så om ni mot förmodan vill se denna märkliga film, förvänta er ingen "vanlig" skräckis eller drama. Det här är en blandning mellan konst, poesi och film och berättelsen känns mer som en tanke eller en dröm snarare än verklighet. Filmens storhet ligger i det magnifika fotot så om du är intresserad av obeskrivligt vackra scener med än dyster färgskala och dessutom vacker musik är detta den ultimata filmen för dig. För alla er andra, håll er borta..

Betyg: 4/10

Inför Harry Potter och Halvblodsprinsen

Igår hade "Harry Potter och Halvblodsprinsen" premiär i Storbritannien och nu är det bara en vecka kvar tills den har premiär här i Sverige!

Jag har läst flera olika recensioner och i stort sett alla har varit väldigt positiva. Till skillnad från den förra filmen (Harry Potter och Fenixorden), som jag tyckte misslyckades totalt, ska denna vara bättre. Den förra filmen gjordes på drygt två timmar av en bok på mer än tusen sidor. Det säger sig själv att man inte får med allt, men jag tyckte att man hoppade över förvånansvärt mycket och allt gick väldigt, väääldigt snabbt. "Halvblodsprinsen" ska enligt rykten vara den bästa filmatiseringen i serien hittills. Det mesta från boken lär vara med i filmen (förutom historien om själva halvblodsprinsen som de har valt att skära ner på) och dessutom ska de ha tagit god tid på sig att berätta historien, alltså inget hastigt som i femman. Det låter rimligt med tanke på att boken "bara" är ca 650 sidor och är ganska tempofattig jämfört med de andra böckerna. Dessutom är filmen 2h 33min vilket är en bra bit längre än "Fenixorden".

Kritikerna har även hyllat skådespelarna. Trion (Radcliffe, Grint, Watson) har växt för varje ny film och denna ska vara deras bästa hittills. Även sir Michael Gambon (Dumbledore) sägs göra bra ifrån sig i "Halvblodsprinsen". Han har en väldigt stor roll i just denna filmen så jag hoppas verkligen han lyckas. Han har definitivt inte gjort det i de tidigare filmerna..

Vi får även bekanta oss med ett par nya karaktärer. Bland annat Horace Slughorn (på bilden), ny lärare på Hogwarts. Han spelas av Jim Broadbent och sägs passa utmärkt för rollen. Även de gamla godingarna som Alan Rickman (Snape), Maggie Smith (McGonagall), Helena Bonham Carter (Lestrange) m.fl. ska göra lika stabila jobb som vanligt.

Även specialeffekterna sägs vara betydligt bättre än tidigare men inte överdrivet på något sätt. Alltså väldigt mycket positivt! Ska David Yates till slut lyckas? Det får vi reda på om exakt en vecka!

Ice Age 3: Det våras för dinosaurierna

Denna filmen hade jag mycket högre förväntningar än på Paul Blart. Dessa animerade filmer om istiden är mina absoluta favoritanimerade filmer tätt efter "Hitta Nemo". Dessutom tyckte jag att handlingen lät riktigt spännande och rolig. Mina förväntningar blev verkligen besvarade!

Det börjar som vanligt med ekorren Scrats outtröttliga jakt efter sitt kära ekollon. Mycket snart visar det sig att det finns en annan ekorre med samma ambition som Scrat, en kvinnlig avbild av honom. Scrat och Scratty faller direkt för varandra samtidigt som båda två kämpar för att lägga beslag på ekollonet. Samtidigt möter vi den snälla mammuten Manny, hans gravida mammutfruga Ellie, tigern Diego som planerar att lämna den väldigt udda flocken och sist men inte minst den korkade och barnsliga sengångaren Sid.

Historien sätter igång när Sid hittar tre mystiska ägg och väljer att adoptera dem. Det visar sig att innehållet i äggen är små dinosaurieungar och mamman till ungarna, en gigantiskt Tyrannosaurus Rex, visar sitt missnöje. Hon för Sid och ungarna till en gigantisk dinosaurievärld långt under isen och gänget beslutar att följa efter och rädda sin sengångarpolare. I den djupa djungeln träffar de bland annat den enögda vesslan Buck, vars högsta prioritet är att hämnas på jätteödlan Rudy efter att denne tagit hans ena öga. Buck, pungråttorna, Diego, mamma mammut och pappa mammut ger sig tillsammans ut på ett stort äventyr i jakt på Sid..

"Ice Age 3" är definitivt en av de bästa animerade filmer jag någonsin sett. Det är väldigt beundransvärt med tanke på att det inte bara är en uppföljare utan en trea i serien! Något som jag tycker är väldigt bra med Ice Age filmerna är att man kör med samma gäng i varje film och så lägger man till någon extra rolig karaktär för varje ny film. I tvåan la man till pungråttorna och Ellie och i den nyaste tillkom den hyperroliga vässlan Buck. Det gör att värmen hos gänget finns kvar i varje film och utöver det någon eller några nya charmiga karaktärer som ger extra energi till berättelsen. Till skillnad från Shrek filmerna där man gjorde nya karaktärer hit och dit, vilket gjorde att all den känslan och värmen från ettan (och lite tvåan) försvann.

Men nog om Shrek. Det finns mycket positiv med Ice Age 3. Speciellt handlingen är väldigt noggrann och rolig. Hela konceptet med en helt oupptäckt underjordisk värld med dinosaurier säger allt om skaparnas fantasi och gränser. Skämten är smarta och självklart roliga och de kom med korta mellanrum vilket gjorde att käkarna värkte av skratt efteråt. Men det som lyfter denna filmen till ännu högre höjder är faktiskt den nya coola äventyrsvesslan Buck. Simon Pegg, som stod för röstmaterialet, bör vara mycket stolt. Allting med vesslan är så klockrent att jag kan sitta och skratta så här ett par dagar efteråt. De andra röstskådespelarna gör också bra ifrån sig förutom Ray Romano som mammuten Manny. Han läser väldigt entonigt och strävt men det är inget som stör särskilt mycket för att vara ärlig.

Det som saknas för att filmen ska kunna kallas ett mästerverk, är det lilla extra som fanns i exempelvis "Hitta Nemo". På det stora hela är det en härlig familjefilm som kan ses av ALLA, oberoende kön och ålder och jag garanterar att du kommer skratta!

Betyg: 8/10

Paul Blart:Mall Cop

Mina förväntningar före dennna filmen var inte direkt särskilt höga. Jag väntade mig inget mer än en smårolig, medelmåttig komedi, vilket det också blev.

Paul Blart är en tjock, ensamstående, medelåldersman som jobbar som vakt på ett stort köpcentrum. På grund av hans låga blodsocker misslyckades han på intagningsprovet till New Jerseys poliskår. Han tar sitt jobb på största allvar. Bland annat försöker han bötfälla en gammal gubbe med rullator för fortköring. När han har tillfälle spanar han in den söta hårförlängningsbruden (Jayma Mays).

Så blir det fredag och inte vilken fredag som helst utan "Black Friday", den stora shoppingdagen! Efter att Paul låst in sig i spelrummet och spelat guitar hero på högsta volym upptäcker han att hela köpcentrat är tomt. Snart visar det sig att x-antal extremsportare(?) har tagit kontroll över byggnaden och dessutom har de tagit gisslan och till sin fasa upptäcker Paul att en av dem är den söta hårförlängningsbruden! Paul bestämmer sig att göra allt för att stoppa bovarna och rädda sin kärlek..

Som sagt var denna filmen exakt som jag hade väntat mig. Svag men charmig handling, midjemåttsskämt hit och dit och en massa snubblande och misslyckad action. Dock är det helt omöjligt att inte tycka om denne Paul Blart. Han utstrålar en härlig värme och man vill verkligen hans bästa. Kevin James spelar sin roll alldeles exemplaiskt och ni kan räkna med att detta inte är hans sista komiska roll.

Man skrattar väldigt mycket under filmen även om många skämt är ganska barnsliga. Men det är inte en film man kommer ihåg. Det kommer att bli "en i mängden". Dock blir filmen aldrig seg tack vare Kevin James stora portion av energi. Jag vågar inte tänka på vilket betyg jag skulle gett den utan dominanten Kevin James men nu lyfter han den till ett godkänt betyg.

Betyg: 5/10

Filmtips

Jag såg en film igårkväll som var väldigt bra. Orkar inte skriva en recension men jag rekommenderar den till alla. Filmen heter "The Wrestler" och det är Mickey Rourkes stora comeback. Om jag ska ta det kort handlar filmen om wrestlaren Randy "The Ram" Robinson (Rourke) som är på toppen av sin karriär under 80-talet. Tjugo år senare lever han ett vanligt liv. Hans dotter hatar honom och på helgerna brottas han i små gymnastikhallar inför några trogna fans.

Han tränar inför en stor jubileumsmatch mot forne ärkefienden "The Ayatollah" samtidigt som han försöker vinna tillbaka sin dotters respekt. Han träffar strippan Cassidy och hans kropp tar stryk och Randy måste välja hur han vill ha det. Med andra ord är det mycket som händer. Jag tyckte filmen var väldigt bra och Mickey Rourke övertygar. Så se den om ni inte redan har gjort det!

Ikväll blir det två bio förresten. Paul Blart och Ice Age 3.

Transformers:Revenge of the Fallen

Igårkväll var jag på bio och såg Michael Bays uppföljare "Transformers:Revenge of the Fallen"(den svenska översättningen är helt fel ute). Ettan var mycket bra tycker jag så mina förväntningar var rätt så höga. Främst väntade jag mig fartfylld action med grymma specialeffekter och jag hoppades att den skulle bli lika bra som ettan - eller bättre. Jag blev inte besviken.

Denna gången är de onda Decepticons tillbaka med den superonda "The Fallen" som ledare långt ute i rymden. Deras mål är att döda den enda som kan hota The Fallen. Nämligen den goda autoboten Optimus Prime. Dessutom blir Sam (Shia LeBeouf) deras måltavla. Han har på något vis fått in kunskapen om Allspark i sitt sinne. Den informationen är Decepticons ute efter för att till slut släcka jordens sol och förinta mänskligheten. Jordens hopp vilar i Sams händer och vid sin sida har han flickvännen Mikaela (Megan Fox) och autobots...

Transformers:Revenge of the Fallen utmärkte sig på flera sätt men främst specialeffekterna. Snygga explosioner från början till slut och robotarna är ännu mer imponerande än i den första filmen. Vad sägs om den enorma Devastator som suger upp en pyramid (nästan iaf). Även Megatron har fått sig ett ansiktslyft sedan ettan och den nya superskurken "Fallen" är mycket skickligt gjord.

Självklart finns det mer än snygga explosioner och imponerande robotar. De små skämten som smyger sig in här och där är riktigt sköna. Det finns många nya sköna karaktärer. Bland annat de två tvillingarna och den lille perversa decepticonsroboten som Marianne har som husdjur. Även Sams smågalna föräldrar gör ett utmärkt jobb denna gången.

Skådespelarna gör också ett bra jobb. Inget märkvärdigt men dock väldigt bra. Shia lever sig in i sin roll väldigt bra, även Megan gör bra ifrån sig (fast hon egentligen är med för att titta på). De flesta filmkritiker har gett relativt låga betyg på denna filmen. Det kan jag förstå med tanke på att det inte är en film för kritikerna, den är för publiken. Det finns ingen vass dialog, knappt något djup och dessutom har handlingen vissa luckor (Manus, dialog och djup är tre av de viktigaste sakerna kritiker tar hänsyn till). Men detta är en film vars enda syfte är att underhålla och det gör den verkligen. I ena stunden sitter man på helspänn i andra sitter man och garvar. Med andra ord en härlig blandning.

Vissa anser att Michael Bay har gjort för lättsmält action men detta är en film som jag sent kommer att glömma. Till högsta betyg räcker det inte riktigt, främst på grund av det svaga manuset, men Michael Bay bör ändå känna sig stolt!

Betyg: 8/10