Baksmällan

Då har man även sett årets komedi. Det sades att "Baksmällan" var en riktigt rolig och underhållande film. Dessutom lite utflippad, vilket lovade gott. Och visst är det en skön film, det går inte att förneka!

Tro det eller ej men filmen handlar om en rejäl baksmälla. Doug ska gifta sig och måste givetvis fira detta. Tillsammans med sina tre vänner Phil, Stu och Alan åker han till Las Vegas för att festa loss ett dygn. Men Dougs tre vänner inser att någonting är fel när de vaknar upp på hotellrummet, helt borta och utan att minnas ett skvatt från kvällen innan. Dessutom är Doug spårlöst försvunnen. Nu måste de göra allt för att hitta Doug innan bröllopet. Deras sökande efter Doug blir ett oförglömligt äventyt och minst sagt underhållande för oss tittare.

"Baksmällan" är som de flesta Hollywood-produktioner, men ändå inte. Det som främst skiljer är valet av skådespelare. Vi hittar inga vidare kända namn som man så lätt kan förknippa med deras tidigare roller (Jim Carrey, Seth Rogen, Ben Stiller, Adam Sandler etc.). Men skådespelarna gör alla klockrena insatser. De spelar sina roller på ett utmärkt sätt, underhållande och trovärt. Men viktigast av allt, de flesta människor kan associera sig med någon av karaktärerna och det gör att man skrattar både åt dem och med dem.

Absurda scener blandas med vass dialog. Lägg därtill fyra klockrena skådespelarinsatser och du får en komedi du absolut inte får missa!

Betyg: 8/10

Pulp Fiction

"Pulp Fiction" är Quentin Tarantinos andra långfilm och hans mest uppskattade. 1994 var året då filmen hade premiär. Det blev Tarantinos genombrott och filmen har med tiden blivit en riktig kultfilm!

Filmen är uppbyggd av fyra olika sidohandlingar som spelas upp helt okronologiskt. De två huvudhandlingarna är dels två torpeder (Travolta och Samuel L. Jackson) som fått i uppdrag av gangsterbossen Marsellus att hämta upp en väska med okänt innehåll och dels prisboxaren Butch(Bruce Willis)som trotsar en påbjudning att lägga sig i en titelmatch och tvingas fly landet. I en annan sidohandling beordras gangstern Vincent Vega (Travolta) att gå ut med Marsellus fru, Mia och i den sista handlingen föröker ett förälskat par göra ett spontant rån i den resturang de sitter i.

Jaha, var ska man börja? "Pulp Fiction" är en oerhört originell och nyskapande film. Historierna berättas kors och tvärs utan någon som helst kronologisk ordning. För denna annorlunda berättarteknik krävs en enorm skicklighet som inte många regissörer har. Tarantino har det utan tvekan! Man får hela tiden tänka till och ibland ser man samma scen två gånger men ur olika personers perspektiv. Kort sagt, ett felfritt manus!

Men det som genomsyrar "Pulp Fiction" och Tarantinis övriga filmer är dialogen. Enligt mig är dialogen i denna filmen historiens bästa och mest välskrivna. Allvarliga ämnen blandas med lättsamma under hela filmens gång, vilket gör att både spänningen och underhållningsvärdet är väldigt högt. Dialogen mellan Travolta och Samuel L. Jackson är av absolut världsklass. Tack vare enastående skådespeleri och grym regi är deras konversationer någonting utöver det vanliga.

Rollistan är minst sagt imponerande och inger bort sig, tvärtom. Travolta och Jackson har jag redan nämnt. Vidare så syns Uma Thurman, Harvey Keitel, Tim Roth, Bruce Willis och även Christopher Walken och Tarantino själv har två små roller. Mästerregissören lyckas verkligen med att få ur det yttersta av alla skådespelare. Travolta och Jackson gör utan tvekan sina livs roller, och kanske även Bruce Willis.

Om jag ska sammanfatta då? "Pulp Fiction" är filmen som alla filmälskare MÅSTE se. Annorlunda och effektiv berättarteknik, brutalt våld, vass humor och dialog. Allting är träffsäkert! Om man studerar filmen ser man detaljer och inser vilket geni Tarantino är. Hans skruvade ideér lyfter filmen ännu högre. Ingen gör filmer som honom och ingen tänker som honom. Slumpen, överjordiska mirakel, "komiska misstag" och antiklimax, allt förekommer i berättelsen och gör den originell och förutsägbar. Ett exempel är när Travoltas karaktär av misstag skjuter en person i huvudet. Ingen annan än Tarantino skulle kommit på den idén.. Säger bara underbart!

Har du inte sett filmen, gör det! Allt annat än högsta betyg är otänkbart. Det är Tarantinos bästa och det säger mycket. Enligt mig en av filmhistoriens bästa filmer!

Betyg: 10/10

Julie & Julia

Samma dag såg jag dramakomedin "Julie & Julia" med Meryl Streep och Amy Adamas.

Filmen är baserad på två verkliga personer och filmen hoppar mellan dessa olika historier. Den ena är den kända kocken Julia Child (Meryl Streep). Vi får följa hennes liv i Paris under mellankrigstiden då hon utvecklades till en världskänd tv-kock och nästan ett fenomen. Den andra personen vi får äran att följa är den unga kvinnan Julie Powell (Amy Adams) som lever ett normalt liv i 2000-talets början. Hon har pojkvän, ett bra jobb (som hon knappt klarar av) och skriver en novell som hon aldrig avslutar. Istället börjar hon att blogga och hennes mål är att laga alla Julia Childs 500 recept ur hennes kända kokbok på 365 dagar...

I "Julie & Julia" visar Meryl Streep att hon är en av, eller kanske rentav vår tids största och bästa skådespelerska. Hon är grymt förberedd inför varje roll och det märks tydligt i denna film. Ansiktsuttryck, rörelser, dialekt och inte minst hennes fantastiska utstrålning av humor och värme gör att man inte kan annat än le varje gång hon dyker upp i rutan.

Även Amy Adams gör en mycket bra rolltolkning av en typisk ung kvinna som dras med vardagliga problem. Hennes karaktär är mer "realistisk" och den värmen och humorn som Julie Child utstrålar finner man inte i Julia. Med det menar jag inte att hon gör det dåligt, tvärtom.

Filmens storhet ligger, förutom i skådespelet, i den lätta och muntra stämningen. Man blir helt enkelt glad när man tittar på den. Visserligen är det en film utan twistar och dramatiska händelser, men man kan inte undvika att inspireras av Julie Childs härliga personlighet, inte heller undvika att lida med Julia när hon bränner kycklingen, man kan inte undvika att le! Denna "feelgood" rekommenderar jag starkt om du känner dig nere eller bara vill njuta av Meryl Streeps fantastiska skådespeleri!

Betyg: 7/10

Sommaren med Göran

Igårkväll blev det "Sommaren med Göran" på premiären. Jag är inget stort fan av svensk film och dessutom tyckte jag att den kändes lite "B" med tanke på titeln och trailern, så mina förväntningar var inte alls särskilt höga.

Göran (Peter Magnusson) hatar sitt jobb och har nyss dumpat sin flickvän. Men så träffar han sin barndomsvän Linnea i en smyckesbutik och han blir kär direkt. Han får reda på att hon ska fira midsommar på västkusten och av den anledningen sticker han dit tillsammans med sin bästa vän Alex (David Hellenius). Väl där möter vi många härliga personligheter och vad som helst kan hända när det kommer till alkohol och kärlek..

"Sommaren med Göran" är väldigt charmig. Mycket tack vare Peter Magnusson. Han första stora filmroll och han gör det med bravur. Dialogen är ironisk och störtkul, skämten är fyndiga och många och sist men inte minst, karaktärerna. En underbar blandning av ett "tickmongo", en pervers blondin, störtsköna Gregor och givetvis Göran själv.

Men man ska veta vad man ger sig in på. Den som letar ett felfritt manus, klockrena rollprestationer eller ett makalöst foto bör inte välja "Sommaren med Göran". Men det är det som är "grejen". Den har ett syfte: att underhålla, och det gör den. Men med tanke på att filmen endast underhåller för stunden och saknar många faktorer så kan jag högst sträcka mig till en stark trea. Men för att vara svensk film är det faktikst riktigt bra och Magnusson/Hellenius bevisar att de kan mer än tv-program.

Betyg: 6/10

Brüno

Förra veckan såg jag filmen "Brüno" på bio. Mina förväntningar var ärligt talta inte särskilt höga med tanke på att jag inte är något jättefan av hans tidigare succé, "Borat". Men visst blev jag positivt överraskad även om det inte var någon fullträff.

Från den hårige kazakstaniern till den blonda bögreportern Brüno. Tillsamans med sin smygbög till kompanjon (Gustav Hammarsten), drar Brüno iväg i strävan efter att bli en kändis. På vägen bleker han sitt anus, bytar till sig en afrikansk bebis mot en ipod, gör en inte helt lyckad intervju med Harrison Ford och mycket mycket mer som får en att skratta med och även åt Brüno.

I denna filmen går Sacha Baron Cohen längre än någonsin. Det är både grövre och roligare än i Borat och Ali G och på så sätt har han lyckats. Det är imponerande hur långt han vågar gå. Men trots det är det absolut inget mästerverk. Filmen är kort, mindre än en och en halvtimme och därför borde han kunna hålla filmens tempo tillräckligt högt filmen genom kan man tycka. Filmen har vissa svackor med en del misslyckade skämt men allt de andra väger upp det.

Filmen innehåller många sköna repliker och scenen där föräldrarna går med på Brünos sjuka tillgrepp på deras barn är väldigt rolig, för att inte tala om när Brüno är ute och jagar och drar paraleller med "Sex and the city tjejerna". "That´s such a Samantha thing to say" är klockren!

Allt som allt, en stabil fyra. Bättre än Borat enligt mig och jag hoppas på flera roliga karaktärer från Sachas sida.

Betyg: 7/10

Ice Age 3: Det våras för dinosaurierna

Denna filmen hade jag mycket högre förväntningar än på Paul Blart. Dessa animerade filmer om istiden är mina absoluta favoritanimerade filmer tätt efter "Hitta Nemo". Dessutom tyckte jag att handlingen lät riktigt spännande och rolig. Mina förväntningar blev verkligen besvarade!

Det börjar som vanligt med ekorren Scrats outtröttliga jakt efter sitt kära ekollon. Mycket snart visar det sig att det finns en annan ekorre med samma ambition som Scrat, en kvinnlig avbild av honom. Scrat och Scratty faller direkt för varandra samtidigt som båda två kämpar för att lägga beslag på ekollonet. Samtidigt möter vi den snälla mammuten Manny, hans gravida mammutfruga Ellie, tigern Diego som planerar att lämna den väldigt udda flocken och sist men inte minst den korkade och barnsliga sengångaren Sid.

Historien sätter igång när Sid hittar tre mystiska ägg och väljer att adoptera dem. Det visar sig att innehållet i äggen är små dinosaurieungar och mamman till ungarna, en gigantiskt Tyrannosaurus Rex, visar sitt missnöje. Hon för Sid och ungarna till en gigantisk dinosaurievärld långt under isen och gänget beslutar att följa efter och rädda sin sengångarpolare. I den djupa djungeln träffar de bland annat den enögda vesslan Buck, vars högsta prioritet är att hämnas på jätteödlan Rudy efter att denne tagit hans ena öga. Buck, pungråttorna, Diego, mamma mammut och pappa mammut ger sig tillsammans ut på ett stort äventyr i jakt på Sid..

"Ice Age 3" är definitivt en av de bästa animerade filmer jag någonsin sett. Det är väldigt beundransvärt med tanke på att det inte bara är en uppföljare utan en trea i serien! Något som jag tycker är väldigt bra med Ice Age filmerna är att man kör med samma gäng i varje film och så lägger man till någon extra rolig karaktär för varje ny film. I tvåan la man till pungråttorna och Ellie och i den nyaste tillkom den hyperroliga vässlan Buck. Det gör att värmen hos gänget finns kvar i varje film och utöver det någon eller några nya charmiga karaktärer som ger extra energi till berättelsen. Till skillnad från Shrek filmerna där man gjorde nya karaktärer hit och dit, vilket gjorde att all den känslan och värmen från ettan (och lite tvåan) försvann.

Men nog om Shrek. Det finns mycket positiv med Ice Age 3. Speciellt handlingen är väldigt noggrann och rolig. Hela konceptet med en helt oupptäckt underjordisk värld med dinosaurier säger allt om skaparnas fantasi och gränser. Skämten är smarta och självklart roliga och de kom med korta mellanrum vilket gjorde att käkarna värkte av skratt efteråt. Men det som lyfter denna filmen till ännu högre höjder är faktiskt den nya coola äventyrsvesslan Buck. Simon Pegg, som stod för röstmaterialet, bör vara mycket stolt. Allting med vesslan är så klockrent att jag kan sitta och skratta så här ett par dagar efteråt. De andra röstskådespelarna gör också bra ifrån sig förutom Ray Romano som mammuten Manny. Han läser väldigt entonigt och strävt men det är inget som stör särskilt mycket för att vara ärlig.

Det som saknas för att filmen ska kunna kallas ett mästerverk, är det lilla extra som fanns i exempelvis "Hitta Nemo". På det stora hela är det en härlig familjefilm som kan ses av ALLA, oberoende kön och ålder och jag garanterar att du kommer skratta!

Betyg: 8/10

Paul Blart:Mall Cop

Mina förväntningar före dennna filmen var inte direkt särskilt höga. Jag väntade mig inget mer än en smårolig, medelmåttig komedi, vilket det också blev.

Paul Blart är en tjock, ensamstående, medelåldersman som jobbar som vakt på ett stort köpcentrum. På grund av hans låga blodsocker misslyckades han på intagningsprovet till New Jerseys poliskår. Han tar sitt jobb på största allvar. Bland annat försöker han bötfälla en gammal gubbe med rullator för fortköring. När han har tillfälle spanar han in den söta hårförlängningsbruden (Jayma Mays).

Så blir det fredag och inte vilken fredag som helst utan "Black Friday", den stora shoppingdagen! Efter att Paul låst in sig i spelrummet och spelat guitar hero på högsta volym upptäcker han att hela köpcentrat är tomt. Snart visar det sig att x-antal extremsportare(?) har tagit kontroll över byggnaden och dessutom har de tagit gisslan och till sin fasa upptäcker Paul att en av dem är den söta hårförlängningsbruden! Paul bestämmer sig att göra allt för att stoppa bovarna och rädda sin kärlek..

Som sagt var denna filmen exakt som jag hade väntat mig. Svag men charmig handling, midjemåttsskämt hit och dit och en massa snubblande och misslyckad action. Dock är det helt omöjligt att inte tycka om denne Paul Blart. Han utstrålar en härlig värme och man vill verkligen hans bästa. Kevin James spelar sin roll alldeles exemplaiskt och ni kan räkna med att detta inte är hans sista komiska roll.

Man skrattar väldigt mycket under filmen även om många skämt är ganska barnsliga. Men det är inte en film man kommer ihåg. Det kommer att bli "en i mängden". Dock blir filmen aldrig seg tack vare Kevin James stora portion av energi. Jag vågar inte tänka på vilket betyg jag skulle gett den utan dominanten Kevin James men nu lyfter han den till ett godkänt betyg.

Betyg: 5/10

Natt på Muséet 2

Natt på Museet var en av 2006 roligaste filmer enligt mig. Därför hade jag ganska höga förväntningar på just denna filmen även om jag inte trodde den skulle bli riktigt lika bra som den första. Det blev den inte heller, inte riktigt. Bitvis var den väldigt rolig men inte hela tiden.

Förutom dom gamla karaktärerna finns det nya som den onde egyptiske faraonen Kahmunrah, Al Capone, Ivan den Förskräcklige och Abraham Lincoln. Men även dom gamla bekantingarna Teddy Roosevelt, Jedediah och Octavius var med. Ben Stiller (Larry), Owen Wilson (Jedediah) och Steve Cooger (Octavius) gör alla mycket bra insatser. Stiller lever sig in alldeles utmärkt i sin roll och Cooger och Wilson är grymt roliga än en gång som miniatyrsoldater.

Handlingen då?

När det gamla Naturhistoriska museet stänger för renovering flyttas alla museiföremålen till Smithsonian Institute, världens största museum som i själva verket består av flera olika museum med 136 millioner föremål. När Jedediah ringer Larry och berättar att dom är i trubbel beger sig Larry sig dit direkt. Det visar sig att den onde faraonen Kahmunrah har kommit til liv tack vare "guldtavlan". Kahmunrah har stora planer. Han tänker nämligen föra en jättestor armé tillbaka till liv med hjälp av "guldtavlan" och därmed ta över hela världen. Det blir en stor kamp om tavlan där Kahmunrah tar hjälp av Al Capone, Napoleon och Ivan den Förskräcklige medan Larry står på de godas sida..

Betyg: 5/10