Biosommar- 09 över

Jaha då var sommaren över. Skolan har börjat och vädret blir allt sämre. Inte nog med det. I och med "Inglourious Basterds" i helgen är också biosommar- 09 över. Självklart har jag sett alla filmerna som fanns på programmet (elva till antalet) och jag tänkte göra en kort lista. Det har varit många mycket bra filmer och inte en enda riktigt dålig så det är inte lätt att rangordna dem, men jag gjorde åtminstone ett försök!

1. INGLOURIOUS BASTERDS

Första platsen är det inte mycket att snacka om. Tarantinos nya mästerverk innehåller det mesta. Manus, skådespel, dialog, musik, foto; allting av yttersta klass. Blandningen mellan ändlös spänning och fyndig komik ger filmen ytterligare än dimension. Man kan inget annat än att avguda Tarantino. Han har så kul när han gör sina filmer, det märks. Dessutom gör han lite som han vill, det är det som gör honom så unik. Han passade till och med på att ändra lite på världshistorien.

2. TRANSFORMERS: REVENGE OF THE FALLEN

Michael Bays mastodontfilm finns det mycket att säga om. Rent filmsikt sett finns det många brister, men själva underhållningen går inte att klaga på. Specialeffekterna imponerar stort i en lika storslagen film med sommarens klart maffigaste slutstrid.

3. ICE AGE 3: DET VÅRAS FÖR DINOSAURIERNA

Den enda animerade filmen på listan. Den tredje i raden av Ice Age-filmer. Denna är minst lika imponerande som de föregående. Ett mycket noggrannt och välarbetat manus som kompletteras av klockrena karaktärer. Skämten är många och ovanligt roliga. Den största behållningen står Simon Pegg för som röstskådespelare till den nya supercoola vässlan Buck. (OBS! Se helst med engelskt tal!)

4. ÄNGLAR OCH DEMONER

Uppföljaren till "Da Vinci Koden" var bättre än jag färväntade mig. Väldigt spännande från början till slut. Visserligen ganska förutsägbart och klichéartat men sånt får man ta ibland. Rolgt att vår svenska stjärna Stellan Skarsgård gjorde bra ifrån sig! En oväntad twist på slutet höjde spänningen ytterligare ett snäpp.

5. BRÜNO

Sacha Baron Cohen (Ali G, Borat) spelar en österrikisk gayreporter i hans nya utflippade film. Det är grövre än någonsin och den når kanske inte riktigt ända upp till Borats höjder, men ändå väldigt underhållande. Stundtals hur kul som helst, men ibland går det för långt. Men som sagt, riktigt rolig!

6. PUBLIC ENEMIES

Denna film hade jag väldigt höga förväntningar på. Av den anledningen blev jag faktiskt lite besviken. Visst är det väldigt snyggt gjort och så, men det saknas djup. Både Johnny Depps Dillinger och Christian Bales Purvis bara "hoppar in" i filmen utan någon som helst bakgrund. Depp övertygar i sin roll och en Oscar är inte helt otänkbart. Bale däremot var mycket svagare än vad jag hade förväntat mig. En roll han inte passar i helt enkelt. Filmen tar sig dock på slutet och blir då riktigt spännande.

7. HARRY POTTER OCH HALVBLODSPRINSEN

Den nya Harry Potter-filmen är väldigt annorlunda jämfört med de tidigare. Det är snyggare men framför allt roligare. Lite för roligt. Den framställs som en romantisk komedi, vilket är synd då detta ska vara en av de mörkaste i serien. Även vissa viktiga delar från boken finns inte med i filmen, vilket också är synd. Kort sagt kommer jag aldrig gilla filmerna så som böckerna. Skådespelarna gör dock ett strålande jobb. Jim Broadbent, Helena Bonham Carter, Tom Felton och Evanna Lynch står för de bästa insatserna.

8. SOMMAREN MED GÖRAN

Den enda svenska filmen i årets program. Det var nog den filmen jag hade lägst förväntningar. Därför blev jag positivt överraskad. Peter Magnusson i huvudrollen är mycket bra och bevisar att han kan mer än tv-program. Sköna karaktärer i en mysig och väldigt rolig sommarkomedi. Når dock inga imponerande höjder.

9. G.I. JOE: THE RISE OF COBRA

Vill du se ren action är detta filmen för dig. Ungefär som Transformers. Byggd å leksaker och har som syfte att underhålla och inget annat. Men den är sämre än Transformers. Lika dåligt manus, pinsam dialog och VÄLDIGT högt tempo. Men är du sugen på action och inte orkar använda hjärnan så ska du se den.

10. TERMINATOR SALVATION

Trean i serien blev en flopp och jag anade ett identiskt öde för denna. Så dålig var den inte. Men heller inte särskilt bra. Det jag saknade främst var någon sorts charm och humor. Allting var oerhört stel, även Bale i huvudrollen. De nya robotarna imponerade åtminstone och betyget stannar på godkänt.

11. NATT PÅ MUSÉET 2

Ettan var överraskande bra. Den var både charmig och smårolig. Tvåan däremot saknade den charmen, eftersom man redan visste att föremålen skulle börja leva. Alltså var det inget lyckat drag att göra en uppföljare enligt mig. Seth Rogen och Ben Stiller höjer betyget till godkänt här också i alla fall.

Inglourious Basterds

Quentin Tarantino är tillbaka, äntligen! Efter en besvikelse i form av "Death Proof" har vissa tvivlat på honom, men i "Inglourious Basterds" visar han än en gång upp alla sina underbara kvalitéter som regissör.

Den här gången för han oss tillbaka till Frankrike och andra världskriget. Filmen inleds med ett brutalt massmord på en gömd judefamilj ute på landet. Ledaren för massmordet är naziofficern Hans Landa (Christoph Waltz), även känd som "judejägaren". En liten flicka vid namn Shosanna (Mélanie Laurent) överlever attentatet och flyr för att senare försöka hämnas.

Men givetvis får nazisterna inte härja runt helt och hållet på egna villkor, då blir det ingen bra film. Motståndsrörelsen består av ett litet team av skjutglada och minst sagt hänsynslösa amerikaner, ledda av Aldo Raine (Brad Pitt). "The Basterds", som de kallas, gör allt vad som krävs(slaktar nazister i hundratal) och spelar helt utan regler för att nå sitt mål; störta Hitler och nazismen.

Känslorna jag hade när jag gick ur biografen var typ: WOW!! Det var väldigt länge sedan jag såg en så spännande, rolig, smart och oerhört snygg film. Tarantino levererar på alla plan. Manuset ,som han har putsat på ända sedan "Pulp Fictions" dagar, är grymt starkt. Berättartekniken känner vi igen från såväl "Pulp Fiction" och "Kill Bill", d.v.s att han använder sig av flera olika sidohandlingar som vävs ihop i slutet (i detta fallet på en biograf) och att berättandet sker i kaptielform.

Skådespelet imponerar som alltid när det gäller Tarantino. Brad Pitt ,som inte har gjort en dålig roll sedan "Troja", spelar den smått galna Aldo Raine och med sin breda Tennesse-dialekt står han för de flesta komiska inslagen. Och som han gör det. Vissa kallar det överspel men jag kallar det underhållning på hög nivå. Scenen där han pratar italienska är klockren! Men han står dock inte för den bästa prestationen. Christoph Waltz är helt outstanding i sin roll som översten Hans Landa. Inte nog med hans briljanta agerande, han talar dessutom fyra olika språk! Allt annat än en Oscar vore en skandal. Även Mélanie Laurent och Diane Kruger står för grymma insatser.

Quentin Tarantino är kanske mest känd för sina brutala och annorlunda filmer, men också för sin exemplariska dialog. Så även här. Tempot i filmen är stundtals väldigt, väldigt lågt men det stör inte tack vare den felfria dialogen. Enligt mig är Tarantino den i särklass bästa regissören på att med hjälp av sin dialog driva handling framåt och skapa en nästan elektrisk spänning. Det finns flera bra exempel från filmen. Man anar att någonting ska hända men den kontrollerade dialogen fortsätter tills man nästan inte kan sitta still längre. Detta kombinerat med fantastiskt foto och makalös musik bygger upp en spänning så påtaglig att man nästan kan ta på den. Och då plötsligt får vi skåda de mest brutala och våldsamma scener som vi inte har fått uppleva på filmduken på väldigt länge. Tarantino i ett nötskal.

Tarantino har i samband med "Inglourious Basterds" skapat ett nytt stycke film som kommer att leva en lång tid framöver, var så säkra. Definitivt i klass med hans bästa och utan tvekan årets bästa film hittills ("District 9" och "Avatar" som möjliga utmanare, dock mycket tveksamt). Tarantino gav oss en liten vink i sista repliken; "This might just be my masterpiece". Och visst är det ett mästerverk. Ett storslaget sådant!

Betyg: 10/10

G.I. Joe: The Rise of Cobra

Kvällens första film var G.I. Joe: The Rise of Cobra, regisserad av Stephen Sommers (tidigare Van Helsing). Grunden till filmen är små leksaksfigurer från 80-talet. Mina förväntningar var extremt låga med tanke på att jag inte har växt upp med figurerna och för att trailern är pinsamt dålig.

G.I. Joe är en hemlig, internationell elitstyrka som hanterar omöjliga situationer som INGEN annan klarar av. Ganska snart upptäcks ett nytt hot. En mystisk organisation med namnet "Cobra" har stulit ett antal stridsspetsar (som käkar metall) och har för avsikt att skapa kaos i hela världen. Kort och gott fightas G.J Joes mot Cobra där båda teamen använder sig av sin generations bästa spion och militär- utrustning. På båda sidor hittar vi ninjor, tuffa brudar och andra hårdingar.

Det här är action så det smäller. Bokstavligen. Antal explosioner är nog fyrsiffrigt, ljudeffekterna dundrar och det klipps vilt. Eftersom jag inte känner till figurerna sedan innan och inte har läst tidningar kan jag inte jämföra på det sättet. Därför såg jag det bara som en vanlig actionrulle.

Det går inte att klaga på underhållningen. Visst är det lite barnsligt men det får man vara beredd på. Manuset är ganska svagt och inte värst orginellt, men det kan jag också leva med. Det som stör mig mer är dialogen. Visst, det är en actionsprängd blockbuster, varför bry sig om dialogen? Men det gör jag faktiskt. Ibland är det så pinsamt dåligt att jag måste titta bort. Lite mer kunde de ha ansträngt sig kan man tycka. Jag tycker även att tempot är en aning för högt. Man hinner inte hämta andan i en minut förrän nästa explosion och pangpang bryter ut. Den snabba klippningen bidrar inte heller till något lugn.

Men som sagt, det går inte att bortse från underhållningsvärdet. Man vet vad man får... och man får det. Grabbaction när det är som mest intensivt och givetvis helt IQ-befriat.

Betyg: 5/10

Sommaren med Göran

Igårkväll blev det "Sommaren med Göran" på premiären. Jag är inget stort fan av svensk film och dessutom tyckte jag att den kändes lite "B" med tanke på titeln och trailern, så mina förväntningar var inte alls särskilt höga.

Göran (Peter Magnusson) hatar sitt jobb och har nyss dumpat sin flickvän. Men så träffar han sin barndomsvän Linnea i en smyckesbutik och han blir kär direkt. Han får reda på att hon ska fira midsommar på västkusten och av den anledningen sticker han dit tillsammans med sin bästa vän Alex (David Hellenius). Väl där möter vi många härliga personligheter och vad som helst kan hända när det kommer till alkohol och kärlek..

"Sommaren med Göran" är väldigt charmig. Mycket tack vare Peter Magnusson. Han första stora filmroll och han gör det med bravur. Dialogen är ironisk och störtkul, skämten är fyndiga och många och sist men inte minst, karaktärerna. En underbar blandning av ett "tickmongo", en pervers blondin, störtsköna Gregor och givetvis Göran själv.

Men man ska veta vad man ger sig in på. Den som letar ett felfritt manus, klockrena rollprestationer eller ett makalöst foto bör inte välja "Sommaren med Göran". Men det är det som är "grejen". Den har ett syfte: att underhålla, och det gör den. Men med tanke på att filmen endast underhåller för stunden och saknar många faktorer så kan jag högst sträcka mig till en stark trea. Men för att vara svensk film är det faktikst riktigt bra och Magnusson/Hellenius bevisar att de kan mer än tv-program.

Betyg: 6/10

Public Enemies

Såg Michael Manns nya film Public Enemies igår. Hade hyfsat höga förväntningar på den, främst med tanke på skådespelarna. Både Johnny Depp och Christian Bale är två av mina absoluta favoriter av de "nya" skådisarna. Filmen var bra men saknade lite djup för att bli ihågkommen.

Filmen utspelar sig mitt under den stora depressionen i USA under 30-talet. Den karismatiske John Dillinger (Depp), folkets hjälte, rånar banker på en minut och fyrtio sekunder blankt, flyr från fängelse hit och dit samtidigt som han försöker få ihop det med Billie Frechette (Marion Cotillard). På andra sidan lagen hittar vi polisagenten Melvin Purvis (Bale) som gör allt i sin makt och lite till för att sätta fast "samhällets fiende nr 1".

Detta kunde blivit ett mästerverk och en modern klassiker. Men det blev det inte. Det som skiljer "Public Enemies" med filmer som "Gudfadern" och "Scarface" är framför allt djupet. Vi får knappt någon information om någon av karaktärerna. Ingen bakgrund, ingen familj varken hos Dillinger eller Purvis. De bara "dyker upp". Med andra ord skulle det inte skadat om vi fått komma lite närmre inpå deras liv och på så sätt bli mer engagerade och det skulle fått oss att bry oss mer om deras öde.

Hela första halvan av filmen haltar lite på grund av detta. Mann bryr sig mer om häftiga kameravinklar, coola vapen, kostymer etc. vilket i och för sig är väldigt bra men han borde lagt lika mycket fokus på att driva handlingen framåt. Första timmen ser vi mest upprepade bankrån, ständiga flyktscener och en massa gubbar i kostymer och givetvis en massa pangpang. Vid tredje bankrånet satt man inte direkt på helspänn, snarare satt jag och gäspade. Rånen är varken genialiska eller coolt genomförda. Nej, det går väldigt snabbt vilket gör att man inte heller fastnar för själva rånen (fast det är väl meningen, han är ju John Dillinger).

Men filmer tar sig, absolut! Den sista halvan av filmen är väldigt bra. Depp blir bättre och bättre ju längre filmen går och spänningen höjs väldigt mycket. Härliga repliker mellan Bale och Depp och scenen där Depp går in i själva polishuset är underbar. Men det som är filmens höjdpunkt näst efter slutet är faktiskt romansen mellan Dillinger och Frechette. Där lyckades de verkligen att göra det intressant och spännande. Men att en romans är en av filmens höjdpunkter säger ganska mycket om filmen.

Men som sagt, filmen är riktigt välgjord, extremt välgjord till och med. Musiken är storartad, värd en klassiker. Inte riktigt i klass med musiken i "Nyckeln i frihet" men inte långt därifrån. Det säger mycket.. De borde kanske varierat med någon annan låt då och då och men annars var det utmärkt. Som sagt en ganska ytlig film, som med mer djup och en bättre början skulle kunnat bli riktigt, riktigt bra. Istället känns det som att man har slarvat bort enorm potential till ett mästerverk.

Betyg: 6/10

Harry Potter och Halvblodsprinsen

Jaha nu har man sett den. Årets mest efterlängtade film. Harry Potter och Halvblodsprinsen! Mina förväntningar var givetvis väldigt höga dels med tanke på vilken HP-nörd jag är, dels med tanke på recensionerna. Precis innan jag såg filmen läste jag ut boken med samma namn för ca. sjunde gången, vilket kanske var ett misstag eftersom jag nu märkte exakt alla luckor och detaljer som inte fanns med i manuset. Därför var det med en lite styng av besvikelse jag gick ut ur biografen. Nu kommer en lååååång redogörelse av mina tankar om filmen.

Även fast jag blev ganska missnöjd finns det givetvis mycket positiv med filmen. Därför börjar vi med det. För det första är fotot helt magiskt. Vissa scener är värda pengarna bara för att se på. Även specialeffekterna är strålande. En klar förbättring sedan "Fenixorden". Man har lyckats med att göra det maffigt utan att på något sätt dominera över storyn. Även quidditchen är väldigt välgjord och ett stort plus för komiken. Det är helt klart den roligaste i serien (hittills) och man märker att de har ansträngt sig för att få lite skratt från publiken. Det lyckas de med. Mest tack vare skådespelarna.

Och det är just det som lyfter "Harry Potter och Halvblodsprinsen" till ett godkänt betyg. Skådespelarna.I många fall är de faktiskt helt enastående. Nästa hela den brittiska eliten finns med som vanligt + några förstärkningar. Alan Rickman (Snape), Maggie Smith (McGonagall), Helena Bonham Carter (Lestrange) är alla lika stabila som vanligt och deras tolkningar av sina karaktärer är perfekta. Rickman med sitt tomma ansiktsuttryck och specialla "Snaperöst", Smith med hennes övertygande agerande och inte minst Bonham Carter med hennes entusiastiska och smått galna sätt att gestalta dödsätaren Bellatrix Lestrange.

Men det finns två personer som märker ut sig extra. Allra bäst är den nya Jim Broadbent som spelar den nya läraren i trolldryckskonst Horace Snigelhorn. Han lever sig in i sin roll väldigt bra, blandar underbart minspråk med klockrena repliker och han blir snabbt en personlig favorit (i filmen åtminstone). Den andra personen som märker ut sig är ingen mindre än Tom Felton (Draco Malfoy). Han har alltid spelat sin roll mycket bra men denna gången är det exeptionellt. Med sin tomma blick och övertygande sätt förstår man att han har något mycket viktigt och stort på gång. Hans blick under inledningsmåltiden säger allt.

De andra "ynglingarna" då? Helt okej säger jag. Radcliffe har väl aldrig varit något underbarn på något sätt och hans agerande i de två-tre första filmerna är pinsamt dåligt, men i de senare filmerna har han utvecklats och denna är hans klart bästa hittills. Han är faktiskt helt underbar i en sekvens i filmen, nämligen när han har tagit sin lyckodryck Felix Felicis. Även Rupert Grint gör sin bästa insats hittills. Han får ganska stort utrymme och är väldigt rolig. Dessutom får han prova på Quidditch och gör några fina räddningar^^. Sist men inte minst i trion är Emma Watson, som alltid har varit snäppet vassare än sina två medspelare (inte enbart tack vare hennes utseende). Även i denna gör hon en bra insats men inget märkvärdigt. På det stora hela gör i stort sätt alla relativt bra ifrån sig. Alla utom en, som jag ska komma tillbaka till senare. Lite synd också att Evanna Lynch (Luna Lovegood) inte får mer tid framför kameran. Hon är helt underbar!

Nu det negativa...

För det första: var är Harry Potter känslan och all magi? Jag kan köpa att man har skippat talande tavlor och trappor som flyttar på sig, för det är trots allt en mycket allvarligare och mörkare historia. MEN, varför ta bort den klassiska Harry Potter musiken? Med undantag av några sekunder alldeles i början existerar den inte över huvud taget. Dessutom är själva Hogwarts väldigt annorlunda. Det känns nästan som saker och ting bytt plats och som sagt så känns slottet inte lika levande som tidigare. Till och med Den Tjocka Damen får känna sig bortklippt. Skymtar inte heller många spöken, varken "Nästan huvudlösa Nick" eller Missnöjda Myrtle som faktiskt finns med i boken. Det för oss vidare till nästa och det största problemet: Manuset (Ni som inte har sett filmen eller läst boken bör sluta läsa nu).<----- OBS!

Jag har full förståelse för att man inte kan få med allt från en så lång bok. Då skulle filmen blivit minst fem timmar, men Yates har inte gjort det lätt för sig inför finalen. Det finns väldigt många lösa trådar och saker som inte ens har presenterats än. Jag kan leva med ganska många saker de har tagit bort. Att Dursleys är bortklippa gör inte så mycket, inte heller att det första kapitlet från boken är borta. Det vill säga "Den andra ministern" där blanda annat den nya trolldomsministern Rufus Scrimgeour dyker upp. I filmen dyker han aldrig upp. Men som sagt, det kan de nog rätta till i nästa film. Även två ganska betydande romanser har glömts bort. Lupin och Tonks och Bill och Fleur. Den senaste är väldigt viktig, då deras bröllop invaderas av dödsätare i sjuan. Men även det tror jag kommer att fixas i sjuan.

Värre är det med Dumbledores lektioner. I boken visar han Harry massor av minnen om Voldemorts bakgrund, om de olika potentiella horrokruxerna och tillsammans listar de ut vilka de återstående horrokruxerna kan vara (förutom en). Detta är basen i boken och spelar en oerhört stor roll för hela slutet. Allt detta glöms bort i filmen. Inför finalen känner Harry inte till en enda horrokrux förutom dagboken som är förstörd, ringen som är förstörd och den falska som han kämpar sig till i grottan. Vi får se ett ganska meningslöst minne från när Dolder befinner sig på barnhemmet och vi får se Snigelhorns falska och riktiga minne. Inget mer. Ingenting om Mervolo och Merope Gaunt, ingenting när Voldermort jobbade på Borgin & Burke och besökte den gamla häxan med medaljongen och bägaren, ingenting om när Voldemort som vuxen begav sig till Hogwarts för att söka tjänst som lärare. Ingenting.. Det var en av de sakerna som störde mig mest under filmen. Trots att "Harry Potter och Dödsrelikerna" ska göras i två filmer har Yates mycket att leva upp till.

Något som jag om möjligt stör mig ännu mer på är slutstriden på Hogwarts. Vilken strid?, säger ni då. Det är det som är problemet. Hela den maffiga, spännande, blodiga slutstriden på Hogwarts har uteblivit helt! Vilket enormt misstag! Jag förstår inte alls varför man har valt att ta bort det. Det skulle passa utmärkt i filmen och det kunde blivit hur bra som helst.Men nej, dödsätarna bara går rätt genom hela Hogwarts, ut på skolområdet, bränner ner Hagrids stuga och ger sig där ifrån. Den enda som kämpar emot är Harry. Var är Fenixorden? Lärarna? Dumbledores armé? Inte ens Hagrid eller Fang rusar ut ur sin brinnande stuga och fightas..

Och påtal om brinnande stuga. Varför attackerar dödsätarna kråkboet och bränner ner det?? Ingenting av det nämns i boken och i sjuan befinner de sig i kråkboet ett tag men det lär ju inte gå nu. Okej att de gör om manuset för att bättre lämpa sig som film, men att bränna ner kråkboet är att ta i. Sist men inte minst: Var är Dumbledores begravning?! Jag älskade den biten i boken men också begravningen var spårlöst fursvunnen i filmen. Obegripligt var ordet.

Som ni märker jämför jag allt med boken. Det är lite orättvist med tanke på hur svårt det är att filmatisera de långa HP-böckerna. 2,33 räcker inte på långa vägar för att tillfredsställa fansen (som jag).I synnerhet denna boken är extra svår att överföra till film. Förutom att den är väldigt lång är den dessutom ganska tempofattig och abstrakt och för att vara ärlig händer det inte särskilt mycket. Det gör det ännu svårare att förstå varför de har tagit bort de två VIKTIGASTE händelserna från boken. Slutstriden och Dumbledores lektioner.

Nu till den skådespelaren jag nämnde innan och som jag lovade hålla extra koll på, Michael Gambon (Dumbledore). Jag har stört mig fruktansvärt mycket på honom under de senaste filmerna (han ersatte Richard Harris efter de två första filmerna) och de sades att han skulle vara riktigt bra i denna. Visst, liite bättre var det men fortfarande uselt. Problemet är att det är inte Dumbledore. Nu har det kommit ut att han inte ens har läst böckerna. Det låter rimligt när man ser han på bioduken. Han har inte förstått hur Dumbledore ska vara alls. Hans kommentar i en intervju om hur Dumbledore ska vara ("He´s got to be a bit scary. All headmasters should be a bit scary, shouldn't they?") säger allt.

Albus Dumbledore ska vara självsäker, varm och samtidigt ha glimten i ögat. Gambon lyckas nästan med ett av tre. Han är definitivt inte självsäker, snarare förvirrad, och han är sannerligen inte varm. Tom i blicken och så iskall man kan bli. Glimten i ögat lyckas han faktiskt ett fåtal gånger med. Dessutom stör jag mig på små detaljer och repliker. Till exempel efter att han och Harry har sett Snigelhorns riktigta minne. Då sätter sig Gambon ner, nästan svimfärdig och säger något i stil med: "This was beyond all imagination". Hur kan Dumbledore säga en sån sak. Han ska ju veta allt! Han är snäppet under Gud! I boken säger han bara lugnt att hans misstankar blev bekräftade och att de hade en lång väg kvar att gå.

Vidare så pratar han inte som Dumbledore, han liknar inte ens Dumbledore! Det kan jag förmodligen inte klandra Gambon för, utan de som väljer kläder och liknande. Dumbledore ska ha en lång färgad mantel och ett långt vitt skägg. Faktum att han är iförd en grå sliten rock och ett kort grått skägg bidrar inte direkt med någon värme. Han är inte någon jä**a Gandalf The Grey, han är Dumbledore! Och var är han halvmåneformade glasögon?..

Nej, jag kan inget annat än att sakna Richard Harris och hans underbara gestaltning av tidernas största trollkarl. Harris hade alla de egenskaper som Gambon saknar, inklusive utseendet. Det märkliga är att när jag såg filmen "Gladiator" härom dagen och såg Caesar (den första) var det första som slog mig: Den skådespelaren skulle ju passa perfekt som Dumbledore! När jag tittar på filmens baksida efter hans namn ser jag Richard Harris... Vila i frid.

Det sista jag kan klaga på är att det blev aningen för mycket kärlek och komedi. Det är trots allt en av den mörkaste historien i serien men filmen är mer av en romantisk komedi, så lite mindre av den varan skulle välkomnas även om det var ganska underhållande.

Så om jag skulle göra en beundransvärt kort summering av fiilmen så blir det som följande:

Skådespelare + (speciellt Broadbent och Felton)

Komik + (även om det blev lite för mycket)

Foto +

Specialeffekter +

Manus -

Borttagna scener -

Gambon -

Musik -

HP-känsla -

Som jag skrev innan har jag ju jämfört i stort sett allting med filmen och majoriteten av min kritik ligger i skillnaden mellan boken och filmen. Därför ska jag se filmen igen (och de två resterande filmerna) på bio utan att tänka på böckerna och istället se den som en film och inget annat. För om jag tänker efter är "Harry Potter och Halvblodsprinsen" helt klart en av de bästa i serien hittills. I ingen av filmerna har man lyckats få med allt från respektive bok. Enligt mig är fortfarande "Harry Potter och Fången från Azkaban" den bästa filmen hittills och "Harry Potter och Fenixorden" den sämsta.

Regissören David Yates har gjort stora framsteg sedan Fenixorden och han behöver göra många till inför de två sista om han ska kunna knyta ihop denna historia på ett smart och bra sätt. Inspelningarna är i full gång och de är på inspelningsdag 100 (ungefär) av 250. Den första delen av "Harry Potter och Dödsrelikerna" har premiär i Novemeber 2010 och den andra delen i Juli 2011!

Betyg: 6/10

Brüno

Förra veckan såg jag filmen "Brüno" på bio. Mina förväntningar var ärligt talta inte särskilt höga med tanke på att jag inte är något jättefan av hans tidigare succé, "Borat". Men visst blev jag positivt överraskad även om det inte var någon fullträff.

Från den hårige kazakstaniern till den blonda bögreportern Brüno. Tillsamans med sin smygbög till kompanjon (Gustav Hammarsten), drar Brüno iväg i strävan efter att bli en kändis. På vägen bleker han sitt anus, bytar till sig en afrikansk bebis mot en ipod, gör en inte helt lyckad intervju med Harrison Ford och mycket mycket mer som får en att skratta med och även åt Brüno.

I denna filmen går Sacha Baron Cohen längre än någonsin. Det är både grövre och roligare än i Borat och Ali G och på så sätt har han lyckats. Det är imponerande hur långt han vågar gå. Men trots det är det absolut inget mästerverk. Filmen är kort, mindre än en och en halvtimme och därför borde han kunna hålla filmens tempo tillräckligt högt filmen genom kan man tycka. Filmen har vissa svackor med en del misslyckade skämt men allt de andra väger upp det.

Filmen innehåller många sköna repliker och scenen där föräldrarna går med på Brünos sjuka tillgrepp på deras barn är väldigt rolig, för att inte tala om när Brüno är ute och jagar och drar paraleller med "Sex and the city tjejerna". "That´s such a Samantha thing to say" är klockren!

Allt som allt, en stabil fyra. Bättre än Borat enligt mig och jag hoppas på flera roliga karaktärer från Sachas sida.

Betyg: 7/10

Ice Age 3: Det våras för dinosaurierna

Denna filmen hade jag mycket högre förväntningar än på Paul Blart. Dessa animerade filmer om istiden är mina absoluta favoritanimerade filmer tätt efter "Hitta Nemo". Dessutom tyckte jag att handlingen lät riktigt spännande och rolig. Mina förväntningar blev verkligen besvarade!

Det börjar som vanligt med ekorren Scrats outtröttliga jakt efter sitt kära ekollon. Mycket snart visar det sig att det finns en annan ekorre med samma ambition som Scrat, en kvinnlig avbild av honom. Scrat och Scratty faller direkt för varandra samtidigt som båda två kämpar för att lägga beslag på ekollonet. Samtidigt möter vi den snälla mammuten Manny, hans gravida mammutfruga Ellie, tigern Diego som planerar att lämna den väldigt udda flocken och sist men inte minst den korkade och barnsliga sengångaren Sid.

Historien sätter igång när Sid hittar tre mystiska ägg och väljer att adoptera dem. Det visar sig att innehållet i äggen är små dinosaurieungar och mamman till ungarna, en gigantiskt Tyrannosaurus Rex, visar sitt missnöje. Hon för Sid och ungarna till en gigantisk dinosaurievärld långt under isen och gänget beslutar att följa efter och rädda sin sengångarpolare. I den djupa djungeln träffar de bland annat den enögda vesslan Buck, vars högsta prioritet är att hämnas på jätteödlan Rudy efter att denne tagit hans ena öga. Buck, pungråttorna, Diego, mamma mammut och pappa mammut ger sig tillsammans ut på ett stort äventyr i jakt på Sid..

"Ice Age 3" är definitivt en av de bästa animerade filmer jag någonsin sett. Det är väldigt beundransvärt med tanke på att det inte bara är en uppföljare utan en trea i serien! Något som jag tycker är väldigt bra med Ice Age filmerna är att man kör med samma gäng i varje film och så lägger man till någon extra rolig karaktär för varje ny film. I tvåan la man till pungråttorna och Ellie och i den nyaste tillkom den hyperroliga vässlan Buck. Det gör att värmen hos gänget finns kvar i varje film och utöver det någon eller några nya charmiga karaktärer som ger extra energi till berättelsen. Till skillnad från Shrek filmerna där man gjorde nya karaktärer hit och dit, vilket gjorde att all den känslan och värmen från ettan (och lite tvåan) försvann.

Men nog om Shrek. Det finns mycket positiv med Ice Age 3. Speciellt handlingen är väldigt noggrann och rolig. Hela konceptet med en helt oupptäckt underjordisk värld med dinosaurier säger allt om skaparnas fantasi och gränser. Skämten är smarta och självklart roliga och de kom med korta mellanrum vilket gjorde att käkarna värkte av skratt efteråt. Men det som lyfter denna filmen till ännu högre höjder är faktiskt den nya coola äventyrsvesslan Buck. Simon Pegg, som stod för röstmaterialet, bör vara mycket stolt. Allting med vesslan är så klockrent att jag kan sitta och skratta så här ett par dagar efteråt. De andra röstskådespelarna gör också bra ifrån sig förutom Ray Romano som mammuten Manny. Han läser väldigt entonigt och strävt men det är inget som stör särskilt mycket för att vara ärlig.

Det som saknas för att filmen ska kunna kallas ett mästerverk, är det lilla extra som fanns i exempelvis "Hitta Nemo". På det stora hela är det en härlig familjefilm som kan ses av ALLA, oberoende kön och ålder och jag garanterar att du kommer skratta!

Betyg: 8/10

Transformers:Revenge of the Fallen

Igårkväll var jag på bio och såg Michael Bays uppföljare "Transformers:Revenge of the Fallen"(den svenska översättningen är helt fel ute). Ettan var mycket bra tycker jag så mina förväntningar var rätt så höga. Främst väntade jag mig fartfylld action med grymma specialeffekter och jag hoppades att den skulle bli lika bra som ettan - eller bättre. Jag blev inte besviken.

Denna gången är de onda Decepticons tillbaka med den superonda "The Fallen" som ledare långt ute i rymden. Deras mål är att döda den enda som kan hota The Fallen. Nämligen den goda autoboten Optimus Prime. Dessutom blir Sam (Shia LeBeouf) deras måltavla. Han har på något vis fått in kunskapen om Allspark i sitt sinne. Den informationen är Decepticons ute efter för att till slut släcka jordens sol och förinta mänskligheten. Jordens hopp vilar i Sams händer och vid sin sida har han flickvännen Mikaela (Megan Fox) och autobots...

Transformers:Revenge of the Fallen utmärkte sig på flera sätt men främst specialeffekterna. Snygga explosioner från början till slut och robotarna är ännu mer imponerande än i den första filmen. Vad sägs om den enorma Devastator som suger upp en pyramid (nästan iaf). Även Megatron har fått sig ett ansiktslyft sedan ettan och den nya superskurken "Fallen" är mycket skickligt gjord.

Självklart finns det mer än snygga explosioner och imponerande robotar. De små skämten som smyger sig in här och där är riktigt sköna. Det finns många nya sköna karaktärer. Bland annat de två tvillingarna och den lille perversa decepticonsroboten som Marianne har som husdjur. Även Sams smågalna föräldrar gör ett utmärkt jobb denna gången.

Skådespelarna gör också ett bra jobb. Inget märkvärdigt men dock väldigt bra. Shia lever sig in i sin roll väldigt bra, även Megan gör bra ifrån sig (fast hon egentligen är med för att titta på). De flesta filmkritiker har gett relativt låga betyg på denna filmen. Det kan jag förstå med tanke på att det inte är en film för kritikerna, den är för publiken. Det finns ingen vass dialog, knappt något djup och dessutom har handlingen vissa luckor (Manus, dialog och djup är tre av de viktigaste sakerna kritiker tar hänsyn till). Men detta är en film vars enda syfte är att underhålla och det gör den verkligen. I ena stunden sitter man på helspänn i andra sitter man och garvar. Med andra ord en härlig blandning.

Vissa anser att Michael Bay har gjort för lättsmält action men detta är en film som jag sent kommer att glömma. Till högsta betyg räcker det inte riktigt, främst på grund av det svaga manuset, men Michael Bay bör ändå känna sig stolt!

Betyg: 8/10

Terminator-Salvation

I helgen blev det inte bara gamla godingar utan också en bio. Ingen mindre än Terminator-Slavation. Filmen hade mycket att leva upp till efter de tidigare succéerna(förutom trean som floppade) och mina förväntnigar var varken särkilt höga eller låga. Det enda jag förväntade mig var en överdos av action, vilket det också blev.

Filmen utspelar sig 2018 efter domedagskriget mellan robotar och människor. En liten grupp av överlevare utgör en motståndsrörelse där John Connor (Christian Bale) är en slags frälsare - han är barnet som blir till och skyddas i de tidigare filmerna eftersom det förutspås att han skall rädda mänskligheten. Till sin hjälp har de en före detta död, dödsdömd fånge som inte riktigt vet hur han har hamnat där han är (Sam Worthington). Filmen handlar hur de fortsätter den till synes eviga kampen mot robotarna och Connor träffar sin unga far Kyle Rees (Yelchin) som har rest i tiden.

Terminator Salvation är en dyster film, fullspäckad av snygga effekter och ren action. Det jag saknar i denna filmen är lite stämning, charm och inte minst humor. Dialogen är väldigt stel och tråkig, skådespelarna skrattar nog inte en enda gång. Worthington spelar ingen vidare charmig karaktär men är ändå en aningen stel och Bale som har blivit en av mina absoluta favoritskådespelare gör ett hyffsat jobb men jag saknar lite charm. Den enda gången vi i publiken skrattade var när Bale slog till med det berömda citatet, "I'll be back".

Trots saknaden av humor är Terminator Salvation inte dålig. Men den är inte heller jättebra. En bra actionfilm men saknaden av humor sänker betyget ett snäpp. Om filmen inte floppar är detta första filmen i en ny trilogi, så alla Terminator-fans kan hoppas på två nya färska actionupplevelser!

Betyg: 6/10

Natt på Muséet 2

Natt på Museet var en av 2006 roligaste filmer enligt mig. Därför hade jag ganska höga förväntningar på just denna filmen även om jag inte trodde den skulle bli riktigt lika bra som den första. Det blev den inte heller, inte riktigt. Bitvis var den väldigt rolig men inte hela tiden.

Förutom dom gamla karaktärerna finns det nya som den onde egyptiske faraonen Kahmunrah, Al Capone, Ivan den Förskräcklige och Abraham Lincoln. Men även dom gamla bekantingarna Teddy Roosevelt, Jedediah och Octavius var med. Ben Stiller (Larry), Owen Wilson (Jedediah) och Steve Cooger (Octavius) gör alla mycket bra insatser. Stiller lever sig in alldeles utmärkt i sin roll och Cooger och Wilson är grymt roliga än en gång som miniatyrsoldater.

Handlingen då?

När det gamla Naturhistoriska museet stänger för renovering flyttas alla museiföremålen till Smithsonian Institute, världens största museum som i själva verket består av flera olika museum med 136 millioner föremål. När Jedediah ringer Larry och berättar att dom är i trubbel beger sig Larry sig dit direkt. Det visar sig att den onde faraonen Kahmunrah har kommit til liv tack vare "guldtavlan". Kahmunrah har stora planer. Han tänker nämligen föra en jättestor armé tillbaka till liv med hjälp av "guldtavlan" och därmed ta över hela världen. Det blir en stor kamp om tavlan där Kahmunrah tar hjälp av Al Capone, Napoleon och Ivan den Förskräcklige medan Larry står på de godas sida..

Betyg: 5/10

Änglar och Demoner

Den första filmen jag såg var Änglar och Demoner. Jag har inte läst boken så jag kan inte jämföra men jag blev väldigt positivt överraskad.

Jag såg faktiskt Da Vinci Koden för första gången för ett par veckor sedan. Jag tyckte den var bra men kanske lite för mycket snackande och man tappade koncentrationen lite ibland. Allt detta förbättrades i Änglar och Demoner. Det var mer action än i den första men man har ändå lyckats behålla den mystiska känslan och filmen var riktigt spännande från början till slut. Filmen är mycket bra gjord med bra skådespelare.

T0m Hanks passar perfekt som symbolspecialisten Robert Langdon och vi får även möta Stellan Skarsgård. Jag tycker Stellan gör en helt okej insats. Det enda som stör mig lite är hans engelska uttal som inte låter helt perfekt. En annan positiv sak om filmen är att den är lång och väldigt oförutsägbar. Jag älskar långa filmer, det blir oftast mer noggrannt. Som sagt är den oförutsägbar, man anar att något ska hända men så händer något helt annat. Det gör att det blir ännu mer spännande.

Handlingen då?

Robert Langdon är som sagt tillbaka som professor i religiös symbolik. Denna gång finner han bevis att det legendariska sällskapet Illuminati är vid liv igen och deras fiende är den katolska kyrkan. Illuminati har stulit en oerhört kraftig bomb gjord av en helt ny teknologi. Samtidigt dör påven i Vatikanstaten. Man väntar på konklaven då den nya påven ska väljas. Men Illuminati kidnappar de fyra kandidaterna och meddelar att de har placerat en bomb någonstans inuti Vatikanstaten. De hotar med att döda en kandidat i timmen, den första 20.00, den andra 21.00, den tredje 22.00, den fjärde 2300 för att sen spränga hela Vatikanstaten i bitar vid midnatt.

Vatikanen tar hjälp av Robert Langdon (Tom Hanks) och Vittoria Vetra som var med vid tillverkningen av bomben. Tillsammmans ska dom försöka rädda dom fyra "preferati" och hitta bomben och desarmera den innan midnatt...

Betyg: 7/10

Biosommar- 09

Sommaren närmar sig med stormsteg. Det innebär stranden, glass men självklart är det också en högsäsong för bio. De två senaste åren har storfilmer som "Harry Potter och Fenixorden", "Spider-Man 3", "Simpsons - the Movie", "Mamma Mia" och "Sex and the City" haft premiär. Denna sommaren blir inte sämre. Jag tror det blir en rekordsommar med både storfilmer och outsiders. Tre av de elva filmerna har jag extra höga förväntningar på. Transformers 2, Ice Age 3 och sist men inte minst Harry Potter och Halvblodsprinsen. Två filmer är jag väldigt skeptisk till. Dessa är Sommaren med Göran och GI Joe, men vem vet. För övrigt är biosommaren fullspäckad med kända skådespelare. Vad sägs om Tom Hanks, Ben Stiller, Owen Wilson, Christian Bale, Johny Depp, Daniel Radcliffe och Brad Pitt? Det enda negativa skulle vara bristen på kvinnliga huvudroller. Action, fantasy, animerat och ett och annat drama hittar vi på listan. Nedan följer alla filmer från biosommar- 09, ordnade efter premiärdatum.

1. ÄNGLAR OCH DEMONER

Premiär: 13 Maj

Skådespelare: Tom Hanks, Ayelet Zurer, Stellan Skarsgård.

Tom Hanks är tillbaka i rollen som superprofessorn Robert Langdon. Denna gång är det Vatikanen som är i fara och en tidspressad symboljakt tar fart. "Da Vinci koden" var ett pusselbitsmysterium med massor av gåtor, medan "Änglar och demoner" är mer av en actionrulle.

2. NATT PÅ MUSÈET 2

Premiär: 22 Maj

Skådespelare: Ben Stiller, Amy Adams, Robin Williams, Owen Wilson.

När jag såg den första filmen blev jag väldigt positivt överraskad. En väldigt rolig film med många roliga karaktärer. Därför tycker jag det är spännande att dom har gjort en uppföljare. Dock tror jag inte den kommer hålla lika hög nivå som den första, men vi får se. I denna filmen är Ben Stiller tillbaka som Larry Daley och som säkerhetsvakt på världens största museum, The Smithsonian Institute som består av 17 olika museum och 136 miljoner museiföremål. Än en gång vaknar muséet till liv och han får bland annat möta Al Capone, Ivan den förskräcklige, och den onde egyptiske faraon Kah Mun Rah. Några bekantingar som dyker upp igen är Teddy Roosevelt, cowboyen Jedediah(Owen Wilson) och Tyrannosaurus Rex.

3. T4- TERMINATOR SALVATION

Premiär: 3 Juni

Skådespelare: Christian Bale

Första delen i en ny trilogi! Tung apokalyptisk action med Christian Bale i huvudrollen som John Connor, en roll som tidigare gjorts av sex olika skådespelare i olika filmer och tv-serier. Jag tycker Bale är en av de absolut bästa skådespelarna så jag tror att filmen kommer bli ganska bra, trots att mina förväntningar inte är särskilt höga.

4. TRANSFORMERS 2: DE BESEGRADES HÄMND

Premiär: 24 Juni

Skådespelare: Megan Fox, Shia LaBeouf.

Efter att jag såg ettan har jag knappt kunnat vänta tills denna premiär. Jag tror och hoppas att filmen kommer bli en succé världen över. Jorden blir åter ett slagfält i ett robotkrig. Deceptions möter Optimus Primes styrkor igen och Sam Witwicky(Dhia LaBeouf) är någonstans i mitten. Den största premiären i Juni. Se den!

5. ICE AGE 3: DET VÅRAS FÖR DINOSAURIERNA

Premiär: 1 Juli

Röster: Simon Pegg, Seann William Scott, John Leguizamo, Queen Latifah.

Ice Age filmerna är enligt mig en av de bästa animerade filmer som någonsin gjorts. Både ettan och tvåan är fantastiskt roliga och har blivit storsäljare världen över. Jag tror det kommer bli sommarens överlägset bästa familjefilm. Vi får än en gång möta Scrat och hans outtröttliga jakt på sitt älskade ekollon men får konkurrens av Scratte, en kvinlig avbild av honom själv. Manny och Ellie väntar sin första baby-mammut, Diego funderar på om hans nya umgänge gjort honom till en mjukis och Sid är stolt familjefar till ett gäng dinosaurieägg som han hittat och tagit med sig hem...

6. BRÜNO

Premiär: 10 Juli

Skådespelare: Sacha Baron Cohen.

2006 gjorde filmen "Borat" oväntad succé på bio både i Sverige och i resten av världen. Nu är Sacha Baron Cohen tillbaka med ännu en av sina skruvade figurer. Denna gång är det den minst lika roliga homosexuelle modereportern Brüno som nog många amerikaner gärna skulle spärra in. Enligt metro kan den amerikanska censuren ge filmen högsta graden av restriktioner, d.v.s att endast personer som fyllt 18 år får se den. Bland annat innehåller "Brüno" en scen där den österrikiske modefjollan har analsex, samt en annan där han klätt barn i nazistuniform och ber dom att skjuta in en person i en ugn.

7. HARRY POTTER OCH HALVBLODSPRINSEN

Premiär: 17 Juli

Skådespelare: Daniel Radcliffe, Emma Watson, Rupert Grint, Michael Gambon, Alan Rickman, Ralph Fiennes.

Ojojoj! Den sjätte filmen i världssuccén om pojken Harry Potter. Denna filmen har jag högst förväntningar på eftersom jag själv är en "Harry Potter-nörd". Efter att jag har sett trailern blev jag inte besviken. Trailern måste vara en av de bästa som någonsin gjorts och jag hoppas att filmen blir minst lika bra. Den förra filmen "Harry Potter och Fenixorden" är enligt mig den sämsta hittills i serien men nu får regissören David Yates chansen igen. Under sitt sjätte år på trollkarsskolan Hogwarts är Lord Voldemort mer närvarande än någonsin och Dumbledore avslöjar en av Voldemorts största hemligheter för Harry. Harry kommer över en trolldrycksbok som har tilhört den mystiska Halvblodsprinsen och Harry upptäcker sina känslor för Ron Weasleys yngre syster Ginny.. Som sagt, jag har höga förväntningar och jag hoppas att Michael Gambon(Professor Dumbledore) gör en bättre skådespelarinsats än i de tidigare filmerna.

8. PUBLIC ENEMIES

Premiär: 24 Juli

Skådespelare: Johny Depp, Christian Bale, Billy Crudup.

Drama regisserat av Michael Mann. Sommarens kanske tyngsta uppställning med Johny Depp och Christian Bale i huvudrollerna. Det handlar om FBIs jakt på 30-talets ökända gangsters, John Dillinger, Pretty Boy Floyd och Baby Face Nelson.

9. SOMMAREN MED GÖRAN

Premiär: 31 Juli

Skådespelare: Peter Magnusson, David Hellenius, Alexandra Rapaport, Peter Dalle, Dan Ekborg.

Den enda svenska filmen i årets uppsättning. Jag har aldrig varit mycket för svensk film och jag är mycket kritisk till denna komedi. Sommaren har knappt börjat när Göran blir dumpad av sin flickvän. Alla ska dessutom till Doddes midsommarfest på hans lyxiga sommarställe i skärgården. En riktig utmanare!

10. G.I. JOE

Premiär: 14 Augusti

Skådespelare: Channing Tatum, Joseph Gordon-Levitt, Sienna Miller

Filmen utspelar sig i en nära framtid, där den mystiska organisationen Cobra tar makten och GI Joes försöker stoppa dom och rädda världen från total kaos. Förutom explosioner och internationella specialstyrkor innehåller filmen både ninjas och supermodeller. För mig verkar detta som en medelmåttig actionfilm utan någon imponerande rollsättning.

11. INGLORIOUS BASTERDS

Premiär: 21 Augusti

Skådespelare: Brad Pitt, Samuel L. Jackson(berättare), Diane Kruger, Mike Myers.

Ännu en actionfilm, denna gång under Hitlers tid. Shosanna Dreyfus blir vittne till hur hela hennes familj blir kallblodigt avrättade av nazisterna, ledda av överste Hans Landa. Hon lyckas fly till Paris, där hon planerar sin hämnd, och kommer i kontakt med kapten Aldo Raine och hans förband med soldater av judisk börd. Detta förband har ett mål - att döda som många nazister som möjligt..