torsdag 13 augusti 2009

Vem?

Vilka två skådespelare är detta en blandning av? Denna är enkel.

onsdag 12 augusti 2009

Dagens citat

"I was born under unusual circumstances"

Benjamin i "Benjamin Buttons otroliga liv".

The Proposal


Idag bar det av till Lund för ännu en bioupplevelse. Den första romantiska komedin för i år faktiskt (bortsett från Harry Potter). Jag menar förstås "The Proposal".

Möt Margaret (Sandra Bullock), en bitchig företagschef som har en skrämmande effekt på alla i närheten. Hon är på ytan helt känslokall, väldigt hård men även mycket framgångsrik. Under sig har hon assistenten Andrew (Ryan Reynolds) som jobbar häcken av sig för att tillfredsställa Margarets alla behov.

Men plötsligt händer det något som vänder upp och ner på allting. Margaret hotas av deportering till Kandada eftersom hennes uppehållstillstånd inte längre gäller. Oväntat! Instinktivt förklarar hon sin kärlek till Andrew och snart åker de tillsammans till Alaska för att träffa Andrews familj och gifta sig och på så sätt få möjligheten att stanna i USA och behålla chefskarriären. Nu är deras enda mål att övertyga släkten och den maktfullkomlige handläggaren på immigrationsmyndigheten om äktheten i förhållandet. Annars åker Margaret ut ur landet och Andrew riskerar grov böter och fängelse..

Filmen var definitivt en positiv överraskning. Först och främst imponerade både Sandra Bullock och Ryan Reynolds. Den senare var faktiskt fullkomligt briljant.
Varje rörelse och ansiktsuttryck känns äkta och är väldigt övertygande. Visst saknar han lite av Hugh Grants charm men han bevisar att han behärskar genren mer än väl. Vidare så är dialogen oerhört vältajmad och många gånger helt underbar. Scenen där Bullock och Reynold improviserar vilt för att iscensätta en förlovning som aldrig har ägt rum är hysterikst rolig.

Jag gillar även blandningen mellan intellektualitet och härligt oseriösa scener, även om farmorns (Belly White) skogsdans är något överdriven och påminner mer om slapstick. Och nej, det går inte att blunda för det klichéartade och förutsägbara manuset. MEN, ständigt detta men, hur många romcoms har en originell och oväntad handling. Inte många alls. Jag tycker att manuset räcker långt och på det stora hela är det charmigt och hysterikst roligt. 1,47h bara rinner iväg och när eftertexterna rullar känner man sig nästan överväldigad. En "må-bra-film" med världshistoriens coolaste farmor. Eller har din farmor också fejkat en hjärtattack?

Betyg: 7/10

söndag 9 augusti 2009

Benjamin Buttons otroliga liv


Jag har nu sett denna filmen två gånger. Första gången var för flera månader sen på bio, andra gången var nu i veckan. Det är först nu jag inser hur oerhört smart, fyndig och minst sagt originell filmen faktiskt är.

Benjamin Button (Brad Pitt) föds som en svag gammal gubbe men med ett spädbarns sinne. För varje dag blir han yngre och yngre, åtminstone på utsidan. Han färdas genom livet på sitt egna sätt.

I början befinner han sig på ålderdomshemmet där han lämnades av sin far, men efter en tid lämnar han för att upptäcka resten av världen. Han hinner uppleva mycket, bland annat krig ute på havs, alkoholens tjusning och inte minst kärleken. Han återförenas med sin ungdoms(?) kamrat Daisy (Cate Blanchett) igen, men deras klockor tickar åt olika håll. För Daisy väntar rynkor och ålderdomshem, för Benjamin väntar finnar och barnvagn..

"Benjamin Buttons otroliga liv" är en resa utan dess like. Historien är skickligt utformad, oerhört smart och mest av allt, häpnadsväckande. Det är både komiskt och skrämmande. Filmen får en att tänka till och uppskatta sitt eget liv. Filmen storhet (förutom själva konceptet) ligger i skådespelet. Birollerna är lysande med bland annat Taraji P. Henson som Queenie och Elizabeth Abbot (Narnia) som kärleksobjekt och atlantensimmare. Men allra bäst är Cate Blanchett och Brad Pitt i huvudrollerna.

"Pitten" som vanligtvis brukar spela något kaxiga översittare lyckas förvånansvärt bra i denna mycket svåra och annorlunda roll. Ännu bättre är Blanchett. Filmen exploderar varje gång hon träder fram. Hon klarar av alla situationer på ett enastående sätt. Ung, gammal, varm, känslokall etc.. Hon har definitvit blivit min favorit bland dagens skådespelerskor.

Något man inte kan sluta imponeras av är sminket. Brad Pitt spelar Benjamin från mitten av tonåren till gråhårig gubbe! Men jag blev, om möjligt, ännu mer imponerad över sminket på Blanchett. Från att vara en ung och mycket vacker kvinna till en gammal och rynkig häxa(?). Till och med Elizabeth Abbot såg minst 30 år äldre ut under den korta tv-sekvensen.

Nu låter det på mig som detta är århundradets film. Tyvärr är den inte riktigt det. Vissa anser att filmen är väldigt lik "Forrest Gump", men eftersom jag inte har sett den kan jag inte uttala mig, men jag skymtar vissa likheter med "Titanic". Två kvinnor på sin dödsbädd som tänker tillbaka på sitt liv och sitt livs kärlek (Di Caprio, Winslet - Pitt, Blanchett). Två mycket starka, vackra och sorgliga drama med två stora skillnader. 1. Den senare utspelar sig under ett helt liv. 2. "Titanic" är en film med ett klimax, isberget som sänker fartyget medan "Benjamin Button" är en film som bara flyter på utan någon större händelse.

Däri ligger, enligt mig, filmens svaghet. Historien är väldigt originell, gripande och anmärkningsvärd i sig, och visst blir man engagerad. MEN avsaknandet av klimax gör att den extra spänningen blir obefintlig och därav kan filmen uppfattas som lite "seg" emellanåt, speciellt i mitten. Av den anledningen sjunker betyget ett eller kanske till och med två snäpp, men filmen är utan tvekan en riktigt bra film!

Betyg: 8/10

Skådespelare

Jag ahr inte skrivit särskilt många inlägg på sistone, det beror på att det inte har blivit så mycket film för min del. Men nu är jag uttråkad så här kommer en ny skådespelarlista.

Bästa manliga just nu:

1. Johnny Depp

2. Brad Pitt

3. Tom Hanks

4. Russell Crowe

5. Denzel Washington

Bubblare: Liam Neeson, Sean Penn, Ralph Fiennes

Bästa kvinnliga just nu:

1. Cate Blanchett

2. Kate Winslet

3. Helena Bonham Carter

4. Meryl Streep

5. Jodie Foster

Bubblare: Marion Cotillard

Bästa nykomlingar:

1. Sam Worthington

2. Channing Tatum

3. Shia LaBeouf

4. Jake Gyllenhaal

5. Anton Yelchin

Mest överskattade:

1. Robert Pattinson

2. Adam Sandler

3. Nicolas Cage

4. Bruce Willis (speciellt i Die Hard)

5. Tom Cruise

Stelaste:

1. Arnold Schwarznegger

2. Vin Diesel

3. Dwayne Johnson

4. Keanu Reeves

5. Roger Moore

Bubblare: Kevin Costner, Daniel Craig

tisdag 4 augusti 2009

Heat


Efter att ha sett Michael Manns nya film, "Public Enemies", för ett tag sedan kände jag mig tvungen att se hans gamla succéfilm "Heat",från 1995.

Neil McCauley (Robert De Niro) är ledare för en rånarliga som planerar en stor stöt mot en bank i Los Angeles. Vincent Hanna (Al Pacino), en mycket skicklig och rutinerad polis är fast besluten att sätta dit McCauley och hans kumpaner innan de hinner skrida till verket. Snart är Vincent Hanna och hans kollegor på kollisionskurs med Neil McCauley och dennes gäng och en uppgörelse dem emellan är oundviklig.

Filmen inleds med ett skickligt rån som direkt sätter standarden. Redan efter ett par minuter är man fängslad. Sedan fortsätter Mann att introducera huvudkaraktärerna, d.v.s De Niros "bad guy" och Pacinos "good guy", i lugn och ro. Bakgrund, familj och personlighet framträder tydligt och det är den största skilnaden mellan "Heat" och "Public Enemies".

Givetvis är skådespelarna klockrena med två av vår tids största i huvudrollerna, Al Pacino och Robert De Niro. I "Heat" visar båda upp sina absolut bästa sidor av sitt skådespeleri. Även birollerna är övertygande men står i skuggan av tätduon. Dialogen är underbar och scenen där Pacino och De Niro dricker kaffe med varandra är svårslagen..

Om man ska jämföra "Heat" med "Public Enemies" då? Två ganska lika filmer. Samma regissör, två av sin tids bästa skådespelare vars karaktärer befinner sig på olika sidor om lagen. Pacino får Bale att se ut som en amatör och även fast Depp gjorde en mycket bra insats i "Public Enemies" når han inte riktigt upp till De Niros nivå. Även dialogen är bättre i "Heat", polis och rånare - relationen likaså (Katt-och-råtta-leken är betydligt mer spännande i "Heat" än i "Public Enemies"). Men den största skillnaden ligger som sagt i djupet..

Kort sagt är "Heat" en film som i stort sett alla kan se. Gillar du explosioner, biljakter och pangpang är "Heat" den rätta filmen. Står manus, djup och dialog högst på din lista är "Heat" den rätta filmen. Det är en film som håller hela vägen med ett grymt bra slut dessutom. "Seven", släng dig i väggen. Världens bästa thriller stavas "Heat"!

Betyg: 10/10

lördag 1 augusti 2009

Ice Age 3(D)



Idag såg jag min första biofilm i 3D. Filmen var "Ice Age 3", som jag har sett en gång tidigare, dock utan 3D, så det var själva "3D:n" jag ville uppleva. Givetvis blev det en helt annan upplevelse med brillorna. Allting kändes mycket närmre och levande men något jag saknade är den riktigt djupa 3D:n, d.v.s när saker och ting susar mot huvudet så man nästa får titta bort.

Jag tror emellertid att "Ice Age" inte är den ultimata filmen för just denna teknologin. Men det var definitivt värt de extra tjugo kronorna för upplevelsen. Före filmen fick man se ett par trailers och "G-Force" såg faktiskt ut att kunna bli en riktigt häftig film, i 3D avseende förstås. Som vanlig film tvivla jag starkt på den..

Jag tänkte säga ett par ord om filmen också. Denna gången blev det svenskt tal istället för engelska. Inte alls lika bra.. Karaktärerna förstörs på något sätt, speciellt Manny har helt fel röst och inte ens profilen Claes Malmberg lyckas fylla i Simon Peggs skor i rösten som vesslan Buck. Personen som står för Diegos röst får klart godkänt, alla andra stod för ganska mediokra insatser.

Dessutom förstör det svenska språket en del av de briljanta skämten, vilket är mycket synd. Exempelvis när Buck säger att vinden talar med dem och pungråttorna frågar vad den säger. Med engelskt tal är det: "I don't know. I don't speak wind"(talar inte vindska), men med svensk tal blev det: "Jag vet inte. Jag är inte blåst". Det måste vara ett av historiens mest misslyckade skämt.. Dessutom är filmen mycket barnsligare på svenska, så jag rekommenderar alla att se den med engelskt tal!